Som en del redan förstått så handlar detta om älgjaktens tidigarelagda start och hur man nu utformat den delen i föreskriften som rör brunstuppehållet.
Den nya lydelsen av förordningen säger:
”Om möjligheterna att uppnå beslutade mål inom länet avseende skadenivåer på skog och trafik orsakade av älg inte försvåras, får länsstyrelsen i län där jakten ska börja den 1 september besluta om uppehåll i jakten om en period om högst 14 dagar under älgens parningstid.”
Vad får då detta för konsekvenser?

Samsas med andra

Att skadenivåerna på skogen ligger för högt är vi överens om, i alla fall i det älgförvaltningsområde där jag själv är verksam som jägarrepresentant. Vi är överens om att det behöver fällas fler älgar, och om en massa andra saker som rör älgförvaltningen.
Vi har en hög acceptans för jakten hos den svenska befolkningen, och det är tack vare att vi håller fanan högt när det gäller etiken runt det vi håller på med. Vi samsas också med människor som inte ägnar sig åt jakt i våra skogar.

Struntar i etiken

Vi har tidigarelagt jaktstarten till 1 september i stället för första måndagen i samma månad, vilket i år är den 6 september.
Detta kommer naturligtvis att påverka de som vill vistas i skog och mark av andra orsaker än jakt, och kommer kanske påverka acceptansen för jakt till viss del.
Men inte på långa vägar lika mycket som det faktum att vi struntar i etiken och jagar älg under djurens fortplantningsperiod.

Stora tjurar

Kommer man att uppnå en bättre måluppfyllnad i förvaltningsplaner och skötselplaner för älg och på så vis närma sig de beslutade målen för skador på skog och trafikolyckor med älg?
Det är ytterst tveksamt om det kommer leda till något bättre, förutom en ökning vad det gäller jaktformen lockjakt på älg.
Vad är det då för älgar som man lockar på?
Jo, företrädesvis tjurar som har storleken att faktiskt få para sig. Tjurar som vi tidigare år, på länsstyrelsens rekommendation, har sparat tills efter brunstperioden för att höja kvaliteten på vår älgstam.
För att fortsatt ha en hög acceptans för jakten behöver vi hålla hårt i etikfrågan och ett slopat brunstuppehåll innebär det motsatta.

Per-Arne Olsson
Timrå jaktvårdskrets