Jag har en liknande historia som Sven-Erik Palms att berätta om hur gift som användes för att döda växtlighet drabbade människor.

Tack Sven-Erik Palm för att du i en debattartikel belyser hur växtgift användes för att få bort lövskogen. Detta skulle aldrig skogsbolagen komma undan med i dag.

Sveriges största ideella miljöorganisation har förfallit till att driva aktivism, spela på känslor och prioritera pengar före resultat. Den svenska miljön och den biologiska mångfalden betalar ett högt pris för denna strategi.

När skogsbolagen tar bort älgens naturliga födoresurs betar den självklart tall. Så är det nu och så var det förr. Jag minns 1950-talets älghat som var ett resultat av att skogsbruket förgiftade lövskogen med hormoslyr. Skogsarbetarna som besprutade lövsly och fickade lövträden, ja de dog.

Hundratals hundar skadas varje år av vildsvin. Många av dem dör av sina skador. Om vildsvin kan skada en stor hund kan den ju också skada och döda en varg.

Efter den senaste tidens debatt om att tillåta vinterjakt på älg (däribland dräktiga kor), i mars–april måste omdömet ifrågasättas hos det statliga verk som beviljat detta.

Naturvårdsverkets beslut att tillåta statliga Sveaskog att skyddsjaga älg långt in i april upprör Svensk Jakts läsare. Skogsbolaget har under helgen deklarerat att jakten inte ska genomföras. Något som inte stoppat debattlusten. Nedan återfinns ett antal synpunkter från insändarskribenter som mejlat Svenskjakt.se:s debattadress de senaste dagarna.

En analys av Grimsöforskarnas rapport över hur många vargar som dör genom illegal jakt visar att de i stället dött av naturliga orsaker eller i trafikolyckor.

Frågorna om vad som egentligen legat till grund för polisers och åklagares agerande i Västmanlandfallet är många. Rättsvårdande myndigheter vägrar att utreda av vem och varför rena olagligheter har begåtts. Vill vi verkligen ha det så i rättsstaten Sverige?

Sveaskog för fram hotet mot vårt klimat och att älgen hindrar oss att nå ett fossilfritt samhälle. Det statliga bolagets argumentation är upprörande.

Att jakten på predatorer får en plats i finrummet när vi på myndighetsnivå talar viltvård, det är något att sträva efter. På Öland är vi nära.

Att man vid vissa tillfällen och platser behöver skjuta någon älg under februari månad måste vi jägare acceptera. Jag ställer mej dock inte bakom Sveaskogs skyddsjakt, då vintern börjar närma sig sitt slut.

Sveaskog vill svara på några vanliga påståenden gällande älgbete och Sveaskogs skötselprogram som framkommit i debatten. Genom detta bemöter företagets skogsvårdschef Mikael Lundberg flera inlägg som publicerats på Svenskjakt.se.

Att renskötande samer ska ha exklusiv rätt till jakt och fiske på statens marker i fjällen håller inte. Samerna var inte först i Skandinavien.

Polisen i Värmland kallar eftersöksjägarna till en obligatorisk skyttedag. Den som inte deltar blir bortplockad ur organisationen. Ska jägare behöva ta fritt från jobbet och förlora pengar för att kunna fortsätta sin insats för samhället? Litar inte Polisen på eftersöksjägarna?

Staten genom Sveaskog är en stor skogsägare som har uppdrag att förvalta våra skogar på ett ansvarsfullt sätt genom att bedriva ett effektivt skogsbruk kombinerat med ett ambitiöst naturvårdsarbete. Men hur är det med den saken, egentligen?

Återigen har en troligen smärre och absolut inte direkt påverkad grupp av individer lyckats sabotera ett i högsta grad befogat skyddsjaktbeslut på varg inom Tåssåsens samebys vinterrenbete. Man har återigen fått gehör hos Förvaltningsrätten i Luleå för inhibering av skyddsjakten.

Renhållningschefen på Nordvästra Skånes Renhållnings borde uppmuntra jägaren som plockar skräp efter andra, i stället för att komma med råd som är omöjliga att följa.

På Svenskjakt.se läser jag om Dalarnas svara hål och blir beklämd över att det inte inventeras. Genom att fastställa hur stor vargstammen egentligen är ökar möjligheten att vi får jakt.