På lördagen höll Svenska Kennelklubben, jakthundsklubbarna och Svenska Jägareförbundet sin årliga Öster Malma-träff. Dock i digital form den här gången.

Vi jägare ska vara stolta över vårt intresse och inte vara rädda för att visa upp vad det är vi sysslar med. Vi ska vara öppna och ärliga med vad vi håller på med när vi beskriver vår jakt i sociala medier, utan att för den skull publicera bilder som för tankarna till Stockholms blodbad.

Att rådjur kastar fram och tillbaka för att undkomma en högbent och snabb hund, är inte vad som menas med att de buktar.

Släpp aldrig långbenta hundar på rådjur, man stressar djuret mycket. För min del är det kortbenta hundar som gäller.

För Mikael Wilhelmsson som tränar och testar hundar i vildsvins­hägnet Agusa i östra Skåne är bilden klar. Bristande etik i vildsvins­jakten är i mångt och mycket ett hundförarproblem.

– Alla hundar som driver vildsvin kommer också att vilja jaga rådjur. Det finns ingen ras som bara jagar vildsvin, de måste läras att bli rådjursrena, precis som stövare, säger Daniel Ligné, Svenska Jägare­förbundets riksjaktvårdskonsulent.

Att önska saker av sin hund är en sak, men att kräva är annorlunda. Vi kan inte ändra dess personlighet. Däremot kan vi stötta hunden och hjälpa till att förstärka vissa egenskaper så att hunden blir bättre rustad för sitt arbete. Särskilt gäller det under vildsvinsjakten, där hunden möter ett intelligent och potent vilt som vildsvin.

Tidigare i veckan publicerades debattartikeln ”Välj vildsvinskött i stället”, skriven av Rolf Eriksson, vice ordförande i Jägareförbundet Stockholms län. Svenska Jägareförbundets ordförande Torbjörn Larsson förtydligar vad förbundet står för – och varför en fri idédebatt är nödvändig för en livskraftig folkrörelse.

Extrema förslag från LRF på nya jakttider gör att jag funderar på att ompröva hur jag väljer varor i butiken. Är det så viktigt att köpa svenskt i fortsättningen?

Vi jägare måste ta viltets parti när det jagas av olämpliga hundar. Förtroendet vi åtnjuter har tagit lång tid att bygga upp, men kan raseras under en förmiddags jakt.

Jag tittar en del på jaktfilmer på Youtube under den lite längre ”icke-jaktsäsongen” här uppe i Norrbotten. Jag har noterat att utbudet av sämre och ”överblivna” plotthundar har ökat.

Jag använder endast bilen när min älghund gått över gränsen till grannmark vid förföljande. Och bara för att kalla in hunden för att avbryta jakten. Tyvärr så verkar det vara okej för många att förflytta sig med bil under jaktens gång.

Jaktens och jägarnas många oskrivna regler behöver sättas på pränt. Här har jägarorganisationerna ett stort ansvar. Det är de som med kunskap och ansvar ska utbilda jägarna också inom området jaktetik och jaktkultur.

Ungerns vice premiärminister Zsolt Semjén anklagas för att ha tagit emot mutor av en affärsman som ska ha bjudit på jaktresor till norra Sverige.
På en bild som publicerats i en ungersk tidning sitter Semjen vid en fälld ren.

Jägarna fortsätter att betala en stor del av landets viltforskning. Bland annat kommer jägarnas pengar under det närmaste året att finansiera forskning om varg, viltutfodring och björn.

Det finns gott om bevis i form av filmsekvenser på nätet som visar att korrekt placerade pilar med adekvat utrustning är lika effektivt som gevärsskott, om man jämför hjärt- och lungträff med respektive beväpning.

Jag blir beklämd när jag följer debatten kring bågjaktens vara eller inte vara. Det är för mig märkligt att vi jägare som redan utgör ett särintresse och inte är fler än tre procent av befolkningen lägger sådan energi på att sabotera för varandra. 

I debattinlägget Bara halva sanningen om pilbågen förekommer åter stora brister i kunskap om bågjakt. Att ha varit mångårig bågskytt och elittränare av sådan medför inga jaktliga kunskaper.

Jägareförbundets jaktvårdskonsulent Björn Sundgren har haft förbundets uppdrag att utreda bågjaktens lämplighet i Sverige. Han intervjuas i vår webbradio och passar på att döda några fördomar kring jaktmetoden.