Staten genom Sveaskog är en stor skogsägare som har uppdrag att förvalta våra skogar på ett ansvarsfullt sätt genom att bedriva ett effektivt skogsbruk kombinerat med ett ambitiöst naturvårdsarbete. Men hur är det med den saken, egentligen?

Återigen har en troligen smärre och absolut inte direkt påverkad grupp av individer lyckats sabotera ett i högsta grad befogat skyddsjaktbeslut på varg inom Tåssåsens samebys vinterrenbete. Man har återigen fått gehör hos Förvaltningsrätten i Luleå för inhibering av skyddsjakten.

Renhållningschefen på Nordvästra Skånes Renhållnings borde uppmuntra jägaren som plockar skräp efter andra, i stället för att komma med råd som är omöjliga att följa.

På Svenskjakt.se läser jag om Dalarnas svara hål och blir beklämd över att det inte inventeras. Genom att fastställa hur stor vargstammen egentligen är ökar möjligheten att vi får jakt.

Det är tråkigt när en jakträttsinnehavare får sina marker nerskräpade. Vi är tacksamma för att jägare tar sig tid att plocka upp för att värna om djur och natur.

Riksdagsledamoten Rebecka Le Moine (MP) har fel och juridiken har rätt. Bidraget Svenska Jägareförbundet får från staten behöver inte upphandlas, lika lite som övriga bidrag som utgår till civilsamhället.

I motsats till miljöpartistiska riksdagsledamoten Rebecka Le Moine anser jag det är viktigt att veta hur många som aktivt stödjer en förening och den linje den driver. Om inte annat så för trovärdighetens skull.

Med viss bestörtning och tungt hjärta har jag de senaste två veckorna följt debatten avseende Jägareförbundets remissvar på jakttider i allehanda medier. På själva sakfrågan följde en diskussion om demokrati. Hur kan det vara farligt att diskutera demokratin i vårt förbund?

Ge jakten den status den förtjänar och spring inte försvinnande små partiers ärenden. Regeringen och Naturvårdsverket måste ta ansvar, och sluta låta sig ledas av lobbyister och tyckanden på twitter.

Att en tallplanta som utsätts för stress betas av vilt är inte märkligt alls. Det är så evolutionen fungerar.

I debattartikeln Vilken allmännytta gör Miljöpartiet för sina skattepengar, jämför Anders Lindell Svenska Jägareförbundets bidrag med partistödet till Miljöpartiet. Han verkar förespråka en jaktdiktatur, skriver Rebecka Le Moine, riksdagsledamot för MP i en replik.

Att det förekommer en diskussion kring jakttiden för rådjur är bra och nyttigt för Svenska Jägareförbundet. Att denna debatt förs i förbundets kanaler är ett viktigt inslag i medlemsdemokratin och den öppenhet som ska prägla förbundet. Men när en del debattörer ifrågasätter demokratin i förbundet blir debatten fylld av djupt allvar, skriver Jägareförbundets ordförande Torbjörn Larsson.

Vissa jaktmarker som ligger intill kustområden eller utmed med större vägar är extra utsatta för nedskräpning. Att markägare och jakträttshavare som utan ersättning plockar skräp, ska behöva betala för bli av med det är orimligt.

Det fanns ett land där man tjuvlyssnade på diverse människor. Landet försvann och den ökända polisen Stasi likaså. Landet hade en förkortning som var DDR. Nu drabbas svenska medborgare av liknande intrång.

Jägareförbundets agerande är inte tillräckligt för att få till en ändring i vargfrågan. Det är dags för de två jägarorganisationerna att göra gemensam sak för att få till ett upprop mot hur frågan hanteras.

Visst får väl LRF likväl som alla andra ha vilka åsikter man vill, samt fritt få framföra dessa. Problem uppstår då man samtidigt begär att alla andra ska tycka likadant.

Jag läste just artikeln på Svenskjakt.se om att Jägareförbundet föreslår vårjakt på råbock i hela landet. Jag blir mycket förvånad över ordvalen att Jägareförbundet bytt fot, och ändrat ståndpunkt.

Jag läste moderate riksdagsledamoten John Widegrens förslag om en mindre vargstam som kan stärkas genetiskt genom att flytta hit ryska vargar. Här ska fan inte flyttas några vargar. Vi har fullt upp med dem vi har.

Älgen verkar ha gått från att vara skogens konung till att bli skogens parasit.