Trots industrisemester och förestående jaktsäsong presenteras nu ett lagförslag som väcker både frågor och oro. Från bristfällig kommunikation till ogenomtänkta konsekvenser – här är några synpunkter som bör tas på allvar innan det går för långt.

Vilken härlig ledartext av Martin Källberg i Svensk Jakt nummer 7/2025. Som troende person är det alltid glädjande när man i profana sammanhang möter någon som vågar nämna Gud och de eviga tingen.

Att bekämpa skolskjutningar och våldsdåd är ett legitimt politiskt mål. Men att staten ska ta tillbaka lagligt beviljade jaktvapen från skötsamma svenska jägare, på grund av ett påstått ”inspirationsvärde”, är ett angrepp på både rättssäkerhet och äganderätt.

REPLIK. Debatten fortsätter. Var står Rovdjursföreningen i förhållande till HSS? Enligt Anders Gravsjö har Rovdjursföreningen svårt att ta avstånd.

Den allmänna uppfattningen är att hotet mot Sverige har ökat. Det är bråttom med upprustningen. De flesta har nog också konstaterat, att det inte görs någon skillnad mellan militära och civila mål i kriget i Ukraina. Vad har vi i Sverige gjort för att slå vakt om och utveckla den civila skytteverksamheten?

REPLIK. Rovdjursföreningen generalsekreterare Magnus Orrebrant bemöter uppgifter i en artikel gällande Hunt Saboteurs Sweden, HSS.

Vilket är värst av Rovdjursföreningens aktiviteter?  Vad de ”gröna” fokuserar på är klar: Tjuvjakt på varg, stoppa licensjakt på björn, och toppen på isberget en kvarts miljon kronor till angivare av misstänkt tjuvjakt på varg.

Genom att förlägga den nya viltförvaltningsmyndigheten till Värnamo minimeras risken för en urbaniserad förvaltning, fjärran från jaktens och viltvårdens vardag. Här finns markerna, skogarna – och människorna. Här är jakt inte ett skrivbordsämne. Den är en del av verkligheten.

Många jägare har synpunkter på fällavgifterna. Förmodligen är det också många som inte vet hur det är tänkt att fungera, eller hur det faktiskt fungerar i våra 20 älglän. 

Som fritidspolitiker för Sverigedemokraterna i en söderortskommun till Stockholm, känner jag att vi inte har någon talan alls. Ibland känns det som att vi andra blir överkörda totalt med ångvälten. Eller som nu när hela jägarkåren och även skytteföreningar blir kastade under bussen.

Det är tydligt att dagens hantering av vapenlicenser i Sverige saknar enhetlighet, transparens och rättssäkerhet. Vapenhandläggningen har blivit ett lotteri där enskilda tjänstemän tillåts agera efter tycke snarare än lag.

Helcom är en sammanslutning av länderna runt Östersjön för att skydda miljön och som hanterar många områden. Rekommendationen som styr sälförvaltningen som Helcom kommit överens om torde vara en av de märkligaste som skrivits.

Om enskilda vapenhandläggare inte får detaljerade instruktioner om hur förbudet mot vissa vapen ska tillämpas, kommer Polismyndighetens godtyckliga hantering av vapentillstånd bara att öka.

För några år sedan skrev jag flera krönikor på Svenskjakt.se om att det måste bli ett stopp för att använda snabbsprungna, högbenta hundar på klövvilt. Aldrig någonsin har jag fått så många läsarreaktioner på artiklar jag skrivit. Normalt hör man av läsekretsen när man skrivit något fel eller dumt, här var det uteslutande lovord. Jag fick många tack för att jag lyfte frågan, ute i jaktlagen hade man inte vågat.

REPLIK. Även om säker vapenhantering inte ingår som ett eget moment under högviltprovet, så ingår den säkra vapenhanteringen även där.

REPLIK. Ola Karlsson uttrycker frustration över siffror som beskrivs som orimliga. Det är inte bra om underlag i modeller inte förklaras tillräckligt tydligt. Samtidigt är det inte rimligt att avfärda vetenskapliga underlag till förvaltningen som ”sagor”, skriver företrädare för Naturvårdsverket och Sveriges lantbruksuniversitet.

REPLIK. När jag tog jägarexamen för sex år sedan var säker vapenhantering med i alla moment, oavsett om det var kula eller hagel det handlade om.

I Girjasdomen medgav staten i praktiken att Girjas sameby, med stöd av urminnes hävd, hade större rätt än staten att upplåta småviltsjakt och fiske på statens mark inom samebyns renbetesområde. Detta trots att svensk lag – rennäringslagen 31–34 §§ – tydligt slår fast att upplåtelserätten inte ingår i renskötselrätten.

Den orättfärdiga rättsprocessen som drivits mot Karl Hedin visar att systemet behöver förändras. Lokalt förankrade poliser måste utreda jaktbrott.