I grund och botten är det just det moderna landbruket som orsakar dagens höga numerär av klövvilt. Utfodring är ju ett sätt att fodra bort viltet från attraktiva grödor som spannmål.
Att bara få fodra i ”små givor” för att försöka skjuta ett vildsvin kan givetvis fungera, men det kommer inte ge önskad effekt för det kommer att ske på helt fel ställen.
I stället för en foderplats i skogen, så kommer det finnas åtlar där man skjuter på viltet och då söker de givetvis sin mat på andra platser – i böndernas grödor.
Jag undrar vad det är för skrivbordsnissar som sitter och kommer med lagförslag där det ena är dummare än det andra?
I stället behöver vi se till att få bättre inventeringsunderlag så vi kan öka avskjutningen där det behövs.

Inventeringsunderlag saknas
Generellt tror jag att många har dålig koll på vad man har i markerna och därför man blir försiktig i överkant – och når inte sina viltförvaltningsmål. Man underskattar helt enkelt hur mycket vilt man har på sin jaktmark.
Visst får omfattande utfodring fler individer att överleva, men största anledningarna till de kraftiga viltstammarna är utan tvekan lantbruket, underskattning av viltstammarna och brist på inventeringsunderlag.
Låt oss därför börja i rätt ände.
Vi har dessutom ett ansvar att utfodra viltet under den kalla årstiden. Det innebär konkret att påbörja utfodringen i god tid eftersom det är rent skadligt för viltet att börja fodra när vintern redan är kommen.

I etikens gränsland
Jag har också svårt att förstå de så kallade ”förlängda skyddsjaktstider” som delas ut och föreslås. Exempelvis vill man han skyddsjakt i mars månad på dovkalv i delar av Östergötland. I samma län förordas även skyddsjakt på dovspets och kalv från 1 augusti.
Hur tänker man då?
Varför ska man skjuta en dovkalv som är knappt fyra veckor gammal och sedan slänga på dynghögen, eftersom det knappast finns något att ta hand om?
Vad ger det för effekt?
Befinner vi oss då inte i etikens gränsland?
Vi har oerhört lång jakttid på dovviltet. Från 1 oktober till 28 februari – hela fem månader. Dessutom får handjur jagas från 1 september. Men andra ord: jakt på dovvilt är tillåtet i princip halva året.
Klarar man inte sina mål då, är det något som inte stämmer.

Utfodringsstopp – en katastrof
Jag som bedriver jakt yrkesmässigt vet att alla så kallade säljjakter är över ungefär i mitten på november. Det är ju efter detta man som viltvårdare har god tid på sig att uppfylla sin tilltänkta avskjutningsplan.
Om vi bara får riktiga inventeringsunderlag är jag övertygad om att jägarkåren kommer kunna hantera detta på ett alldeles utmärkt sätt utan att vi behöver införa nya lagar – skrivbordsprodukter som kommer ha motsatt effekt.
En sak är jag helt säker på: Ett stopp för utfodring kommer innebära ren katastrof för jordbruket!
Kära beslutsfattare – lokal- och riksdagspolitiker, LRF och länsstyrelser! Det är dags att börja tänka ansvarsfullt och ta hjälp av människor som arbetar professionellt med viltförvaltning.
Thomas Ekberg