Polisen stormar in i bostäder och bär sig åt som om man förväntar sig väpnat eller åtminstone våldsamt motstånd, även i fall där man vet att den misstänkte inte ens finns i hemmet!

Hur ska barn som tvingas se dylikt någonsin kunna få förtroende för myndigheter?

Finns det ens något fall där en person misstänkt för jaktbrott tagit till vapen mot polis?

Utan grund

Som exempel vet jag ett fall där man för bort en så kallad misstänkt och vägrar låta honom kontakta sin son för att be honom ta hand om hunden som var hemma i lägenheten.

Han var dessutom obeväpnad vid tillslaget och kunde varken då eller senare beslås med nåt otillbörligt. Han blev så klart friad.

Sedan blev han, som tydligen brukligt är, bestraffad för att han hyser negativa åsikter om rovdjursförvaltningen i allmänhet och vargförvaltningen i synnerhet. Straffet var, som flera andra också fått erfara, att han berövades sina lagliga jaktvapen i flera år utan saklig grund.

Ett skevt rättsväsende

Rekryterar polisen och rättsväsendet en viss typ av personal eller vad beror det här utbredda maktmissbruket på?

Jag gissar att det till del beror på att polisen haft svårt att rekrytera vettiga människor och därför fått nöja sig med en hoper testosteronstinna busar som tidigare fått nöja sig med att vara vakt på krogen, i bästa fall.

Reportaget på Svenskjakt.se om hur Björn Örtenblad behandlades i samband med den så kallade Västmanlandshärvan belyser utmärkt hur skevt rättsväsendet är.

Känner ilska

Finns det inga vettiga människor som arbetar inom rättsapparaten längre?

Jag är såklart medveten om att detta mitt debattinlägg inte förändrar något (annat än att jag hamnar på antijaktmaffians svarta lista) men jag kan inte låta bli att ge uttryck för den ilska jag känner.

Erik Wassdahl