I en debattartikel på Svenskjakt.se ifrågasätts Grimsöforskarnas beräkningar av hur många vargar som dödas vid illegal jakt i Sverige. Forskarna skriver i en replik att de kommit så nära sanningen som är möjligt.

Beträffande utökad jakttid på rådjur är det som jag ser det en konsekvens och väl så beklämmande, av att Jägareförbundet mer och mer drivs på affärsmässiga grunder.

Frågorna om vad som egentligen legat till grund för polisers och åklagares agerande i Västmanlandfallet är många. Rättsvårdande myndigheter vägrar att utreda av vem och varför rena olagligheter har begåtts. Vill vi verkligen ha det så i rättsstaten Sverige?

Sveaskog för fram hotet mot vårt klimat och att älgen hindrar oss att nå ett fossilfritt samhälle. Det statliga bolagets argumentation är upprörande.

I dagarna förbereder Sveriges Television en återupprepning av förra årets tittasuccé. Slow-tv, med vandringsälgar som passerar Ångermanälven i huvudrollerna – Den stora älgvandringen.

Att jakten på predatorer får en plats i finrummet när vi på myndighetsnivå talar viltvård, det är något att sträva efter. På Öland är vi nära.

Att man vid vissa tillfällen och platser behöver skjuta någon älg under februari månad måste vi jägare acceptera. Jag ställer mej dock inte bakom Sveaskogs skyddsjakt, då vintern börjar närma sig sitt slut.

Sveaskog vill svara på några vanliga påståenden gällande älgbete och Sveaskogs skötselprogram som framkommit i debatten. Genom detta bemöter företagets skogsvårdschef Mikael Lundberg flera inlägg som publicerats på Svenskjakt.se.

Att renskötande samer ska ha exklusiv rätt till jakt och fiske på statens marker i fjällen håller inte. Samerna var inte först i Skandinavien.

Polisen i Värmland kallar eftersöksjägarna till en obligatorisk skyttedag. Den som inte deltar blir bortplockad ur organisationen. Ska jägare behöva ta fritt från jobbet och förlora pengar för att kunna fortsätta sin insats för samhället? Litar inte Polisen på eftersöksjägarna?

Staten genom Sveaskog är en stor skogsägare som har uppdrag att förvalta våra skogar på ett ansvarsfullt sätt genom att bedriva ett effektivt skogsbruk kombinerat med ett ambitiöst naturvårdsarbete. Men hur är det med den saken, egentligen?

Återigen har en troligen smärre och absolut inte direkt påverkad grupp av individer lyckats sabotera ett i högsta grad befogat skyddsjaktbeslut på varg inom Tåssåsens samebys vinterrenbete. Man har återigen fått gehör hos Förvaltningsrätten i Luleå för inhibering av skyddsjakten.

Renhållningschefen på Nordvästra Skånes Renhållnings borde uppmuntra jägaren som plockar skräp efter andra, i stället för att komma med råd som är omöjliga att följa.

På Svenskjakt.se läser jag om Dalarnas svara hål och blir beklämd över att det inte inventeras. Genom att fastställa hur stor vargstammen egentligen är ökar möjligheten att vi får jakt.

Det är tråkigt när en jakträttsinnehavare får sina marker nerskräpade. Vi är tacksamma för att jägare tar sig tid att plocka upp för att värna om djur och natur.

Riksdagsledamoten Rebecka Le Moine (MP) har fel och juridiken har rätt. Bidraget Svenska Jägareförbundet får från staten behöver inte upphandlas, lika lite som övriga bidrag som utgår till civilsamhället.

I motsats till miljöpartistiska riksdagsledamoten Rebecka Le Moine anser jag det är viktigt att veta hur många som aktivt stödjer en förening och den linje den driver. Om inte annat så för trovärdighetens skull.

Med viss bestörtning och tungt hjärta har jag de senaste två veckorna följt debatten avseende Jägareförbundets remissvar på jakttider i allehanda medier. På själva sakfrågan följde en diskussion om demokrati. Hur kan det vara farligt att diskutera demokratin i vårt förbund?

Ge jakten den status den förtjänar och spring inte försvinnande små partiers ärenden. Regeringen och Naturvårdsverket måste ta ansvar, och sluta låta sig ledas av lobbyister och tyckanden på twitter.