Det är tråkigt när en jakträttsinnehavare får sina marker nerskräpade. Vi är tacksamma för att jägare tar sig tid att plocka upp för att värna om djur och natur.

Riksdagsledamoten Rebecka Le Moine (MP) har fel och juridiken har rätt. Bidraget Svenska Jägareförbundet får från staten behöver inte upphandlas, lika lite som övriga bidrag som utgår till civilsamhället.

I motsats till miljöpartistiska riksdagsledamoten Rebecka Le Moine anser jag det är viktigt att veta hur många som aktivt stödjer en förening och den linje den driver. Om inte annat så för trovärdighetens skull.

Med viss bestörtning och tungt hjärta har jag de senaste två veckorna följt debatten avseende Jägareförbundets remissvar på jakttider i allehanda medier. På själva sakfrågan följde en diskussion om demokrati. Hur kan det vara farligt att diskutera demokratin i vårt förbund?

Ge jakten den status den förtjänar och spring inte försvinnande små partiers ärenden. Regeringen och Naturvårdsverket måste ta ansvar, och sluta låta sig ledas av lobbyister och tyckanden på twitter.

Att en tallplanta som utsätts för stress betas av vilt är inte märkligt alls. Det är så evolutionen fungerar.

I debattartikeln Vilken allmännytta gör Miljöpartiet för sina skattepengar, jämför Anders Lindell Svenska Jägareförbundets bidrag med partistödet till Miljöpartiet. Han verkar förespråka en jaktdiktatur, skriver Rebecka Le Moine, riksdagsledamot för MP i en replik.

Att det förekommer en diskussion kring jakttiden för rådjur är bra och nyttigt för Svenska Jägareförbundet. Att denna debatt förs i förbundets kanaler är ett viktigt inslag i medlemsdemokratin och den öppenhet som ska prägla förbundet. Men när en del debattörer ifrågasätter demokratin i förbundet blir debatten fylld av djupt allvar, skriver Jägareförbundets ordförande Torbjörn Larsson.

Vissa jaktmarker som ligger intill kustområden eller utmed med större vägar är extra utsatta för nedskräpning. Att markägare och jakträttshavare som utan ersättning plockar skräp, ska behöva betala för bli av med det är orimligt.

Det fanns ett land där man tjuvlyssnade på diverse människor. Landet försvann och den ökända polisen Stasi likaså. Landet hade en förkortning som var DDR. Nu drabbas svenska medborgare av liknande intrång.

Jägareförbundets agerande är inte tillräckligt för att få till en ändring i vargfrågan. Det är dags för de två jägarorganisationerna att göra gemensam sak för att få till ett upprop mot hur frågan hanteras.

Visst får väl LRF likväl som alla andra ha vilka åsikter man vill, samt fritt få framföra dessa. Problem uppstår då man samtidigt begär att alla andra ska tycka likadant.

Jag läste just artikeln på Svenskjakt.se om att Jägareförbundet föreslår vårjakt på råbock i hela landet. Jag blir mycket förvånad över ordvalen att Jägareförbundet bytt fot, och ändrat ståndpunkt.

Jag läste moderate riksdagsledamoten John Widegrens förslag om en mindre vargstam som kan stärkas genetiskt genom att flytta hit ryska vargar. Här ska fan inte flyttas några vargar. Vi har fullt upp med dem vi har.

Älgen verkar ha gått från att vara skogens konung till att bli skogens parasit.

En känsla av obehag infinner sig när man läser Sveaskogs ansökan om skyddsjakt på 50 älgar i ett område i Lycksele kommun. Jakten föreslås bedrivas från helikopter, från snöskoter och med hjälp av drönare.

Inget media erbjuder så snabb kommunikation till så många berörda som hemsidorna på nätet, och inget media är svårare att få medarbetare till. Att hålla sidorna aktuella är synnerligen viktigt.

Att jaga älg från helikopter låter förstås märkligt. Men i dag är vår älgstam alldeles för stor. En mer rimlig nivå på älgstammen vore hälften av det antal vi har idag.

Politikerna bär ansvaret när vargfrågan får sin lösning genom att människor tar saken i egna händer. Men de kommer knappast att förstå och ta ansvar för oskicket.