Som aktiv i både LRF och Jägareförbundet blir jag allt mer störd av att företrädare för de båda förbunden inte kan samarbeta bättre. Ofta skäms jag över nivån på debatten och på de ständiga nålsticken.

När LRF senast gjorde ett utspel om Jägareförbundets allmänna uppdrag var det i en motion där det föreslogs att regeringen skulle utreda uppdraget. När man nu tar nya tag är syftet att ta över arbetet från jägarna och driva det i LRF:s regi.

Regeringen har beslutat förändra sammansättningen av viltförvaltningsdelegationerna. Regeringens beslut är ytterligare ett exempel på att urbana värderingar ska gälla även på landsbygden. Det är dags att markera kraftfullt mot denna arrogans mot landsbygden.

Att naturvårds- och miljöintresset ges större representativitet än skogsnäringen, jordbruket, markägarna och jägarna i en delegation som hanterar jakt- och viltförvaltningsfrågor är oacceptabelt. Det skriver företrädare för jakten, lantbruket och skogen i en gemensam debattartikel.

Röken från fredspipan hade knappt lagt sig innan konflikten blossade upp igen.
I somras skrev företrädare för skogsbruket och Jägareförbundet under en överenskommelse gällande klövviltsförvaltningen.
Strax före jul riktade dock företrädare för LRF och Södra Skogsägarna skarp kritik mot förbundet i klövviltsfrågan.

Regeringen vill förbjuda eller begränsa utfodringen av vilt. Lantbrukarnas riksförbund, LRF, gör tummen upp.

Under årsstämman i slutet av maj tog LRF beslut om att arbeta för allmän jakt på bläsgås i Västra Götaland.

I motionshögen till LRF:s riksförbundsstämma dyker åter frågan upp om Jägareförbundets allmänna uppdrag.
LRF Östergötland ser brister och vill att LRF ska vara ett självklart alternativ till Jägareförbundet när det gäller viltförvaltning och jaktfrågor.

LRF Media har sålt ett antal tidskrifter, bland annat jakttidningen Jaktmarker & Fiskevatten, till Svenska Media Docu.

Även LRF Mälardalen kräver nu av länsstyrelsen i Stockholms län att den på eget initiativ ”skyndsamt, och utan försvårande villkor”, tar beslut om skyddsjakt på vargarna i Sjundareviret. I förra veckan begärde Molstabergs gårds advokat Björn Aschan detsamma.

Efter fyra vargangrepp mot får i Mölnbo, på gränsen mellan Södermanland och Stockholms län, kräver nu LRF att länsstyrelsen beslutar om skyddsjakt på varg.

LRF:s årsstämma gick emot styrelsen och organisationen kommer därför inte att förorda en statlig utredning av Jägareförbundets allmänna uppdrag.

Avveckla Jägareförbundets allmänna uppdrag. Inför skyddsjakt på örn och allmän jakttid på kronhjort. Utred även rovdjursangreppens psykosociala påverkan.
Det är några av förslagen i den hög av motioner som lämnats in till LRF:s riksstämma.

– Beslutet om att stoppa licensjakten är dumhetens seger över förnuftet. Det visar på samhällets oförmåga att hantera ett konkret problem för landsbygden. Trots riksdagsbeslut och beslut om jakt från berörda myndigheter kan förvaltningen inte längre genomföras, säger LRF:s förbundsordförande Helena Jonsson i ett pressmeddelande.

LRF Västra Götaland marker nu mot länets länsstyrelse genom att inte bjuda in landshövdingen till sin stämma. Bakom de allt frostigare relationerna ligger ett missnöje med utebliven skyddsjakt på varg.

I en skrivelse till länsstyrelsen i Västra Götaland uppmanar LRF myndigheten att på eget initiativ besluta om skyddsjakt på varg. Detta efter att en fårbesättning i Dalskog i Melleruds kommun utsatts för inte mindre än tre vargangrepp på åtta dagar.

LRF i Värmland har fått nog av vargangrepp på tamboskap.
– Rovdjurstrycket är så högt här i Värmland att situationen nu är ohållbar, säger Patrik Ohlsson, ordförande för LRF Värmland.

Nu finns det varg i hela Värmlands län. Det kommer att få stora konsekvenser för tamdjurshållningen.
– Det hotar den biologiska mångfalden i länet. Det är jätteallvarligt, säger Patrik Ohlsson, ordförande i LRF Värmland.

Lantbrukarnas riksförbund, LRF, vill utrota vildsvinen på Öland. Och organisationen får stöd av Henrik Yngvesson (M), kommunalråd i Mörbylånga.