fredag 19 april

Opinion

Fick allmänheten reda på att talet om att vargen är en utrotningshotad art bara är kvalificerat trams utan någon som helst vetenskaplig täckning, skulle stödet för Projekt Varg snabbt minska, anser insändarskribenten. Foto: Mostphotos

Debatt: ”Den stora blåsningen – vargen är inte utrotningshotad”

Undertecknad har under många år förvånats över att så många gått på myten om att vargen är en utrotningshotad art, som kan räddas genom att man återintroducerar den i de svenska skogarna. EU:s art- och habitatdirektiv, som kommit till för skyddandet av utrotningshotade djurarter, används som påtryckningsmedel för Projekt varg.

Anledningen till min förvåning är att vargen inte är en egen art, vargar ingår tillsammans med tam- och vildhundar i arten Canis lupus.
Vidare är vargen är inte på något sätt utrotningshotad – inte ens som underart i arten Canis lupus betraktad.
Det går inte heller att i längden bevara de ursprungliga egenskaperna hos en population av ”äkta” vargar, som flyttat/flyttats till en miljö med andra betingelser än den miljö de kom ifrån.

Slutligen, om vargen inte är en egen art, och om vargen inte är utrotningshotad borde EU:s art- och habitatdirektiv inte vara tillämpligt för vargar.

 

Inget svar från HD

För att utröna hur juridiken kring Projekt Varg fungerar skrev jag till Högsta Domstolen, HD, för att få svar på detta. Till svar fick jag att HD inte bistår med rådgivning eller besvarar den typ av frågor, som jag ställde.

Jag svarade då att jag inte bett om något råd utan endast frågat om vilka grupper, som omfattades av en viss lagstiftning. Jag ändrade frågeställningen till:

Utgör vargen i juridisk mening en egen djurart? Och om HD inte kunde/ville svara på frågan, vilken instans skulle jag kunna vända mig till för att få svar. Svaret blev igen att HD inte svarar på den typ av frågor jag ställer. Jag fick rådet att vända mig till en advokat för att få svar.

 

”Inte heller JO har möjlighet att besvara din fråga. Möjligen besitter Naturvårdsverket de rätta kunskaperna i ämnet.”

 

Då jag tyckte att HD:s svar var lite väl avvisande skrev jag till Justitieombudsmannen, JO, och påpekade att de som stiftat lagarna och dömer enligt dessa för länge sedan borde ha utrett de frågeställningar jag hade. Jag frågade därför JO om han visste var jag kunde få svaren på frågorna.

JO svarade: ”Inte heller JO har möjlighet att besvara din fråga. Möjligen besitter Naturvårdsverket de rätta kunskaperna i ämnet.”

 

Tunt och förvirrande

Jag skrev därför till Naturvårdsverket och fick följande svar:

”Varg (Canis lupus) är en egen art. Tamhund (Canis lupus familiaris eller Canis lupus domesticus) är en domesticerad underart av varg. Vid en genetisk analys kan man se att det finns genetiska skillnader mellan varg och hund.”

 

”Dina frågor är närmast en fråga för forskningen och jag råder dig att vända dig till Naturhistoriska riksmuseets jourhavande biolog, som kan hjälpa dig eller slussa dig vidare.”

 

Då Naturvårdsverkets svar i mitt tycke var tunt och förvirrande skrev jag tillbaks och påpekade bland annat att det är litet olyckligt att den svenska översättningen av artnamnet Canis lupus är varg.

Det djur som vi i Sverige kallar varg är en underart i arten Canis lupus och heter Canis lupus lupus (euroasiatisk varg).

Svaret från Naturvårdsverket blev då: ”Dina frågor är närmast en fråga för forskningen och jag råder dig att vända dig till Naturhistoriska riksmuseets jourhavande biolog, som kan hjälpa dig eller slussa dig vidare.”

Då skrev jag till Naturhistoriska riksmuseet biolog och bad om hans synpunkter i ärendet.

