På goda grunder har Naturvårdsverket inte ens det minsta lilla förtroende bland Sveriges jägare. Detta synnerligen dåliga förtroende har byggts upp under många år.

Frågan i rubriken kan verka konstlad, men är enligt min mening i högsta grad befogad. Det finns ett stort missnöje, bland annat på Svenskjakt.se:s debattforum, rörande Naturvårdsverkets och regeringens handläggning av för jägarna viktiga frågor.

Har vi som upplåter mark för renbete i Härjedalen rätt att lösa jaktkort för ripjakt? Samernas älgjakt sätter ju stopp för småviltjakten i fjällkedjan.

Redan tidigt i januari stod det klart för mig att beslutet från regeringen gällande omdaningarna i Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag och Viltvårdsfonden hade en diffus underton. Det låg en hund begraven. Om det rådde det inget tvivel.

Jägarna i Sverige utför en stor samhällsnytta genom att sköta viltstammar, skydda böndernas grödor, göra trafikeftersök och mycket annat. Vi tar ansvar för uppgiften vi fått av staten – dessutom betalar vi för att utföra arbetet genom det statliga jaktkortet! Jägareförbundet måste agera mycket hårdare än vad man nu gör.

Om jägarna deponerar viltvårdsavgiften hos länsstyrelserna kan ingen säga att avgiften inte är betald, samtidigt som det går att skapa tryck i frågan.

Efter att vi i Rättviks jaktvårdskrets ifrågasatte regeringens beslut om att avskaffa det allmänna uppdraget, samt öppnat för andra organisationer än viltvårdsintresset att söka medel ur Viltvårdsfonden, har nu både Naturvårdsverket och landsbygdsministern besvarat vår kritik. Vi kan inte vara annat än besvikna på de svar vi fått, skriver företrädare för kretsen.

Nu är det hög tid, Torbjörn Larsson, ordförande i Svenska Jägareförbundet, att höja rösten och säga ifrån. Nu är det på riktigt. Det är ingen lek. Dags att reagera om inte hela jägarkåren ska bli överkörd och framstå som en samling trafikskadat vilt, med ett omöjligt eftersök.

Straffvärdesventilen finns redan. Hemliga tvångsåtgärder får inte användas utom om straffet förväntas överstiga två års fängelse. Men det verkar inte polis och åklagare bry sig om.

Att andra länder bevakar sina medborgare hårt uppmärksammas och beklagas av svenska politiker, som ironiskt nog gör samma sak med jägare och vapenägare här i Sverige.

Det är synd att Adam Marttinen (SD), medvetet eller omedvetet, missförstår vårt förslag om preventiv avlyssning av aktiva gängkriminella. Jägare ska aldrig kunna avlyssnas med vårt förslag, skriver de rättspolitiska talespersonerna för M, KD och L i denna debattreplik.

Om en månad ska Naturvårdsverket börja dela ut pengar ur Viltvårdsfonden, som till 100 procent finansieras av människor som arbetar hårt för att vi även fortsättningsvis ska ha Europas bästa viltvård. Pengarna ska gå till organisationer som i ett debattinlägg nyligen beskriver dessa viltvårdare närmast som lustmördare.

Moderaterna har tillsammans med Kristdemokraterna och Liberalerna väckt ett omfattande kriminalpolitiskt initiativ i justitieutskottet. Om det blir verklighet utan ett tillägg, riskerar hela jaktlag och jägarnas familjemedlemmar att bli föremål för hemlig avlyssning, skriver riksdagsledamot Adam Marttinen (SD).

I Miljöpartiets djurpolitiska program vill man att alla vilda däggdjur, fåglar och fiskar ska omfattas av samma djurskyddslag som gäller för tamdjuren. Hur jakten ska gå till under dessa förutsättningar beskriver inte partiet.

Att det ser ut som det gör i större delen av norra Sverige är inte konstigt med tanke på att Sveaskog snart har avverkat all skog som har möjlighet att skapa livsmiljöer för det djurliv som har levat där, sedan tusentals år!

Jag har liksom många andra tagit del av hur vanliga skötsamma och tidigare ostraffade jägare behandlas av polisen i samband med mestadels helt obefogade tillslag. Att ett misstroende och i vissa fall förakt mot dessa myndighetsutövare sprider sej är inte det minsta förvånande.

Kammaråklagare Lars Magnusson vid REMA har beslutat att överklaga den friande domen beträffande jaktdelen i Västmanlandsfallet till Svea hovrätt. Det innebär att trakasserierna mot Karl Hedin och en av hans anställda fortsätter. När ska vi se ett slut på denna starka lust att straffa Karl Hedin för hans åsikter om den havererade rovdjurspolitiken?

I stället för att subventionera ett trikintest kan regeringen göra verklig nytta för att öka vildsvinsjakten genom att se till att återvinningsanläggningar tar emot slaktavfall från jakten. Till exempel är det en utmärkt råvara för tillverkning av det miljövänliga drivmedlet HVO 200.

Som medlem i Svenska Jägarförbundet kan jag inte låta bli att ställa mig frågan: Ska jag behöva bli en jaktaktivist för att jag och jägarkåren ska få statens uppmärksamhet och uppenbara behov av beskydd?