När jägarna genom Jägareförbundet innehar kunskapen om hur många rovdjur vi har gäller det att spela sina kort klokt. Vi kanske ska stänga informationskranen till Naturvårdsverket för att få större inflytande över avskjutningsmålen.

Det är med stor förvåning jag läste artikeln om motionen som föreslår att Jägareförbundet ska ta fram en särskild hundras för vildsvinsjakt. Osökt kom jag att tänka på en strävhårig tax som jag såg arbeta med vildsvin bättre än någon annan hund jag sett, och jämför såklart med mina egna vildsvinshundar också.

Vildsvin förstör allt fler skördar och orsakar svåra trafikolyckor. Därför behövs mer jakt, men det kräver att det blir enklare både att kameraövervaka och att sälja vildsvinskött.

Vid älgjaktens andra dag 2016 råkade jag ut för en allvarlig olycka. Jag anmälde olyckan till Jägareförbundets medlemsförsäkring i If samt till min egen olycksfallsförsäkring hos Trygg Hansa. Trots kvarvarande besvär får jag inget stöd från försäkringsbolagen.

Våra organisationer önskar en tydligare signal från regeringen om riktningen för vildsvinsförvaltningen. De rundabordssamtal som hölls nyligen räcker inte, skriver ordförandena för Jägareförbundet och LRF i denna gemensamma debattartikel.

Jag ställde tre viktiga frågor till veganerna: Hur kommer viltstammarna att påverka skadorna i skogen, i jorden samt hur påverkas viltolyckorna i trafiken? Jag inte fått några ordentliga svar på dessa viktiga frågeställningar, skriver Björn Isaksson i en slutreplik i vegandebatten.

Resultatet av vargangrepp mot stora fårbesättningar i Avesta och Södertälje kommuner under den senaste månaden förskräcker. Totalt dödades ett 60-tal djur. Som ett brev på posten frågar sig förstås fårbönderna om det är någon idé att fortsätta med verksamheten.

En grundtanke med EU är rätten att fritt färdas inom unionen. Den principen fungerade vid alla de länders gränser som passerades under vår resa. Men varför då kräva ut- och inresebestämmelser för medföljande hundar som ingen bryr sig om att följa upp?

Björn Isaksson har i sin debattartikel ”Vad vill veganerna?” många intressanta frågeställningar kring hur ett veganskt samhälle skulle kunna se ut och vad det skulle få för konsekvenser. Jag vill gärna försöka beskriva hur jag som vegan och djurrättsförespråkare tänker.

Efter två vargattacker med många döda får i Stockholms län ropar högsta ledningen för Lantbrukarnas Riksförbund, Jägareförbundet, Fåravelsförbundet och en rad riksdagspolitiker ”vargen kommer, vargen kommer”. Var har ni varit i 35 år?

Björn Isakssons debattartikel ”Vad vill veganerna?” är full av viktiga frågor. Jag ska försöka svara på några av dem. Jag hoppas du kan finna svar på resten också, skriver djurrättsaktivisten och veganen Johan Löfgren i en replik.

Veganismen är något jag inte förstår. Hur ser den ut i full skala? Finns det någon konsekvensanalys som tittat på de storskaliga effekterna om Sverige och världen blir vegansk?
Förklara för mig, någon som är vegan och vill att alla ska vara det.

Om lantbruket tar sitt ansvar och upprättar ett register över jordbrukare som behöver hjälp med att motverka vildsvinsskador, kan i första hand marklösa jägare anmäla sitt intresse dit för att hjälpa till.

Hot, hat och sabotage mot jägare måste tas på allvar av samhället. De som medvetet saboterar jakt ska få kännbara straff och den jägare som utför uppdrag åt staten ska få ett förstärkt rättskydd.

Nästan bara extremerna hörs i vargfrågan – de som vill värna alla vargars rätt att vara många, leva och ströva fritt, och de som vill bli av med vargen en gång för alla. Men det går att förena hållbar natur med hållbara villkor för människor, bara regeringen genomför det beslut riksdagen fattat.

Vi är säkra på att vårt och jägarnas gemensamma mål är en stärkt skogshönspopulation i hela landet. För att styra tilldelningen av jakt på skogshöns och ripor föreslår vi att triangelinventeringar genomförs i Sverige innan jaktsäsongen inleds.

Väl framme vid det skadade djuret fattar eftersöksjägarna snabba beslut och minskar lidande. De gör det för din, samhällets och inte minst för djurens skull. Jägarna gör dessa eftersök helt frivilligt för att minska djurs lidande. När olyckan är framme är jägarkåren rätt bra att ha.

Jag bor i Norrland och skulle gärna åka söderut för att bidra till att minska vildsvinens härjningar på jordbruksmarken. Tyvärr ska de som har jakten på dem ha alldeles för mycket pengar.

Nästan dagligen kan vi läsa om de problem som vildsvinen orsakar lantbruket genom sitt bökande och ätande på vallar och fält. När jägarna ställer upp för att minska besvären får de inte sällan betala för sig.