Extrema förslag från LRF på nya jakttider gör att jag funderar på att ompröva hur jag väljer varor i butiken. Är det så viktigt att köpa svenskt i fortsättningen?

Vi jägare måste ta viltets parti när det jagas av olämpliga hundar. Förtroendet vi åtnjuter har tagit lång tid att bygga upp, men kan raseras under en förmiddags jakt.

Jag tittar en del på jaktfilmer på Youtube under den lite längre ”icke-jaktsäsongen” här uppe i Norrbotten. Jag har noterat att utbudet av sämre och ”överblivna” plotthundar har ökat.

Jag använder endast bilen när min älghund gått över gränsen till grannmark vid förföljande. Och bara för att kalla in hunden för att avbryta jakten. Tyvärr så verkar det vara okej för många att förflytta sig med bil under jaktens gång.

Jaktens och jägarnas många oskrivna regler behöver sättas på pränt. Här har jägarorganisationerna ett stort ansvar. Det är de som med kunskap och ansvar ska utbilda jägarna också inom området jaktetik och jaktkultur.

Ungerns vice premiärminister Zsolt Semjén anklagas för att ha tagit emot mutor av en affärsman som ska ha bjudit på jaktresor till norra Sverige.
På en bild som publicerats i en ungersk tidning sitter Semjen vid en fälld ren.

Jägarna fortsätter att betala en stor del av landets viltforskning. Bland annat kommer jägarnas pengar under det närmaste året att finansiera forskning om varg, viltutfodring och björn.

Det finns gott om bevis i form av filmsekvenser på nätet som visar att korrekt placerade pilar med adekvat utrustning är lika effektivt som gevärsskott, om man jämför hjärt- och lungträff med respektive beväpning.

Jag blir beklämd när jag följer debatten kring bågjaktens vara eller inte vara. Det är för mig märkligt att vi jägare som redan utgör ett särintresse och inte är fler än tre procent av befolkningen lägger sådan energi på att sabotera för varandra. 

I debattinlägget Bara halva sanningen om pilbågen förekommer åter stora brister i kunskap om bågjakt. Att ha varit mångårig bågskytt och elittränare av sådan medför inga jaktliga kunskaper.

Jägareförbundets jaktvårdskonsulent Björn Sundgren har haft förbundets uppdrag att utreda bågjaktens lämplighet i Sverige. Han intervjuas i vår webbradio och passar på att döda några fördomar kring jaktmetoden.

Jakt med pilbåge är så vitt jag kan förstå detsamma som att slakta genom avblodning utan bedövning. Detta är förbjudet i Sverige. Verkan av ett gevärsskott är annorlunda.

I repliken Jaktspetsen dödar genom sina skärande ytor påstås att slutsatserna i min debattartikel är felaktiga. Jag har varit bågskytt i flera år och var engagerad som tränare på elitnivå, så jag vet en hel del om bågens fördelar och begränsningar.

Jakt med pil och båge är definitivt försvarbart i en modern viltförvaltning. Det finns inget motsatsförhållande mellan jaktvapnen, alla kräver omdöme, kompetens och kunskap för att kunna användas på ett jaktetiskt korrekt sätt.

I insändaren ”Pilbåge emot vår jaktetik” visas inte någon större insikt i den faktiska verkan av vare sig en pil eller en kula som träffar ett vilt. En pilspets fungerar på ett annat sätt än en expanderande kula, men slutresultatet av skottet är likartat om det placeras rätt – djuret dör.

Begränsad kunskap leder till felaktiga slutsatser. I insändaren Pilbåge emot vår jaktetik behandlar Harald Weidinger en jaktpil som om den vore en kula vilket är helt fel. Kulan dödar genom att expandera och slå sönder bytesdjurets vitala organ. Jaktspetsen dödar genom sina skärande ytor.

Riksdagen beslutade helt nyligen om nya, mera liberala regler för användning av drönare.

Den tredje filmen i Jägareförbundets serie om etik vid jakt med hund handlar om hundjakt på rådjur. Se filmen här.

Helene Tivemarks rosade film ”Jag är jägare” släpps nu på Studiefrämjandets digitala plattformar. Filmen vänder sig till jägare och människor som inte jagar för att skapa konstruktiva samtal om jakt.