 

Biologen svarade

En sammanfattning av det väsentligaste i Naturhistoriska museets svar är:

”Jag har försökt få tag på en expert på vargens släktskap inom arten, men utan att lyckas. Vargarnas inbördes släktskap och olika underarter är rätt komplicerade. Hundar är domesticerade vargar. Så ja, hunden tillhör samma art som vargen. Men var och när vargen domesticerades forskas det fortfarande på.

Underarter är populationer av djur eller växter, som är isolerade från andra underarter av samma art. Nästan alltid beror den isoleringen på geografisk isolering, att underarterna lever på olika ställen. Om det handlar om en ö kan den isoleringen vara mycket stark. Ibland kan det dock röra sig om en ekologisk isolering, det vill säga att underarterna lever i olika miljöer.

Ordet raser används mest om husdjur, där isoleringen mellan raserna oftast beror på avsiktlig avel, men som när det gäller lantraser även kan bero på geografiskt olika anpassningar till miljön.”

 

Dåliga kunskaper

Naturhistoriska riksmuseets svar stämde väl med mina uppfattningar. Sammanfattningsvis förstärker min korrespondens med olika myndigheter mina misstankar att de, som ska stifta lagar angående utrotningshotade djurarter, döma efter dessa lagar och verkställa riksdagsbeslut om utrotningshotade arter, har mycket dåliga kunskaper om vad som menas med begreppen djurart, underart och habitat. Och det är direkt skrämmande. Lagar och förordningar ska vara så juridiskt stringenta, att utrymme för egna tolkningar inte ska vara möjliga.

 

Granskning saknas

Är det inte märkligt att myten om att vargen är en utrotningshotad djurart, som vi svenskar kan rädda genom att hysa vargar från Ryssland i våra skogar, inte har granskats bättre av media.

 

”Fick allmänheten reda på att talet om att vargen är en utrotningshotad art bara är kvalificerat trams utan någon som helst vetenskaplig täckning, skulle stödet för Projekt Varg snabbt minska.”

 

Hela Sverige har åkt på en jättelik blåsning, som skickligt iscensatts av ett gäng sekterister inom Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen och Världsnaturfonden, WWF. Särskilt allvarligt är det att så många bland mediefolket, jurister och politiker tycks ha gått på den.

Fick allmänheten reda på att talet om att vargen är en utrotningshotad art bara är kvalificerat trams utan någon som helst vetenskaplig täckning, skulle stödet för Projekt Varg snabbt minska.

Nedan finns en liten ordlista att studera för den intresserade.

 

Åke Edlund

 

Om arter, raser och habitat

Liten ordlista och litet grand om arter, underarter, raser, habitat, med mera.

 

• Artbegreppet: Djur, som kan para sig med varandra och få fertil avkomma tillhör samma art.
För djur, växter och organismer, som fortplantar sig på annat sätt vad ovan nämnda djur gör (exempelvis genom delning), är denna definition inte tillämpbar. För dessa grupper gäller andra definitioner, som bättre tar hänsyn till hur dessa organismer förökar sig.

Artbegreppet är väsentligt, när man studerar evolutionen, det vill säga analyserar hur olika arter kan ha uppstått och funderar över hur en arts framtida utveckling kan tänkas bli.

 

• Begreppet Underart: Underarter är populationer av djur och växter, som är isolerade från andra underarter av samma art. Nästan alltid är det en fråga om en geografisk isolering, det vill säga underarterna lever på olika ställen. Ibland är det en ekologisk isolering; underarterna lever i olika miljöer. Trots det kan individer från olika underarter fortfarande para sig med varandra om tillfälle ges, och få fertil avkomma.

 

• Rasbegreppet: Beteckningen raser används mest om husdjur. Underartsbegreppet för vargar har ersatts med rasbegreppet, när det gäller hundar. För att hålla en hundras rasren förhindrar man med målstyrd avel att parning kan ske mellan individer med olika rastillhörigheter.

