Är larmrapporterna om älgens negativa påverkan på framtidens talltimmer överdrivna? Är storskogsbrukets krav på minskade älgstammar omotiverat högljudda? Kan de rent av finnas mer utrymme för älg i den svenska skogen?
Frågorna kan synas provocernde,  men är mot bakgrund av de uppgifter som Svensk Jakt tagit del av vid AB Karl Hedins sågverk i Krylbo,  motiverade.
Den kvalitetsnedsättning som ett omfattande älgbete sägs orsaka talltimret går nämligen inte att påvisa, trots att man sågar hundratusentals rotstockar som var i beteshöjd när älgstammen var som störst på 1970- och 80-talen.
Och på sågverket, som är Sveriges största för sågning av klentimmer, har man vid upprepade tillfällen ställt frågan: var är älg-skadorna?

Unik möjlighet
Älgbetesskador i tallungskogar har naturligt nog studerats i de unga skogarna. Utifrån detta har långtgående slutsatser om framtida kvalitetsförluster dragits.
Det talas om förluster på mycket stora belopp hundratals miljoner, kanske miljarder kronor årligen.
Mått och mål har satts upp. Två procent färska älgbetesskador om året kan accepteras, enligt skogsbruket. Något som inom stora områden skulle innebära en älgstam på 34 djur per 1 000 hektar. I princip en älgstam som inte är jaktbar.

Vänt på resonemanget
På AB Karl Hedin har ägaren Karl Hedin, som själv är en intresserad älgjägare, valt att vända på resonemanget.

Utsorterat och nedklassat virke som kan ha orsakats av älgbete.

I stället för att studera skadan när den uppstår, och utifrån det uppskatta framtida kvalitetsförluster, har Karl Hedin nämligen den unika möjligheten att undersöka skadornas omfattning 3040 år senare, när den betade tallen kommer till sågen.
Vi ska ha en älgstam i samklang med betestillgången, det är logiskt och riktigt. Men jag har alltid sett med förundran på den matematik som omger älgbetesskadorna. Detta tvåprocentmål som det talas om så mycket anser inte jag är någon självklar siffra. Varifrån kommer det målet?
Jag menar att det teoretiseras för mycket kring älgbetesskadorna och att vi borde ha betydligt mer på fötterna innan vi skjuter ner älgstammen, säger Karl Hedin.

Undersökning
Att älgen äter tall och orsakar skador är det ingen som ifrågasätter. Men vilka kvalitetsförluster det innebär för det framtida virkesutbytet har inte studerats särskilt mycket, i varje fall inte rent praktiskt.

En undersökning som fått genomslag har utförts vid högskolan i Dalarna. Rapporten Effekter av älgbete på tallens virkes-egenskaper presenterades år 2001. Tallar från ett mycket hårt betat område hade sågats och studerats. En av slutsatserna i rapporten var att sågverken sannolikt inom tio år kommer att få tallvirke med övervallade älgskador som orsakats av den stora älgstammen  på 1970- och 80-talen.
Och nu är vi där. Men på AB Karl Hedin har man nu anmärkningsvärt positiva siffror att dela med sig av till intresserade.
Karl Hedin understryker att det man ser på sågen är kvaliteten på talltimret. Hur mycket älgbetet påverkar tallungskogens tillväxt är inget man kan bedöma utifrån de fakta man har.

Stora mängder timmer som underlag

På AB Karl Hedins sågverk i Krylbo sågas varje år 380 000 kubikmeter (toppmätt) kubb eller klentimmer. Medelvolymen  per stock uppgår till 0,062 kubikmeter vilket innebär att drygt 6,1 miljoner timmerstockar processas i sågverket.

Stora mängder virke passerar i hög fart genom AB Karl Hedins sågverk.

Av dessa är 30 procent tall och talltimret består i sin tur av 30 procent rotstockar. Dessa 550 000 stockar kommer främst från förstagallringar, det vill säga från skog som är cirka 30 år gammal och som var i älgbeteshöjd när älgstammen var som störst på 1970- och 1980-talen.
Timret sågas i huvudsak till två marknader; lamina till den japanska trähustillverkningen och limfog för möbeltillverkning. Båda ställer höga krav på kvaliteten.

