Vi jägare måste ta viltets parti när det jagas av olämpliga hundar. Förtroendet vi åtnjuter har tagit lång tid att bygga upp, men kan raseras under en förmiddags jakt.

Jag tittar en del på jaktfilmer på Youtube under den lite längre ”icke-jaktsäsongen” här uppe i Norrbotten. Jag har noterat att utbudet av sämre och ”överblivna” plotthundar har ökat.

Jag använder endast bilen när min älghund gått över gränsen till grannmark vid förföljande. Och bara för att kalla in hunden för att avbryta jakten. Tyvärr så verkar det vara okej för många att förflytta sig med bil under jaktens gång.

Jaktens och jägarnas många oskrivna regler behöver sättas på pränt. Här har jägarorganisationerna ett stort ansvar. Det är de som med kunskap och ansvar ska utbilda jägarna också inom området jaktetik och jaktkultur.

Ungerns vice premiärminister Zsolt Semjén anklagas för att ha tagit emot mutor av en affärsman som ska ha bjudit på jaktresor till norra Sverige.
På en bild som publicerats i en ungersk tidning sitter Semjen vid en fälld ren.

Jägarna fortsätter att betala en stor del av landets viltforskning. Bland annat kommer jägarnas pengar under det närmaste året att finansiera forskning om varg, viltutfodring och björn.

Det finns gott om bevis i form av filmsekvenser på nätet som visar att korrekt placerade pilar med adekvat utrustning är lika effektivt som gevärsskott, om man jämför hjärt- och lungträff med respektive beväpning.

Jag blir beklämd när jag följer debatten kring bågjaktens vara eller inte vara. Det är för mig märkligt att vi jägare som redan utgör ett särintresse och inte är fler än tre procent av befolkningen lägger sådan energi på att sabotera för varandra. 

I debattinlägget Bara halva sanningen om pilbågen förekommer åter stora brister i kunskap om bågjakt. Att ha varit mångårig bågskytt och elittränare av sådan medför inga jaktliga kunskaper.