REPLIK. Över tid har förändringar och urval givit upphov till livets stora mångfald och till häpnadsväckande anpassningar, inte minst bland jaktviltet. För jägarnas del vore ökad medvetenhet om att vi genom jakt gör ett genetiskt urval inom viltstammarna fördelaktigt.

Sveriges järnvägar går genom jaktmarker på många håll, så vi lokförare delar utrymmet med jägarna. Men ibland tycker jag att vi ses lite för nära varandra. Det har hänt både mig och mina kollegor att enskilda jägare eller ibland hela jaktlag rör sig alldeles för nära tågspåren.

REPLIK. Evolutionen är inte slumpmässig, den styrs av selektion som utövas av en lång rad konkreta företeelser som klimat, väder, födotillgång, predatorer och partnertillgång. Däremot är inga övernaturliga väsen inblandade. 

Trots industrisemester och förestående jaktsäsong presenteras nu ett lagförslag som väcker både frågor och oro. Från bristfällig kommunikation till ogenomtänkta konsekvenser – här är några synpunkter som bör tas på allvar innan det går för långt.

Vilken härlig ledartext av Martin Källberg i Svensk Jakt nummer 7/2025. Som troende person är det alltid glädjande när man i profana sammanhang möter någon som vågar nämna Gud och de eviga tingen.

Vilket är värst av Rovdjursföreningens aktiviteter?  Vad de ”gröna” fokuserar på är klar: Tjuvjakt på varg, stoppa licensjakt på björn, och toppen på isberget en kvarts miljon kronor till angivare av misstänkt tjuvjakt på varg.

Genom att förlägga den nya viltförvaltningsmyndigheten till Värnamo minimeras risken för en urbaniserad förvaltning, fjärran från jaktens och viltvårdens vardag. Här finns markerna, skogarna – och människorna. Här är jakt inte ett skrivbordsämne. Den är en del av verkligheten.

Många jägare har synpunkter på fällavgifterna. Förmodligen är det också många som inte vet hur det är tänkt att fungera, eller hur det faktiskt fungerar i våra 20 älglän. 

Som fritidspolitiker för Sverigedemokraterna i en söderortskommun till Stockholm, känner jag att vi inte har någon talan alls. Ibland känns det som att vi andra blir överkörda totalt med ångvälten. Eller som nu när hela jägarkåren och även skytteföreningar blir kastade under bussen.

Det är tydligt att dagens hantering av vapenlicenser i Sverige saknar enhetlighet, transparens och rättssäkerhet. Vapenhandläggningen har blivit ett lotteri där enskilda tjänstemän tillåts agera efter tycke snarare än lag.

För några år sedan skrev jag flera krönikor på Svenskjakt.se om att det måste bli ett stopp för att använda snabbsprungna, högbenta hundar på klövvilt. Aldrig någonsin har jag fått så många läsarreaktioner på artiklar jag skrivit. Normalt hör man av läsekretsen när man skrivit något fel eller dumt, här var det uteslutande lovord. Jag fick många tack för att jag lyfte frågan, ute i jaktlagen hade man inte vågat.

REPLIK. Även om säker vapenhantering inte ingår som ett eget moment under högviltprovet, så ingår den säkra vapenhanteringen även där.

När moderatledaren Ulf Kristersson – efter valet och en tids förhandlande – i oktober 2022 presenterade en ny regering, sammanställde Svensk Jakt vad partierna i regeringsunderlaget lovat sina jagande väljare. En av punkterna i den listan kan man nu sätta en grön bock intill. Eller?

REPLIK. Ola Karlsson uttrycker frustration över siffror som beskrivs som orimliga. Det är inte bra om underlag i modeller inte förklaras tillräckligt tydligt. Samtidigt är det inte rimligt att avfärda vetenskapliga underlag till förvaltningen som ”sagor”, skriver företrädare för Naturvårdsverket och Sveriges lantbruksuniversitet.

REPLIK. När jag tog jägarexamen för sex år sedan var säker vapenhantering med i alla moment, oavsett om det var kula eller hagel det handlade om.

I Girjasdomen medgav staten i praktiken att Girjas sameby, med stöd av urminnes hävd, hade större rätt än staten att upplåta småviltsjakt och fiske på statens mark inom samebyns renbetesområde. Detta trots att svensk lag – rennäringslagen 31–34 §§ – tydligt slår fast att upplåtelserätten inte ingår i renskötselrätten.

Den första debattartikeln jag skrev om Hedinfallet i Svensk Jakt hösten 2018 fick rubriken Förnedringen som konstart. Artikeln inleddes med orden ”Miljöåklagarens, polisens och tingsrättens märkliga agerande i jaktbrottsmålet i Västmanland väcker många frågor”. Sex och ett halvt år senare, efter ett par böcker och ett stort antal artiklar om fallet, kan jag konstatera att många av dem fortfarande är obesvarade.

Krig och oroshärdar i vårt lands närhet. Eftersatt försvarsberedskap ska i hast inhämtas och förbättras. Då, just då, kläcker Fortifikationsverket de mest kontraproduktiva planer man kan tänka sig. Planer som kommer att leda till ytterligare avfolkning av under vinterhalvåret redan glest besökta skärgårdar.

Jag reagerar alltid på ordet tjuvjakt. Vad betyder det? Att man jagar en tjuv, eller? Det rätta är väl att benämna ett grovt jaktbrott som olagligt skjutande av djur.