Rapport skrivs ut
Modern teknik gör det inte bara möjligt att sortera virket snabbt och effektivt. Man kan genom den scanner som används vid kvalitetsbedömningen också få ut statistik på varför en bräda klassas ner i sorteringen. Scannern läser och rapporterar skador som kvist, vankant, barkdrag och sprickor.
80 procent av det sågade virket håller högsta kvalitet, 20 procent klassas ner, detta gäller både gran och tall. Främsta orsaken, eller 50 procent, är att brädan har så kallad vankant, att den är sågad av en krokig stock.
Inget träd är rakt, men vissa är mer krokiga. Trädet utsätts för påfrestningar som blåst, snö, instabilitet i marken, sluttande mark, med mera och när trädet kompenserar för detta blir det krokigt. Att en tall är krokig kan också bero på ett toppbrott orsakat av en älg. Men min bedömning är att dessa träd inte når sågverken, de röjs helt enkelt bort i ett tidigt skede, säger Karl Hedin.

Små förluster
2530 procent av det som faller ur högsta kvalitet gör det för att virket har sprickor. Sprickor uppkommer vanligtvis för att timret eller det sågade virket har torkat ojämnt och att det därigenom uppstått spänningar i träet.
En annan stor felkälla är så kallad deformation. Tio procent klassas ner på grund av den anledningen. Till största delen beror det på produktionstekniska orsaker, men kan i vissa fall vara orsakade av toppbrott.
Hur jag än räknar är det svårt att säga att älgskadorna tar ner värdet med mer än 0,40,7 procent av den totala tallvolymen. Då tittar jag på hur det ser ut i verkligheten och inte på några teoretiska beräkningar. Jag tror inte att den förlusten är svår att ta, varken för sågverk eller för skogsägare, säger Karl Hedin.

Försumbar kostnad per hektar jaktmark

Timret som sågas i Krylbo kommer från ett älgskadeområde, delvis från Stora Ensos kärnområde, där älgbetesskadorna har varit omfattande.

Christer Brandt och Karl Hedin diskuterar skadeorsak på en nedklassad furubräda.

Om man dristar sig till att säga att det vi finner här är maximal skada över ett större område kan man göra vissa intressanta beräkningar, säger Karl Hedin.
Av den totala mängden sågad tall klassas enligt våra uppskattningar 0,6 procent ner på grund av älgbetesskador. Per kubikmeter innebär det att priset sänks med cirka 600 kronor för den sågade varan.

80 öre per hektar
I Sverige produceras 8 miljoner kubikmeter sågad tall årligen. Det innebär att 48 000 kubikmeter klassas ner och får ett lägre pris på grund av älgskador. Summan för det är 29 miljoner kronor eller 80 öre per hektar och år utslaget på 37 miljoner hektar registrerad älgjaktmark i Sverige.
Det ska sättas i relation till värdet av jakten, säger Karl Hedin.

Ett praktiskt försök

Undersökning Varför nöja sig med siffror på ett papper utskrivna från en scanner, när det finns packar med sågat och nedklassat tallvirke på sågplanen?
I en ovetenskaplig men praktisk undersökning gick vi igenom en packe med 160 nedklassade furubrädor för att försöka bedöma vad som orsakat kvalitetsnedsättningen.
160 brädor granskades med avsikten att bedöma om älgbetning försämrat det sågade virket. Av dessa sorterades 12 ut som möjliga älgskadebrädor.
Efter en andra mer noggrann granskning av virket fann vi att en var helt säkert älgskadad med ett långt barkdrag på rätt höjd i plankan, tre var inte skadade av älgbetning, fyra var ganska säkert älgbetade och fyra var högst osäkra.

Fakta AB Karl Hedin

En familjeägd sågverks- och handelskoncern med verksamhet i Mellansverige och Estland, grundad i början av 1900-talet.
Företaget har 630 anställda och omsätter drygt två miljarder kronor.
Produktionen uppgår till cirka 650 000 kubikmeter sågat virke.
AB Karl Hedin är delägare i råvarubolaget Weda skog som förser företagets sågverk i Sverige med virke. Företaget och Karl Hedin äger också
22 000 hektar egen produktiv skogsmark.
Företaget har fyra sågverk, i Krylbo, Säter, Karbenning och Toftan i Estland. Andra ben i verksamheten är förädling av sågade trävaror, emballagetillverkning samt bygghandel på 21 orter i Mellansverige.