Detta mejl, som också blir en debattartikel på Svenskjakt.se, sänder jag i största uppgivenhet till stats-, landsbygds- och justitieministern samt Justitiekanslern, JK, då följetongen gällande upplåtelse av jakt och fiske på statens mark rullar vidare. Något Svensk Jakt i dagarna rapporterar flitigt om.

Frågans allvar verkar dock inte sjunka in i de breda lagren och många anser nog dessvärre att det inte påverkar dem själva.

Styvmoderligt och passivt

Det är svårförståeligt och ytterst beklämmande att se en sådan viktig fråga hanteras så styvmoderligt och passivt.

Vi riskerar trots allt en utveckling som är svår att vända när beslutet väl är ett faktum, i en fråga där olika grupper i samhället på ett makalöst och explicit sätt ställs mot varandra.

Demokratiskt problem

Dessutom ter det sig som att Justitiekanslern inte vill pröva svensk lagstiftning i de mål där samebyar har stämt staten om ensamrätt till jakt och fiske. Det gör saken till ett demokratiskt problem, där lagstiftning inte verkar gälla lika för alla och där man i vissa fall på oklara grunder verkar kunna välja om och när lagstiftning ska tillämpas eller ej.

Var går gränsen för detta, kan man undra.

Inte mindre märkligt blir det av att JK:s huvuduppdrag bland annat är att kontrollera att lagar och andra författningar efterlevs, samtidigt som man som företrädare för riksdagen traditionellt har att ta tillvara folkets och medborgarnas intressen gentemot statsmakten. I detta fall verkar man dessvärre vara sin egen värsta fiende.

Saknas intresse?

Det här rinner oss ur händerna och fjälljakten som vi känner den riskerar att gå förlorad.

Saknar verkligen Justitiekanslern, regeringen, staten och stora delar av svenska befolkningen intresse i att gemene man kan jaga och fiska i de svenska fjällen? På ytor som motsvarar stora delar av Sveriges territorium.

Bör någon, oavsett vem, verkligen ha ensamrätt till de svenska fjällen?

Demokratiskt nödvändigt

Tilläggas ska att jag själv inte jagar i fjällmiljö och inte direkt avser att göra det heller.

Trots det är min bedömning att detta är en sådan allmängiltig fråga, med vida konsekvenser för lång tid framöver, att det är i det närmaste en demokratisk nödvändighet att göra sin röst hörd.

Alldeles oavsett vilken jaktform man sysslar med eller vilken relation man har till de svenska fjällen.

Pontus Kettil