Som före detta vapenhandlare blir jag mörkrädd när jag ser hur okunnig polisen är vad gäller vapen.

Av alla fall av grov brottslighet varje år anmäls bara 1,2 brott där de vapen som använts har legalt ursprung. Lagliga vapen är uppenbarligen inte problemet. Ändå förekommer ett drev mot jägare och sportskyttar.

I stället för att ha många passkyttar förordar jag att älgjakten bedrivs i tvåmannalag med hund. Passkyttar som inte får plats att följa med en hundförare får skaffa och underhålla en älghund själva, och passar inte detta kan man se sig om efter andra intressen.

Moderatkvinnorna ser problem med vildsvinsskador i jordbruket, trafikolyckor och en ökad otrygghet till följd av den fortsatt ökande vildsvinsstammen. För att stimulera till ökad jakt behövs enklare regler vid småskalig försäljning av vildsvinskött.

Nu har rapporten om hur många vargar som ska finnas i Sverige för att GYBS ska vara uppfyllt presenterats. Minst 600 och helst 1.700, konstateras det. Hur kan det behövas så många fler vargar här än exempelvis i Yellowstone som brukar framhållas som ett lysande exempel?

Tyskarna jobbar tydligen med Jagdschneisen, stråk i säden, majsen eller rapsen där man sår in klöver eller annan lämplig växt för att underlätta jakten. Något som kan vara värt att ta efter i Sverige.

Uttrycket ”eget beröm luktar illa” och som används som rubrik i en insändare av Erik Nyman på svenskjakt.se, är att betrakta som en av de mer extrema och destruktiva tillämpningarna av jantelagen.

Måste man näst intill tävla om vem som haft störst utlägg för att hjälpa de vilda djuren när de har det svårt? Som liten fick man lära sig att eget beröm luktar illa.

För över två månader sedan fick jag budskapet: vi har en halvtam varg gående i Västra Götaland. Hur kom den till våra trakter?

I krönikan Bara jägarna står upp för vilt i nöd på svenskjakt.se sägs det att ingen annan än jägarna bryr sig om de vilda djuren när de har det svårt i snö och kyla. Det stämmer inte.

Debatten som uppkommit efter Jägareförbundets Norrbottens överflygning av det för småviltjakt avlysta området inom Girjas sameby är märklig ur flera perspektiv.

Implementeringen av vapendirektivet kan genomföras på ett sätt som innebär en minimal förändring för landets 600.000 legala vapenägare. Detta är möjligt om en enig riksdagsmajoritet beslutar det. Frågan är för viktig för att bli föremål för strider mellan våra politiska partier.

Bara den massiva kritik som länsstyrelsen riktat mot Jägareförbundets inventering av renar på avlysta marker inom Girjas sameby visar att det finns all anledning att syna myndigheternas beslut även i fortsättningen.

I debattartikeln ”Är hackspettar och vargar viktigare än människor?” sägs att det läggs alldeles för mycket skattepengar på exempelvis den vitryggiga hackspetten. Vid en jämförelse är det en liten summa.

Ett verkligt problem i naturen är att insekterna minskar i stor omfattning. Det här är ett miljöproblem som diskuteras alldeles för lite.

Regeringen satsar via Naturvårdsverket, länsstyrelserna, Skogsstyrelsen och Naturskyddsföreningar mångmiljonbelopp på att bevara, skydda och återinföra arter som anses vara utrotningshotade. Men vad är en utrotningshotad art, egentligen? Vem fastställer det?

Tack Jägareförbundet i Norrbotten för att ni tar initiativet till den kontrollfunktion som länsstyrelsen borde anse vara obligatorisk vid samtliga ansökningar från samebyar om avlysning och förbud mot vistelse på svensk mark.

Vår jaktvårdskrets har en styrelse som har suttit sedan 1705. Det är bra, det ger stadga och minimalt med utrymme för konstiga nymodigheter. Posterna har liksom gått i arv och vi gör som vi alltid gjort.

Maten som serveras på kommunens skolor är närproducerad. Älgstammen förvaltas lokalt. Fina och positiva ord, men det är svårt att veta vad som menas.