I en krönika i Expressen den 13 februari går Lotta Gröning ännu en gång till storms mot vargjakt, Svenska Jägareförbundet – och förbundets tidning Svensk Jakt.

Grönings text innehåller en lång rad märkliga påståenden om rovdjurshat och om Jägareförbundet, vilka i huvudsak redan har bemötts i ett blogginlägg av förbundets kommunikationschef Magnus Rydholm.

Den delen lämnar jag därhän. I stället var det en milt uttryckt förbluffande formulering i Grönings krönika som fångade mitt intresse. En mening som handlar om Svensk Jakt:

”I förbundets tidning har under årens lopp hatet flödat, för att inte tala om hur det låter på Facebook.”

Det är en oerhört allvarlig anklagelse. Lotta Gröning, en av landets mest kända debattörer och opinionsbildare, slår alltså fast att tidningen Svensk Jakt har publicerat material som klassas som hat. Detta sker inte från vilken plattform som helst, utan i tidningen Expressen. Anklagelsen framläggs helt utan belägg eller exempel.

Det är ett rent påhitt. En lögn.

Den publicist som inte reagerar starkt inför en sådan anklagelse existerar icke. Det hela är inget mindre än en grav förolämpning som slungas mot den tidning jag företräder.

Jag kontaktade Expressen för ett genmäle på Grönings sanslösa påstående. Någon replik får jag inte, men erbjuds en korrigering och rättelse.

När jag en stund senare på nytt läser krönikan på Expressens hemsida har formuleringen justerats till:

”I kommentarsfältet till förbundets tidning har under årens lopp hatet flödat, för att inte tala om hur det låter på Facebook.”

Nu är det alltså inte längre Svensk Jakt som publicerat ”hat”, däremot slås det fast att sådant förekommer i riklig mängd i kommentarsfälten på svenskjakt.se.

Det finns bara ett problem: Det har aldrig funnits någon kommentarsfunktion på Svensk Jakts hemsida.

Efter ytterligare en kontakt med Expressens administrativa redaktionschef, som ännu en gång kontaktar sin krönikör, justeras formuleringen till en tredje version:

”I Facebook-kommentarerna på förbundets tidning har under årens lopp hatet flödat.”

Jag delar inte heller den uppfattningen, eftersom Svensk Jakts Facebook-sida modereras fortlöpande. Övertramp raderas helt enkelt. Och några konkreta exempel på exakt vilken typ av kommentarer Lotta Gröning avser har inte presenterats.

Men okej då: Lotta Gröning anser alltså att det förekommer hat mot varg i kommentarer på en Facebook-sida. Det är hennes tolkning – hennes åsikt.

Jaha.

En viss skillnad mot det ursprungliga påståendet, det måste sägas.

Låt mig slå fast att jag respekterar Lotta Grönings åsikter om vargpolitiken, liksom hennes rätt att försöka bilda opinion för sin ståndpunkt.

Det jag inte respekterar är när så sker med lögnaktiga påståenden om att tidningen Svensk Jakt publicerar ”hat”.

Det är ohederligt.

Det tycks vara så illa att Gröning förväxlar begreppet ”hat” med ”åsikter jag inte delar”.

Det är hon dessvärre inte ensam om, och varje gång så sker urvattnas begreppet ”hat” ytterligare en smula. Till slut betyder det ingenting.

I Svensk Jakts uppgifter ingår att spegla de skeenden som berör jägarna, jakten och viltvården. Att rapportera om vad som sker på det jaktpolitiska området, och att vara ett forum för debatt.

Inom jägarkåren finns en åsiktsbredd i vargfrågan, liksom i många andra jaktliga frågor.

Vissa jägare vill ha varg, andra inte. Svenska Jägareförbundets policy är maximalt 150 vargar i landet, men i tidningen Svensk Jakt får hela det spektra av åsikter som finns bland förbundets medlemmar komma till uttryck.

Det är så det måste gå till i alla demokratiska organisationer som säger sig värna en fri och öppen debatt, där argument och åsikter får mötas och stötas mot varandra.

Högsta förvaltningsdomstolen har konstaterat att jakten i nuvarande utformning är förenlig med svensk lag och EU:s regelverk. Alla vargvärnande organisationer som kan kallas seriösa – Naturskyddsföreningen och WWF – överklagar inte längre licensjaktbeslut.

Jakt som en självklar del av förvaltningen av vargstammen är en insikt som börjar sjunka in hos de flesta.

Den av riksdagen beslutade vargpolitiken har prövats i domstol – och visat sig hålla. Politiken och juridiken går numera i takt.

Vargfrågan är inte konfliktfri, men den är i dag – även med ”Kölstahändelserna” i beaktande – mindre konfliktfylld än för ett par år sedan. En infekterad fråga är, om än långsamt, på väg åt rätt håll: mot minskade motsättningar.

I det läget försöker Lotta Gröning åter piska upp motsättningar, samtidigt som hon kräver att Svenska Jägareförbundet – och förbundets tidning Svensk Jakt – ska ta ansvar.

Det, om något, är knappast ansvarsfullt.