Värdet av att kunna jaga försvinner, vilket sänker fastighetens värde. Bär- och svampplockningen minskar på grund av den oro som de flesta känner genom närvaron av stora rovdjur.

Hundar måste motioneras under bevakning, och riskerar ändå att attackeras när man motionerar efter skogsvägar.

Barn på väg till och från skolan måste transporteras skyddat av oroliga föräldrar, som också själva undviker att vistas i naturen.

Vargriven hund

Lantbrukare med betesdjur påverkas stort och de mest avlägsna beteshagarna i skogen går inte att använda.

Jag har själv fått en jämthund allvarligt skadad av varg, vilket tog två månader att åtgärda med veterinärinsatser. Detta till en avsevärd kostnad då länsstyrelsen bara betalade 5.000 kronor, med motiveringen att jag var skyldig att ha min hund försäkrad.

Ständig stress

Nu till vår nationalsymbol älgen, som tvingas leva under ständig stress med vargen som ett hot dygnet runt. Utöver det, de stora skogsägarnas krav på en närmast utrotning, trots att vi privata markägare representerar cirka hälften av den totala skogsmarken, men utan att ha en respekterad röst i sammanhanget.

Räkning för förluster

Nu har i varje fall jag fått nog och måste börja kräva ersättning för den skada som jag och många drabbas av på grund av vargen, och älgförvaltningen.

Lägg sedan till de politiska orosmoln som hopar sig, med en ren konfiskering av skogen om det nu skulle gå igenom.

Kanske de större skogsägarna också börjar inse vartåt det lutar, så att vi privata som drabbas får lite draghjälp.

Till vem eller vilka ska jag skicka räkningen för dessa förluster?

Jan Eriksson