Denice Westerberg, förbundsordförande för Sverigedemokraternas ungdomsförbund Ungsvenskarna, vill i debattartikeln Vargjakten måste bli svensk att vargförvaltningen ska bygga på svensk vetenskap och svenska förhållanden. Det är rimligt. Just därför är det olyckligt att hennes inlägg utgår från en verklighetsbild som inte stämmer.

Minskad stam

Vargstammen har inte vuxit okontrollerat — den har minskat. Enligt Naturvårdsverkets inventeringar toppade stammen på 460 individer vintern 2021–2022 och har sedan minskat till 355, nästan en fjärdedel färre på tre år.

Minskningen är särskilt kraftig i de gamla kärnområdena: i Dalarna har antalet familjegrupper minskat med drygt 70 procent på tio år, och i Värmland föll antalet familjegrupper från 14 till 4 på några år. Även i Gävleborg har stammen minskat kraftigt.

Samtidigt förskjuts vargen söderut, mot tätbefolkade, tamdjursrika delar av landet, vilket om något ökar konfliktrisken.

Politiskt beslut

170–270 vargar säkrar inte långsiktig överlevnad. Denice Westerberg framställer riksdagens intervall som en nivå som ”säkerställer artens överlevnad”, men det är ett politiskt beslut, inte en vetenskaplig slutsats.

Siffran speglar en minsta livskraftig population, MVP, för kortsiktig överlevnad, inte det referensvärde för gynnsam bevarandestatus som krävs för långsiktig livskraft, och som forskningen placerar betydligt högre.

Det är just därför EU-kommissionen underkänner siffran 170 som ovetenskapligt. Att undvika akut utdöende är inte samma sak som en frisk, livskraftig stam, och det är den senare nivån lagen kräver.

Belägg saknas

Rädslan för att tillämpa paragraf 28 är överdriven. Westerberg menar att jägare inte vågar agera, eftersom bedömningarna görs i efterhand av åklagare och domstol och för att risken för åtal och skadestånd är ”överhängande”.

Men för detta saknas belägg och motsägs av verkligheten. Antalet paragraf 28-skjutningar har ökat kraftigt det senaste året. Dessutom är det alltid länsstyrelsen som först bedömer en sådan skjutning och därefter avgör om den ska polisanmälas — något som ytterst sällan sker.

Att beskriva risken för åtal som överhängande stämmer alltså inte.

Olika saker

Att överklaga lagligheten är inte att kräva mer varg. Westerberg kallar det ett demokratiskt haveri att miljöorganisationer kan överklaga jaktbeslut medan jägarförbund inte kan överklaga för att öka jakten.

Men det är två olika saker. Talerätten enligt Århuskonventionen gäller prövning av om ett beslut följer lagen. Att kräva mer jakt än lagen medger är ingen laglighetsfråga, utan en önskan om annan politik.

När domstolarna stoppade vinterns jakt var det för att länsstyrelserna inte kunde visa att den var förenlig med bevarandestatusen — inte på grund av miljöorganisationernas ideologi.

Göder polarisering

Dessa utspel borde bekymra seriösa jägare. Att föreslå en förvaltning byggd på felaktiga siffror och på bilden av domstolar, EU och miljöorganisationer som fiender göder bara en polarisering som ingen ansvarsfull part vinner på.

Den ansvarsfulla jägarkåren, som är i klar majoritet, har allt att vinna på att ta avstånd från företrädare som fiskar röster på bekostnad av sakligheten. Vargfrågan är svår nog ändå. Den förtjänar bättre.

Magnus Orrebrant
Ordförande Vilda djurens skydd