Vi har på papperet lokal förvaltning av varg, men ingen kan säga att vi har det i praktiken. Här kommer mitt förslag på hur vi skulle kunna förvalta vargen lokalt – och ändå hålla oss inom ramen för nationellt beslutad avskjutning.

De olagliga metoder som polis och åklagare använder för att misstänkliggöra och utdöma straff före dom mot enskilda jägare, är i själva verket en aktion riktad mot hela jägarkåren. Genom att tänka fel riskerar jägare att avlyssnas, fängslas och bli fråntagen sin egendom.

Det går att räkna upp massor med fördelar med ett viltvårdsområde, men vi får heller inte blunda för avigsidorna och att ett viltvårdsområde bygger på att respektera och lyssna till varandra.

Är samebyarna ute efter att bestraffa småviltsjägare som en hämnd för gamla oförrätter man tycker sig upplevt? Är Länsstyrelsen i Jämtlands län samebyarnas lydiga redskap? Det frågar Torbjörn Mårdberg i den här debattartikeln.

Storskogsbrukets tryck på glesbygden hårdnar. Sveaskog kastar ut jaktlag, och vill bedriva skarsnöjakt på älg. Samtidigt ödelägger skogsbolagen den nordsvenska naturen. De områden som bolagen roffade åt sig under baggböleriepoken bör återförs till privat och statligt ägande.

Den samiska politikern Stefan Mikaelsson och renskötande intressen vill exkludera i stället för att inkludera. Men frågan om rätten till våra svenska fjäll är inte enbart en samisk angelägenhet.

Oskygga vargar måste få jagas under augustijakten på bock och under älgjakten senare på hösten. Vi måste tidigt få bort dessa individer som systematiskt söker upp älghundar på ståndskall.

Bara för att en fråga är svår kan man inte bara strunta i den. Trots riksdagsbeslut om att regeringen ska arbeta för ett handelstillstånd för sälprodukter så väljer regeringen att göra som vanligt, ingenting.

Utan förvarning och med svepande och allvarliga beskyllningar i media blev vi plötsligt av med jaktmarken vi arrenderat av Sveaskog sedan 1970-talet. Är detta arbetssätt förenligt med det uppdrag Sveaskog fått av staten, frågar medlemmar i Grundforsbyggets jaktklubb i den här debattartikeln där hård kritik riktas mot skogsbolaget.

Älgen äter skog för sju miljarder kronor i Mellansverige, larmar skogsbruket. Om det vore sant, så är det flera hundra procent mer än under 1980-talets älgexplosion, och då var larmen mera sansade.

Jag vill se förenklingar av rutinerna kring skyddsjakt på varg. Att man tittar på ett mera övergripande mål med skyddsjakten än vad som sker idag. Mitt förslag är att vi bestämmer en kvot för antal vargar som får fällas för ett år under skyddsjakt. I procent av populationen helt enkelt. 

NRA (National Rifle Association) i USA säger: ”Om inte staten kan skydda dig, vem ska då göra det?” Jag ställer mig inte bakom deras inställning generellt, men frågan är intressant. Vem ska skydda mig och min egendom när staten inte gör det?

Jag har varit med vid besiktning av älgskyttebana vid många tillfällen. Långt innan det blev okunniga poliser som gjorde arbetet. Det blev aldrig någon allvarlig anmärkning.

Trots färre vargar har man i Norge en betydligt större licensjakt än i Sverige. Märkligt.

De senaste månaderna har många skjutbanor tvingats stänga på grund av utebliven besiktning. Detta har drabbat såväl skytteidrotten, som de jägare vilka inte kunnat öva inför jakten i den utsträckning de önskat. Det är angeläget att flytta ansvaret för att besiktiga skjutbanor från Polismyndigheten.

Vad har egentligen störst betydelse – den ”goda intentionen” – eller konsekvenserna?
Ska symbolik verkligen värderas högre än resultat?

Det är glädjande att länsstyrelsen har uppmärksammat behovet av dialog mellan alla berörda parter när det gäller möjligheten att vara på våra fjäll i Jämtland. Men varför vänta till nästa år?

Det är med sorg i hjärtat jag ser vårt fina viltvårdsområde knaka i fogarna med risk för splittring och avregistrering.

I en debattartikel frågar Jägareförbundet Västerbottens ordförande KG Abramsson vad hela folkets skogsbolag Sveaskog håller på med, egentligen. Här får han svar av bolagets skogsvårdschef Mikael Lundberg.