För över två månader sedan fick jag budskapet: vi har en halvtam varg gående i Västra Götaland. Hur kom den till våra trakter?

I krönikan Bara jägarna står upp för vilt i nöd på svenskjakt.se sägs det att ingen annan än jägarna bryr sig om de vilda djuren när de har det svårt i snö och kyla. Det stämmer inte.

Rådjuren lider och jägarna gör allt för att hålla dem vid liv.
Samtidigt arrangerar Naturskyddsföreningen SM i Fågelholk.

Debatten som uppkommit efter Jägareförbundets Norrbottens överflygning av det för småviltjakt avlysta området inom Girjas sameby är märklig ur flera perspektiv.

Tack Jägareförbundet i Norrbotten för att ni tar initiativet till den kontrollfunktion som länsstyrelsen borde anse vara obligatorisk vid samtliga ansökningar från samebyar om avlysning och förbud mot vistelse på svensk mark.

Vår jaktvårdskrets har en styrelse som har suttit sedan 1705. Det är bra, det ger stadga och minimalt med utrymme för konstiga nymodigheter. Posterna har liksom gått i arv och vi gör som vi alltid gjort.

Att som publicist bli anklagad för att sprida hat är oerhört allvarligt. När det sker med lögner i en av landets ledande kvällstidningar är det inget annat är en grav förolämpning.

Maten som serveras på kommunens skolor är närproducerad. Älgstammen förvaltas lokalt. Fina och positiva ord, men det är svårt att veta vad som menas.

Undertecknad har under många år förvånats över att så många gått på myten om att vargen är en utrotningshotad art, som kan räddas genom att man återintroducerar den i de svenska skogarna. EU:s art- och habitatdirektiv, som kommit till för skyddandet av utrotningshotade djurarter, används som påtryckningsmedel för Projekt varg.

De senaste åren har de vilda djuren fått ansvaret får att trafikolyckorna ökat. Detta finner jag mycket märkligt. Djuren har ingen väjningsplikt när dom går över en väg, det har trafiken. Det är ingen rättighet att framföra ett fordon.

Ett inslag i Sveriges Radio P4 Barnradion där jägare beskrevs som onda ledde till omfattande kritik. 22 personer anmälde inslaget till Granskningsnämnden. Programmen frias av nämnden med hänvisning till att det var uppläsning av en bok.

Menar staten verkligen allvar med målsättningen med att hålla ihop hela landet? Det sticker i ögonen på mig och säkert många andra när vi människor på landsbygden hindras från att genomföra det man har laglig rätt till. Vi ser det bland annat när jägare utsätts för hot och sabotage.

Dagens inventeringsmetoder av älg har så stora brister att de inte kan användas för att ta fram tillförlitliga skötselplaner på regional och lokal nivå. Tillsätt en nationell expertgrupp för att stötta förvaltnings- och skötselområden och låt oberoende bolag utföra flyginventeringar för att få ett bättre underlag.

Diskbråcken hos tax har blivit färre, sägs det. Och det stämmer. Men antalet taxar har också blivit färre och för den rasvariant som är vanligast hos jägare, strävhårig normaltax, har diskbråcken inte minskat särskilt mycket, relativt sett.

I debattartikeln ”Skjut inte skabbvargarna – låt naturen ha sin gång” framför skribenten åsikten att jägarna ska låta drabbade djur vara och inte ingripa om de får möjlighet. Jag är av annan åsikt.

Naturen innebär en ständigt pågående kamp för individens och för artens överlevnad. Så, bästa jägarkollegor, sluta skjuta skabbvargar. Låt naturen få bestämma!

I en artikel i Svenska Dagbladet är den juridiskt ansvarige för vapen hos polisen bekymrad över att vissa av Jägareförbundets samarbetspartners får tillgång till förbundets medlemsregister. Det är olyckligt att uppgifter om vapenägare sprids till utomstående, säger han. Ett ickeproblem, enligt min mening. För hur svårt är det att få kännedom om vapenägare, egentligen?

Är det någon som minns hur EU-kommissionens förslag till ett nytt vapendirektiv såg ut när det först läckte ut?

När jag läser tidningar och hör på radio där forskarna beskriver det ena vargprojektet efter det andra blir jag förvånad över att ingen ifrågasätter detta meningslösa slöseri med skattemedel.