Magnus Orrebrants, ordförande för Vilda djurens skydd, replik bygger på en missuppfattning av vårt budskap. I sin debattreplik Låt fakta, inte utspel, styra vargpolitiken skriver Orrbrant att ”kräva mer jakt än lagen medger är ingen laglighetsfråga, utan en önskan om annan politik”.

Exakt! Just därför vill vi ändra lagen.

Vi är politiker valda för att representera svenska folkets vilja i en demokrati, inte en teknokrati där Bryssel, EU-direktiv och miljöorganisationer ska låsa politiken i decennier. När lagen inte fungerar för svenska förhållanden är det vår uppgift att ändra den.

Rätt och skyldighet

Vi vill ha en vargstam på 170–270 individer, vilket riksdagen beslutat. Det är en minsta livskraftig population, MVP, inte ett godtyckligt politiskt tal. Denna siffra har tagits fram av oberoende internationella experter på uppdrag av Naturvårdsverket.

Med denna siffra som utgångspunkt vill vi minska den svenska vargpopulationen för att minska de negativa effekterna för vår viktigaste art, människan. Som politiker i en demokrati har vi en rätt, och en skyldighet, att ändra lagar som inte fungerar i rådande förhållanden.

Flera lösningar

Orrebrant skriver att miljöorganisationernas överklaganden bara prövar lagligheten. Det är just därför vi vill ge jägarförbund och markägare en utökad talerätt.

I dag har miljöorganisationer en vidgad talerätt via Århuskonventionen och EU-direktiv, medan de som lever med vargen inte har motsvarande möjlighet att driva på för mer jakt. Det är inte symmetriskt och det är ett demokratiskt problem.

Det kan lösas på flera sätt där ett utökande av talerätten även för jägarna är ett. Att ta bort talerätten för aktivister ett annat.

Jägarnas röster

När väljarna röstar för mindre varg och tryggare landsbygd ska svenska politiker och länsstyrelser kunna genomföra det utan att internationella konventioner och domstolar ständigt stoppar de demokratiska besluten.

Den som argumenterar för motsatsen argumenterar alltså för att Sverige och svenskarna inte bör bestämma över svensk jakt utan att dessa frågor skulle bestämmas bättre av byråkrater i Bryssel.

Orrebrant gör sig samtidigt till uttolkare av vad en majoritet av svenska jägare tycker i vargfrågan. Tillåt mig att tvivla på att jägarnas åsikt företräds bäst av en djurrättsorganisation och låt i stället jägarna visa vad de tycker vid valurnorna.

Fel på lagen

Orrebrant avfärdar även oron kring paragraf 28 i jaktförordningen som överdriven. Men nyligen avslutades en rättegång i Halmstad tingsrätt där en jägare dömdes för grovt jaktbrott efter att ha skjutit en varg för att skydda jakthund.

Om en jägare döms för detta är lagen felaktig, inte jägarens agerande.

Regeringens utredning av paragraf 28 är därför viktig och välkommen.

Det finns en bred majoritet i riksdagen för en mindre vargstam och en mer svensk rovdjursförvaltning. Vi vill ha en rovdjursförvaltning som bygger på svenska förhållanden och svensk demokrati.

Denice Westerberg
Förbundsordförande Ungsvenskarna

Fotnot: Med detta inlägg drar redaktionen ett streck i debatten mellan Magnus Orrebrant och Denice Westerberg.