Patrik Ivarsson i Pajala reagerar på den krönika om småviltjakt och älgjakt som Svenskjakt.se publicerade den 6 juli.

Trots den viktiga roll våra över 300.000 jägare i Sverige har, försvårar snedvriden politik och myndighetsbyråkrati allt för svensk jakt och viltvård. Framtida jägare förtjänar bättre, skriver Nike Örbrink, ordförande i Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU).

Om SCA:s planerade vindkraftutbyggnad blir verklighet innebär det en katastrof för jakten. Holmen skog umgås med liknande planer.

Jakten och dess förutsättningar och reglering är en fråga för svenska folket som vi ska kunna ta ställning till efter eget tycke. Svensk jakt är en fråga för svenska medborgare och inte EU-byråkrater, skriver Diyar Cicek, förbundssekreterare i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU).

Den nya riksvägen har försetts med viltundergångar, men viltet som passerar genom dem leds upp på den gamla vägsträckan där det även fortsättningsvis är en hel del trafik. Risken för viltolyckor har flyttats från en väg till en annan.

Jag tycker att skogsbolagen ska lära sig att plantera för skogsvård och naturvård när de återbeskogar efter avverkning.

Samernas beskrivning av tvångsförflyttningen som ett övergrepp av svenska staten är idag accepterad som hela och enda sanningen. Det präglar dagens tidsanda som kräver att förövaren, staten, nu ska återgälda sin skuld. Det finns all anledning att titta tillbaka på vad som egentligen hände.

Det finns ingen logik i att älgar och alla andra hjortdjur ska sluta som avföring efter varg och björn.

De tjädrar som fångas för att återutsättas i tyska Brandenburg är på flyttning. Den lokala populationen påverkas alltså inte av projektet, skriver tjäderkännaren Eric Ringaby.

Etableringen av ett vargrevir har skakat vår tillvaro i grunden. Inte bara jakten med löshund har försvunnit, vargen förstör landsbygdsbornas livskvalitet. Och inte finns det mycket hopp om en förändring. Socialdemokraternas omsvängning i vargfrågan är rent valfläsk.

Naturvårdsverket med sina bihang länsstyrelserna är slukhål för aktivister. Frågan är hur länge dessa båda odemokratiska myndigheter ska få fortsätta att driva den svenska landsbygden mot det oundvikliga slutet för oss medborgare som av olika anledningar valt att leva våra liv här. 

Det är med stor besvikelse vi har tagit del av valberedningens slutliga förslag inför Svenska Jägareförbundets årsstämma. Trots delgivna nomineringar, synpunkter och klargöranden har valberedningen inte klarat av sitt uppdrag, att slutligt lämna ett nomineringsförslag som i sin helhet har en bred förankring inom förbundet, skriver företrädare för elva av Jägareförbundets länsföreningar.

Vi i styrelsen för Fagersta jaktskytteklubb är tveksamma till om vi ska fortsätta att ta ansvar för jägarexamen i Fagersta, på grund av Naturvårdsverkets prissättning.

Nu när både regeringspartiet S och oppositionen är ense om att vargarna måste bli färre är det upp till beslutsfattare att skapa förutsättningar för en minskad vargstam.

Rennäringslagen som ledde till Girjasdomen särlagstiftar renskötselföretagares ekonomiska intressen inför fundamentala kollektiva rättigheter.  

Riksdagen måste förstå, att stiftande av lagar som särbehandlar människor endast kommer att öka spänningar, motsättningar och missnöje. Alltså skapa polarisering och orättvisor. Våra lagstiftande politiker måste se till att människor behandlas jämlikt och rättvist.

Efter Girjasdomen kan riksdagen anta en tydlig och definitiv lagstiftning som slår fast att rätten att upplåta jakt och fiske på statens mark i fjällvärlden ska vara förbehållen staten och ingen annan. Om riksdagens majoritet väljer en sådan lösning står det nog klart att Högsta domstolen bundit ris åt samebyarnas rygg, skriver Tobias Indén, docent i rättsvetenskap.

Jag har under många år som förtroendevald inom Jägareförbundet sett folk jobbat i ur och skur, dagar som nätter, många gånger i tystnad för att vi alla ska få göra det vi gillar och lever för. Att få gå ut i skog och mark med bössan, hunden, kompisen, familjen – eller bara på egen hand – är en ynnest som vi ofta tar för given här i Sverige.

Martin Källberg påstår i sin krönika ”Liberalernas sista vargvändning?” att Liberalernas ställning i vargfrågan är häpnadsväckande. Vad jag tycker är desto mer intressant är att Centerpartiet nu verkar frångå sin hållning att aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna, både i vargfrågan och för att avreglera artskyddet.