Det är inte många som gått ner sig i kvicksand som kommer upp utan hjälp. Det tror jag inte att Jägareförbundet gör heller.

Jag vill först och främst gratulera den nya ordföranden Peter Eriksson till hans nya uppdrag som ordförande i Jägareförbundet, men jag vill också ställa några frågor till förbundets ledning.

Som en radiopjäs av Lars Norén i regi av Nils Poppe. Det var så Jägareförbundets årsstämma uppfattades av oss som lyssnade. Så att ni som var där vet.

Under lördagen ägnade jag sex timmar åt att följa årsstämman i Svenska Jägareförbundet, och jag fick lite ”skämskudde-känsla”.

Personstrider inför förbundsstämman! Är det något som Svenska Jägareförbundet behöver nu, när ”de gröna” nafsar i oss från alla håll? Svar: Nej!

Att man kan nominera vem man vill är ju en lika självklar sak som demokratisk, för man ska ju göra det man tror på och vad som i slutänden är det bästa för Jägareförbundet och dess medlemmar.

Den som satt sig in i rättsprocessen mot Karl Hedin borde inte ha något emot att felaktigheterna uppmärksammas och debatteras.

Alla turer runt val till förbundsstyrelsen, jakttider, allmänna uppdraget och upphandlingar visar klart och tydligt hur snett anrika Svenska Jägareförbundet hamnat. Nu måste de ansvariga skärpa sig och ta ansvar.

Processen som pågått under våren, inför Jägareförbundets årsstämma, har inte gagnat förbundet. Den är heller inte enkel att hantera för en länsförening, skriver styrelsen för Jägareförbundet Värmland.

Ett medlemskap med e-tidning, utan att få magasinet Svensk Jakt i papper, skulle uppskattas av många. Det är dags att Jägareförbundet inför ytterligare ett alternativ för medlemskap.

Att Svenska älghundklubben tillåter sig att bli en bricka i spelet när det kommer till ordförandeval i Svenska Jägareförbundet är bedrövligt. Att man dessutom ger sig på förbundets anställda är ett övertramp och lågvattenmärke av sällan skådad art.

Varför ska Karl Hedin behandlas på annat sätt än andra i en rättsprocess, vilket framförs på Svenskjakt.se, som borde dra sig för att bli ett organ för diverse populistiska intressen.

Att påstå att jag genom mitt debattinlägg ökar polariseringen i rovdjursfrågan är magstarkt av företrädaren för en förening som bygger sin existens på motsättningarna.

Genom det som går att läsa sig till och efter att ha pratat med förtroendevalda inom Svenska Jägareförbundet så är Svenska älghundklubben orolig över den utveckling vi ser inom förbundet.

Det verkar inte finnas några gränser för vilka kostnader och polisinsatser man är beredd till för att bekämpa inbillad brottslighet på landsbygden, jämfört med verklig brottslighet i städerna.

Att inte jaga under den tid djuren fortplantar sig är väl egentligen en självklar sak? Ja, såvida man inte sitter i regeringen eller arbetar på ett statligt verk som hanterar jaktliga frågor. Vi förordade en tidigare jaktstart, men det skulle inte ske på bekostnad av viltets väl och ve och inte heller på den jaktliga etikens.

Jag har följt turerna kring nomineringarna till förbundsstyrelsen, och blev lite förvånad när jag läste att ordföranden i Jägareförbundet Örebro län, Göran Eriksson, och ytterligare några länsföreningar gick emot valberedningens förslag till val av ordförande. Än mer märkligt blir det när man nu, i elfte timmen, för fram nya namn att väljas till förbundsstyrelsen.

Flera fågelhundklubbar kräver att regeringen omedelbart korrigerar beslutet om kortad jakttid på ripa, då det är osakligt och ovetenskapligt grundat. Det skriver ordförandena för ett stort antal fågelhundklubbar i detta debattinlägg som har sitt ursprung i ett brev som skickats till landsbygdsminister Jennie Nilsson (S).

I Rovdjursföreningens styrelse jobbar alla helt utan ersättning. Att påstå att vi gör det för egen vinnings skull leder bara till ytterligare polarisering.