Björn Isakssons debattartikel "Vad vill veganerna?" är full av viktiga frågor. Jag ska försöka svara på några av dem. Jag hoppas du kan finna svar på resten också, skriver djurrättsaktivisten och veganen Johan Löfgren i en replik.

Veganismen är något jag inte förstår. Hur ser den ut i full skala? Finns det någon konsekvensanalys som tittat på de storskaliga effekterna om Sverige och världen blir vegansk? Förklara för mig, någon som är vegan och vill att alla ska vara det.

Om lantbruket tar sitt ansvar och upprättar ett register över jordbrukare som behöver hjälp med att motverka vildsvinsskador, kan i första hand marklösa jägare anmäla sitt intresse dit för att hjälpa till.

Hot, hat och sabotage mot jägare måste tas på allvar av samhället. De som medvetet saboterar jakt ska få kännbara straff och den jägare som utför uppdrag åt staten ska få ett förstärkt rättskydd.

Nästan bara extremerna hörs i vargfrågan - de som vill värna alla vargars rätt att vara många, leva och ströva fritt, och de som vill bli av med vargen en gång för alla. Men det går att förena hållbar natur med hållbara villkor för människor, bara regeringen genomför det beslut riksdagen fattat.

Vi är säkra på att vårt och jägarnas gemensamma mål är en stärkt skogshönspopulation i hela landet. För att styra tilldelningen av jakt på skogshöns och ripor föreslår vi att triangelinventeringar genomförs i Sverige innan jaktsäsongen inleds.

Väl framme vid det skadade djuret fattar eftersöksjägarna snabba beslut och minskar lidande. De gör det för din, samhällets och inte minst för djurens skull. Jägarna gör dessa eftersök helt frivilligt för att minska djurs lidande. När olyckan är framme är jägarkåren rätt bra att ha.

Jag bor i Norrland och skulle gärna åka söderut för att bidra till att minska vildsvinens härjningar på jordbruksmarken. Tyvärr ska de som har jakten på dem ha alldeles för mycket pengar.

Nästan dagligen kan vi läsa om de problem som vildsvinen orsakar lantbruket genom sitt bökande och ätande på vallar och fält. När jägarna ställer upp för att minska besvären får de inte sällan betala för sig.

I maj ska Jägareförbundet Skåne ordna två friluftsdagar då 150 elever ska få lära sig mer om jakt och viltvård. Vi förtroendevalda bad om hjälp från någon jaktvårdskonsulent som kan bidra med djupare kunskaper i aktuella frågor. Döm om min förvåning när jag av tjänsteförrättande regionchef fick kalla handen.

Som före detta vapenhandlare blir jag mörkrädd när jag ser hur okunnig polisen är vad gäller vapen.

Av alla fall av grov brottslighet varje år anmäls bara 1,2 brott där de vapen som använts har legalt ursprung. Lagliga vapen är uppenbarligen inte problemet. Ändå förekommer ett drev mot jägare och sportskyttar.

I stället för att ha många passkyttar förordar jag att älgjakten bedrivs i tvåmannalag med hund. Passkyttar som inte får plats att följa med en hundförare får skaffa och underhålla en älghund själva, och passar inte detta kan man se sig om efter andra intressen.

Moderatkvinnorna ser problem med vildsvinsskador i jordbruket, trafikolyckor och en ökad otrygghet till följd av den fortsatt ökande vildsvinsstammen. För att stimulera till ökad jakt behövs enklare regler vid småskalig försäljning av vildsvinskött.

Nu har rapporten om hur många vargar som ska finnas i Sverige för att GYBS ska vara uppfyllt presenterats. Minst 600 och helst 1.700, konstateras det. Hur kan det behövas så många fler vargar här än exempelvis i Yellowstone som brukar framhållas som ett lysande exempel?

Tyskarna jobbar tydligen med Jagdschneisen, stråk i säden, majsen eller rapsen där man sår in klöver eller annan lämplig växt för att underlätta jakten. Något som kan vara värt att ta efter i Sverige.

Uttrycket ”eget beröm luktar illa” och som används som rubrik i en insändare av Erik Nyman på svenskjakt.se, är att betrakta som en av de mer extrema och destruktiva tillämpningarna av jantelagen.

Måste man näst intill tävla om vem som haft störst utlägg för att hjälpa de vilda djuren när de har det svårt? Som liten fick man lära sig att eget beröm luktar illa.

För över två månader sedan fick jag budskapet: vi har en halvtam varg gående i Västra Götaland. Hur kom den till våra trakter?