lördag 15 december

Publicerad 2 mars 2018 - 11:09

Debatt

Riksdagspartierna borde kunna enas om en ordning som innebär en minimal förändring för jägare och sportskyttar när nu EU:s vapendirektiv ska infogas i svensk lagstiftning, anser debattören. Foto: Lars-Henrik Andersson

Debatt: ”Minimal förändring för vapenägare möjlig”

Implementeringen av vapendirektivet kan genomföras på ett sätt som innebär en minimal förändring för landets 600.000 legala vapenägare. Detta är möjligt om en enig riksdagsmajoritet beslutar det. Frågan är för viktig för att bli föremål för strider mellan våra politiska partier.

I april beslutade inrikesminister Anders Ygeman (S) att uppdra åt hovrättsrådet Kazimir Åberg att utreda vissa frågor på vapenlagstiftningens område. I Åbergs utredning föreslås hur EU:s nya vapendirektiv ska implementeras i svensk rätt.

Åberg hade möjlighet att konstatera att vår vapenlagstiftning redan uppfyller de krav som ställs, och att endast en marginell justering behövs. När det förra direktivet implementerades valde Sverige att gå den vägen. En väg som för övrigt även har använts gällande andra EU-direktiv. På samma sätt borde saken hanterats även denna gång. Nu valde utredaren att gå längre än de minimikrav som direktivet ställer i sitt lagförslag.

 

Ingen analys gjordes

I det gamla EU-direktivet reglerades halvautomatiska skjutvapen på ett tillfredsställande sätt. Genom att införa ett tillägg i kategori A för halvautomatiska skjutvapen utan att först göra en konsekvensanalys, eller ens kvalitetssäkra den engelska originaltexten, skapades negativa konsekvenser. Tydligast framgår det av exemplet nedan.

Halvautomatiska skjutvapens funktion beskrivs olika i förslaget till ny vapenförordning för kategorierna A och B. I bilagan till vapenförordningen definieras ett halvautomatiskt skjutvapen som:

”Ett skjutvapen som laddar om automatiskt varje gång ett skott avfyras och som bara kan avfyra ett skott med ett tryck på avtryckaren.”

Halvautomatiska skjutvapen beskrivs i kategori A genom det antal patroner som kan avfyras i en följd utan omladdning.

Under kategori B beskriver man halvautomatiska skjutvapen på annat sätt. I stället för att använda antal patroner som kan avlossas utan omladdning, använder man sig av det antal patroner som kan fyllas på i vapnet. En beskrivning som logiskt följer vapnets konstruktionsprincip.

Inget halvautomatiskt skjutvapen kan – enligt EU:s definition – avfyra mer än en patron utan omladdning.

 

Felaktigt ordval

Det är rimligt att anta att det är magasinsbyte som åsyftas i originaltexten, men då ordet omladdning felaktigt använts får texten en annan innebörd.

Detta är ett förslag till en ny lagtext och det är därför av mycket stor betydelse att de begrepp och definitioner som används är klara och tydliga och inte kan missförstås.

I direktivet framgår att: ”Möjligheten att montera på en laddanordning med en kapacitet som överstiger 10 patroner för långa skjutvapen och 20 patroner för korta skjutvapen avgör inte i sig klassningen av ett skjutvapen i en viss kategori.”

Alla halvautomatiska skjutvapen bör därför ligga kvar i kategori B som tidigare. Vapentekniska begränsningar omöjliggör en placering i kategori A.

 

Samma som ammunition

Utredaren föreslår att laddanordningar och avfyringsanordningar ska beläggas med tillstånd för innehav. Samtidigt föreslår han att hanteringen ska ske på samma sätt som med ammunition.

Har man licens på ett vapen ska man även kunna köpa och inneha dessa delar mot uppvisande av vapenlicens. I likhet med ammunition ska ingen annan tillståndshantering krävas i normalfallet.

Anmärkningsvärt är att direktivet inte ställer några krav på att laddanordningar och avfyringsanordningar ska beläggas med tillstånd. Det har tillkommit på utredarens initiativ.

Definitioner på vad som är laddanordningar och avfyringsanordningar saknas i förslaget.

Det kan antas att det med begreppet laddningsanordning menas magasin, men varför då inte skriva magasin?

Konsekvensen blir att tolkningen av lagens innebörd kommer att bli föremål för både kostsamma och resurskrävande rättsprocesser. I ett tillståndsärende riskerar kostnaden att bli oförsvarligt stor för den enskilde, medan den för tillståndsmyndigheten finansieras av skattemedel.

Olikheten inför lagen är ett faktum om processens utgång styrs av ekonomiska faktorer och inte ett rättviseperspektiv.

 

Undantag för sportskyttar

För sportskyttar ges möjlighet att omfattas av undantag, men inte för jägare.

Undantaget föreslås gälla vapnet som flyttas över till klass A och med 5-årslicens, och då även jämställs med krigsmateriel med allt som det medför för en privatperson.

För jägaren som inte är sportskytt men vill träna avfyring och målfångning på en skjutbana – inte magasinsbyte – uppstår andra problem.

Har magasinet plats för mer än 10 patroner riskerar jägaren att misstänkas för vapenbrott. Ett magasin kan användas till flera kalibrar, eller efter slitage rymma fler patroner. I det fallet bedöms inte i vilken typ av vapen magasinet används. Brottet består i att 11 patroner får plats i magasinet.

 

Förslag på lösning

Tillstånd för magasin måste behandlas för att följa direktivet.

Följande lösning innebär minsta olägenhet för legala vapenägare, följer direktivets krav och försvårar inköp för personer som saknar vapenlicens. Det är även en tolkning i linje med den som EU-parlamentets förhandlare föreslår.

Begreppen laddningsanordningar och avfyringsanordningar slopas.

Förslagets krav att man ska ha licens på det vapen som magasinet passar till kvarstår. I annat fall krävs tillstånd för innehav av magasin. Övergångsregler krävs för att hantera retroaktiv lagstiftning.

För innehav av ”stora” magasin ska undantaget kopplas till en person i stället för vapnet. Ett medlemskap i en förening som bedriver målskjutning med det aktuella vapnet täcker direktivets krav. Målskjutning är både jaktskytte och sportskytte. Föreningsintyg om medlemskap, medlemskort, tävlingslicens, eller dylikt, styrker att undantaget ska gälla.

 

Minimal förändring möjlig

Implementeringen av vapendirektivet kan genomföras på ett sätt som innebär en minimal förändring för landets 600.000 legala vapenägare. Detta är möjligt om en enig riksdagsmajoritet beslutar det.

Frågan är för viktig för att bli föremål för strider mellan våra politiska partier om väljarna.

Fokus i debatten måste i stället ligga på att öka tryggheten i samhället genom åtgärder som har faktisk påverkan på terrorism, grov organiserad brottslighet och de parallellsamhällen som växer fram med egna lagar.

För mig är det en valfråga, hur är det för dig?

 

Leif Hagberg

Jägare och sportskytt

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.

Delta i debatten

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till debatt@svenskjakt.se

Senaste nytt

    Senaste från Annonstorget

    Mest läst

      Delta i debatten

      Delta i debatten

      Skriv en insändare – högst 3.000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till debatt@svenskjakt.se

      Samtidigt på JaktPlay

      Mina artiklar

      För att ta del av dina artiklar behöver du ett medlemskap med tidning hos Svenska Jägareförbundet

      Senaste från Annonstorget