Detta tycks ligga i människans natur och har varit med oss sen den dagen vi lärde oss att hantera elden, den gav oss förmågor. Dessa förmågor skiljer oss radikalt från övriga däggdjur och har utvecklat oss till vad vi är idag.

Därför är inte älgförvaltningen metaforiskt en stund på kolonilotten, utan mer en rast i skolan i tidig pubertet. Det gäller alla inblandade.

Ett drivmedel

Med pengar kommer makt, men man kan med makt också komma över pengar. Man kan önska att kunskap är makt, delvis sant, men då måste kunskapen generera pengar som är drivmedlet för oss människor.

Mitt intryck av allt det som förekommer i debatten rörande älgförvaltningen, i media och ute i förvaltningsorganisationen, sammanfattas i följande punkter:

• Jag vet att jag har fel, men jag har makten att bestämma.

• Jag vet att du har rätt, men det är mina pengar.

• Jag har både pengar och makt, det är upp till dig om du vill vara med och förvalta på mina villkor.

Något händer på vägen

Det går alldeles utmärkt att diskutera biologisk mångfald, på kort och lång sikt, människan förstår detta.

Det går alldeles utmärkt att förklara samband mellan stora tjurar och kor, kopplat till reproduktion, och bra kalvar.

Det går alldeles utmärkt att diskutera foder och betydelsen av detta, alla håller med. Men det händer alltid något på vägen, det kommer in ekonomiska aspekter och framför allt handlar det om makt.

Grönare sida

Det finns många bra intentioner från alla medverkande, tyvärr förekommer det motsatta också. Det handlar inte bara om betesskador, kalvvikter, biologisk mångfald, tjurandel och vinterstam. Det handlar om makt och pengar.

Även att kröka ett finger är makt, att inte kröka det ger någon annan möjligheten. Mitt resonemang leder ju naturligtvis inte till någonting, jag har varken makt eller ekonomiska möjligheter till makt, möjligen en förklaring till varför vi egentligen inte förvaltar älgar.

Man kanske skulle köpa sig en kolonilott, men å andra sidan, det finns ju en risk att kålrötterna är större och gräset är grönare på lotten vid sidan om.

Lars Petersson