Gunnarskogs Socialdemokratiska förening har som många andra med stigande förundring tagit del av den byråkratiska karusellen runt årets vargjakt. Vi anser inte att beslut om vargjakt ska kunna överklagas till domstol.

Ingenting förvånar längre. Vargstammen tillåts öka med oförminskad styrka i den del av landet där överkoncentrationen är som starkast. De socioekonomiska effekterna anses inte kunna bevisas.

Tänk så idiotiskt det kan vara: Vi importerar från bland annat Europa kött av dålig kvalitet som är genmanipulerat, med mera, samtidigt som vi ”bjuder” bort det bästa kött vi har till vargen.

Den urgamla uppfattningen ”Land skall med lag byggas” har sitt ursprung i våra äldsta landskapslagar. Karl XV gjorde detta till sitt valspråk. Idag har det mist sin innebörd.

Jag lider med er jägare, boskapsägare och alla andra som drabbas av vargen i Värmland, Örebro och andra vargtäta områden. Som bosatt i Norrbottens inland är jag själv inte utsatt. Jag kan bara ana hur ni känner er – uppgivna, besvikna, förbannade…

Den jägargrupp som ökat mest de senaste åren är yngre jägare, under 30 år. Trots detta utgör vi knappt tio procent av jägarkåren.

Jag har länge funderat på detta med den personliga integriteten och kameror, typ åtelkameror.

Jag har blivit övertygad om att vi inte ska ha förvaltningsjakt enligt nuvarande modell i vargbältet. De små luckor i vargbältet som uppstår vid den mycket begränsade jakt som varit på tapeten i några år, genast fylls av ungvargar som bildar nya familjegrupper.

Med förundran ser man återigen exempel på hur beslut, tagna av de folkvalda i regering och riksdag, kan saboteras av en liten grupp förvirrade storstadsbor som anse sig kunna stå över demokratiska beslut.

Jag blir ledsen då det åter igen visar sig att vi svenskar inte klarar av att hantera frågor som rör naturen och förvaltningen av den. När myndigheter, långt från dem som förstår hur saker och ting hänger samman, ska bestämma så blir det fel. Ta älgstammens explosion i början på 1980 som exempel, vad kostade det?

Jag skulle vilja veta hur förbud mot halvautomatiska jaktvapen med fyrskottsmagasin kan förhindra attentat med helautomatiska militära vapen, från svarta marknaden, med 30-skottsmagasin? På vilket sätt skulle det göra någon som helst skillnad?

Jägareförbundet med flera stångar pannan blodig för jakt på 50 vargar per år, vilket är långt under vad som behövs med en årlig tillväxt på 150–200 djur. Jag jagar i ett område I Mellansverige där tilldelningen är nere i mindre än en älg per 1.000 hektar.

Den nya älgförvaltningen från 2012 syftade till vård av älgstammen med licensjakt på stora och stabila licensområden. Som jag ser det har pottälgmodellen frångått älgförvaltningens grunder.

Vi har kommit långt i säker hanteringen av vapen genom jägarexamen och årligen återkommande krav på träning för att upprätthålla våra färdigheter för att få jaga. Men fortfarande har de flesta icke jägare, det vill säga allmänheten, väldigt liten förståelse för jägarens intressen. 

Det är bra att Jens Nilsson och de svenska socialdemokraterna efter massiva påtryckningar från jägare och sportskyttar verkar ha gjort helt om vad gäller EU-kommissionens förslag till nytt vapendirektiv, enligt debattartikel på svenskjakt.se. Men att de skyller sina piruetter kring de nya vapenreglerna på tjänstemän är bara patetiskt. 

Vid flera tillfällen har Christofer Fjellner (M) försökt utmåla oss svenska socialdemokrater i EU-parlamentet som omfamnare av kommissionens förslag till skärpta regler i vapendirektivet. Det är fullständigt osant.

Vargbilder i press och på våra datorer är nog till stor del från utlandet, och inte från Sverige. Men vi ska komma ihåg att vargen i Sverige är lika helig som Indiens heliga kor. Detta gäller för både byråkrater och naturmuppar.

Sedan vargens återkomst till Sverige är det två ledande partier som har haft möjlighet att lösa de problem som följer av densamma – M och S. Tyvärr har de inte haft förmågan att se vilka problem som komma skulle, inte heller har lyckats ta tag i problemen på ett trovärdigt sätt.

Vi ser just nu en juridisk cirkus utan dess like i vargjaktfrågan, säger vi som vill förvalta vargen. Vi ondgör oss över hur olika föreningar kan stoppa riksdagsbeslut med hjälp av juridiska krumbukter. Men frågan är om det här verkligen är så unikt för vargjaktfrågan som vi tror?