 

• Habitat: Med ett lämpligt habitat för en djurart menas ett område med en lämplig livsmiljö för arten. Det innebär exempelvis för en varg att det ska finnas tillräckligt med bytesdjur i området och att klimatet är lämpligt för arten.

 

Foto: Mostphotos

• Djurarten Canis lupus: I djurarten Canis lupus ingår såväl vargar som tam- och vildhundar.
Länge tyckte en del biologer att hunden inte skulle tillhöra samma art som vargen. Oviljan var nog mer känslomässigt betingad än vetenskapligt motiverad. 1993 fastställdes emellertid att hunden skulle anses som en underart i arten Canis lupus med namnet Canis lupus familiaris eller Canis lupus domesticus. Tyvärr har den svenska benämningen på arten Canis lupus inte synkroniserats med beslutet 1993.

Så det svenska namnet på arten Canis lupus är olyckligtvis fortfarande varg. Detta leder tyvärr till att många tror att vargen är en egen art, vilken den inte är. Därför skriver jag i brist på en bättre översättning fortsättningsvis i detta Canis lupus (varg och hund), när jag menar arten.

Canis lupus lupus (euroasiatisk varg) är det latinska namnet på den vargtyp som lever i Ryssland och Europa. Eftersom den är utbredd i ett stort område har den många namn, exempelvis vanlig varg, gråvarg, mellanrysk skogsvarg, euroasisk varg, fennoskandisk varg, med mera.

Exempel på andra underarter i arten Canis lupus (varg och hund) är polarvarg (Canis lupus albus) och arabisk varg (Canis lupus arabs).
Ett tag tyckte en del biologer att ett femtiotal olika typer av varg borde kunna tas upp som underarter i arten Canis lupus (varg och hund). Nu har den listan lyckligtvis minskats till ett trettiotal underarter, vilket kanske fortfarande är onödigt många.

Exempelvis föreslog en del biologer att den italienska vargen skulle anses som en underart med namnet Canis lupus italicus. Det är en liten varg, som troligen under lång tid då och då kunnat berika sin arvsmassa med en del hundgener. Den lever nära bebyggelse och då gärna nära soptippar, där den lätt kan hitta mat. Förslaget om att få utgöra en egen underart gick emellertid inte hem hos taxonomerna.

 

• Hybrider mellan varg och hund: I Norge, Sverige, Finland, Tyskland, Ryssland, de baltiska staterna och hela vägen ned till Svarta Havet och Medelhavet har hybrider mellan hund och varg konstaterats. Speciellt vanliga är de i områden är det finns många vildhundar. Dessa hybrider ingår definitionsmässigt också i arten Canis lupus. Vad man ska göra med dessa hybrider råder det delade meningar om.
I Tyskland beslutade delstatsregeringen i Thyringen 2017 att en upptäckt valpkull med förstagenerationshybrider skulle tas bort. Det blev en folkstorm mot det beslutet. Jägarna, som skulle verkställa beslutet, mordhotades.

Delstatsregeringen ändrade därför beslutet till att man skulle försöka bedöva valparna och ta dem till en fem hektar stor djurpark nära orten Eichsfeld.

I Norge lyckades Naturtilsynet för ett antal år sedan spåra och ta bort alla valpar utom en i en upptäckt kull med förstagenerationshybrider.
I Södermanland upptäckte länsstyrelsen under hösten 2017 en flock på sju-åtta vargar med en kull första generationens hybridvalpar. Länsstyrelsen beslutade att hela flocken skulle tas bort för att hundgenerna inte skulle kunna spridas vidare i den svenska vargpopulationen. Kvar på den avskjutningen är i skrivande stund en varg.

Canis latrans, det vill säga prärievagen eller coyoten utgör enligt taxonomerna en egen art. Det innebär att hunden anses vara närmare släkt med gråvargen än vad prärievargen är.

 

Åke Edlund

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.