Drevern hade gått fantastiskt bra hela förmiddagen, med klara skall och inte alltför långväga drev. Och strax före lunch small det. Men det så kallade eftersöket, ja det lämnade mycket att önska.

Just nu jublar brukarna över att jaktstoppet är hävt. Just nu gråter varglobbyn. Det finns mycket att gråta över. Framför allt den väg som miljörörelsen tagit. En väg som synes stå över demokratin.


I slutet av förra veckan gjorde jag ett debattinlägg om den stoppade vargjakten. Det visade sig snart att det inte var något som EU skulle lägga sig i.

Så verkar det äntligen som att förvaltningen av vargarna i Sverige får komma igång efter ett antal sorger och besvär. Det måste kännas bra för dem som berörs av den snabbt och utan kontroll växande vargstammen.
Kanske kan acceptansen för våra rovdjur öka något då de nu får förvaltas som annat vilt.

Det bästa jägarna kan göra är att sluta delta i den här cirkusen. Nu är det så mycket varg i skogarna så det spelar ingen som helst roll om det skjuts några stycken här och där.

Alla intresserade av hur det går med jakten på varg har vid det här laget konstaterat att det är andra än jägarna och glesbygdsboende som bestämmer.
 Jag hävdar att vi har både rättighet och skyldighet att förvalta vårt närområde.

Jag hoppas att alla jägare i Värmland, Dalarna och Örebro län tar upp knytnäven ur fickan och agerar. Vi måste visa vårt enorma missnöje kring myndigheternas hantering av viltförvaltningen och vargjakten.

Vargstammen har enligt alla instanser i Sverige uppnått gynnsam bevarandestatus. Att påstå att vargstammen skulle ta skada av den begränsade licensjakten som beslutats om är felaktigt. Det är inte förvaltningsdomstolens sak att fälla avgörandet i en sådan fråga.

Mikael Wiehe frågade redan 1972 vem i världen man kan lita på. Frågan är i alla högsta grad aktuell även idag. De senaste turerna angående vargjakten är ett tydligt bevis för det.

Eftersom jägarna inte ges tillfälle att uppfylla det allmänna uppdraget vad gäller varg är det enda raka att säga upp det.

Förutom alla byråkratiska EU-turer runt vargjakt, tycks påståendet om vargens inavel vara ett stort hinder för en klok förvaltning. Har några sådana defekter konstaterats på hittills skjutna vargar?

Svensk Jakts chefredaktör Martin Källberg skriver i en krönika att det inte längre duger att knyta näven i fickan och gnälla på att andra inte gör något.
Så sant!

Vad händer med människor som känner att ingen lyssnar på dem, människor som känner att myndigheter, medmänniskor och samhället i stort skiter i deras situation? I deras liv? Jag tror inte att det händer något bra.

Vi har, utan att veta om det, fått en ny regering i Sverige. Det är en hemlig regering. Den är inte folkvald, ingen tycks riktigt veta vilka som ingår eller när den blev till. Den nya regeringens namn? Förvaltningsrätten!

Så sent som i början av januari beslutade Naturvårdsverket om licensjakt på varg i Värmland och i Örebro län. För Dalarnas del valde man att avvakta med ett beslut. Igår kom så beslutet att förvaltningsrätten i Karlstad beslutat stoppa licensjakten. Det här är ett stort misslyckande för acceptansen av stora rovdjur.

Risken för att den illegala jakten på varg ska öka dramatiskt är uppenbar efter Förvaltningsrättens sena beslut om avlysning av vargjakten. Vargstammen ska få fortsätta växa okontrollerad.

Att skrämmas till tystnad. Det tycks vara skogsbolagens och skogsstyrelsens metod. Men jag låter mig inte tystas!

När Naturskyddsföreningen inte får som den vill visar man samma förakt mot riksdagen som Sverigedemokraterna gjort under hösten. Man bryr sig inte om vad majoriteten anser. Man sätter sin politik före Sveriges.

Rubriken är hämtad från Naturskyddsföreningens hemsida. En förening som innan dess ledare ”växte ur” Sverige var med och, tillsammans med den svenska landsbygdens befolkning och jägare, lade grunden för att Sverige idag kan uppvisa en natur som alla andra bara kan drömma om.