Linda Mattisson-Olsson, ordförande i Jägareförbundet Blekinge. Foto: Privat

Många olika grupperingar och personer verkar fått sina tår trampade och uttrycker med säkerhet en rad olika saker. Som att det inte finns någon tvekan om var makten ligger, att det inte är något fel med demokratin i förbundet och att stadgarna ger styrelsen rätt att fatta beslut.

Egentligen började allt med en rätt dålig presentation av förbundsledningens inställning i jakttidsfrågorna, och ett antal länsföreningar som upplever att förbundets remissvar till Naturvårdsverket inte företräder den samlade bilden av länsföreningarnas vilja på ett sätt som de förväntat sig.

Farligt att kritisera demokratin?

Flera har nu, bland annat vår ordförande, uttryckt att det är farligt att kritisera demokratin i Jägareförbundet. Hur kan det vara det? Demokrati betyder per definition – folkstyre!

Vad begreppet demokrati innebär skiljer sig ibland åt från en uttolkare till en annan. Men några av de viktigaste punkterna i definitionen av demokrati är väl oftast åsiktsfrihet, yttrandefrihet och lika värde?
Det borde alltså i demokratins namn vara tillåtet att även i Svenska Jägareförbundet få uttrycka en åsikt som skiljer sig från den förbundsstyrelsen presenterar? Även om denna åsikt rör demokrati.

Styrelsen äger makten

En annan definition av demokrati är att beslut tas efter vad majoriteten anser. De som ifrågasatt demokratin i det insända remissvaret tolkar sannolikt ordet just så.
Stadgarna säger att förbundsstyrelsen under året ”svarar för förbundets organisation och förvaltningen av förbundets angelägenheter”. Det är sant att stadgarna inte säger något om att remissvar ska beaktas i ”förvaltningen”, men kanske beror det på att stadgarna inte har med demokrati att göra.

Stadgarna är helt enkelt de grundläggande regler vi har att följa i vårt föreningsarbete.
Att följa ett majoritetsbeslut är då demokrati. Att ta det beslut man vill, för att man kan, är endast att följa ”lagen”.

Många problem uppstår

Flera har också påstått att förbundsstyrelsen har rätt att besluta som de vill under året, och i det fall länsföreningarna inte är nöjda med förbundsstyrelsens arbete får de byta ut ledamöterna på årsstämman.

Om vi på riktigt skulle ha denna ordning, att årsstämman är den enda möjligheten för länsföreningarna att uttrycka sin vilja och få den beaktad, uppstår följande problem:

Mycket kan beslutas på ett år som sedan inte alls, eller med största svårighet, kan rättas till om länsföreningarna anser att besluten varit felaktiga.

Endast hälften av ledamöterna går att byta ut vid varje årsstämma, så om övriga inte går självmant får vi i alla fall dras med resten.

Svenska Jägareförbundet är inget politiskt parti som alltid har ett ”annat lag” redo att hoppa in ifall det första gjort bort sig. Tänk tanken att varje missnöjd länsförening ska finna minst fem nya ledamöter att föreslå på stämman varje år. Eller blir det valberedningens uppgift?

Startande sakfråga

För sakfrågorna som startade tumultet och alla skriverier finns det dock något i stadgarna som skulle kunna hjälpa fler att förstå bättre.

Där beskrivs förbundets syfte:
”§ 4 Svenska Jägareförbundet ska genom en riksomfattande organisation bestående av länsjaktvårdsföreningar och jaktvårdskretsar, i samverkan med myndigheter och andra organisationer, ta tillvara medlemmarnas intressen för natur, jakt och viltförvaltning genom
att sprida kunskap om vilt och arbeta för ökad förståelse för människans ansvar för naturen,

att arbeta för biologisk mångfald med artrika och livskraftiga viltstammar i ett hållbart ekosystem,

att arbeta för att viltets behov av variationsrika och produktiva miljöer blir tillgodosett,

att föra fram jaktens stora värde för människors livskvalitet samt viltet som en förnyelsebar naturresurs,

att arbeta för en långsiktigt hållbar jakt bedriven utifrån god kunskap om viltförvaltning och hög etik,

att lokalt, nationellt och internationellt arbeta för den svenska jakttraditionen och för jaktens framtid, samt

att erbjuda god medlemsservice.”

Varför vänta

Kanske kan man finna källan till frustrationen och besvikelsen som många uttryckt i stadgarna. Kanske är det så att man i beslutet att sända detta remissvar inte känner igen sig i det som många upplever är förbundets syfte.

Vi har en väl fungerande organisation där förbundsstyrelsen har en mycket kort väg att gå för att få direkt feedback. De borde inte heller tycka att det är okej att vänta till nästa årsstämma för att få veta om medlemmarna tycker att de gjort ett bra jobb eller inte.

Vår själ och vårt hjärta

I decennier har Jägareförbundets medlemmar sträckt på sig och hävdat att de är viltvårdare, att livskraftiga viltstammar i balans är varje jägares angelägenhet. Därtill har etiken varit en fana som vi i alla lägen försökt att hålla högt.

Detta är själva själen i förbundet, och alla våra medlemmar som upprätthåller detta är vårt hjärta.

Nog borde man lyssna på sitt hjärta?

I demokratins namn och inom ”lagens” råmärken.

Linda Mattisson Olsson

Ordförande Jägareförbundet Blekinge