REPLIK. Det är tydligt att debatten om Skogsstyrelsens årliga nationella älgbetesinventering, Äbin, till stora delar handlar om missuppfattningar eller att man inte tycker om resultatet. Den uppfattningen kan vi i alla fall få ibland. Tycker man inte om resultatet, ja då försöker man skjuta på inventeringen och metoden i stället, skriver Skogsstyrelsen i en debattreplik.

REPLIK. Skador på träd genom viltets toppskottsbete och som inte röjs bort blir synliga först på sågverket, något som leder till kvalitetsnedklassning och att vissa stockar enbart duger till massaved vilket inte är lika lönsamt, skriver Skogsstyrelsen i en replik.

Sedan lång tid är det bevisat att det inte går att korsa byråkrater och ekonomer med verkligheten när det gäller att förvalta en älgstam. Att tro att ett system som ska få alla parter nöjda kan fungera i praktiken är att tro på tomten. 

När älgen minskat så mycket som den nu gjort börjar jägarna skjuta sönder övriga klövviltstammar. Jägarna går många gånger bara markägarnas intressen till mötes. Förvaltning är i dag bara ett annat ord för avskjutning.

Hur skulle det se ut om flera vargrevir etableras i Blekinge som är 3 mil brett och 12 mil långt? Förutsättningarna för en levande landsbygd är i varje fall borta.

Tyvärr är Äbin inte ens ett trubbigt verktyg, utan skapar en större gissningslek än att se framtiden i en kristallkula.

Är det någon skillnad och vad är i så fall värst? Att ett älgförvaltningsområde delar ut väsentligt fler älgar än vad som beslutats eller att ett jaktlag alternativt skötselområde avstår från att skjuta enligt beslutad plan?

Enligt Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och många markägare orsakar klövviltet skador i skogen för stora belopp. Enligt rapporten ”Så går det för skogsindustrierna”, som ges ut av intresseorganisationen Skogsindustrierna, verkar det ändå gå ganska bra.

I dag pratas det mycket om att vi måste skapa mer viltfoder till klövviltet. Jag tänker på alla dessa tusentals hektar med kraftledningsgator som finns i Sverige och vilken resurs för viltet som de skulle kunna vara.

Om man aktivt frångår länsstyrelsens beslutade mål riskerar hela älgförvaltningssystemet att haverera. Att kraftig övertilldela älgar baserat på eget tyckande och inte tillgängliga data är djupt förkastligt och oroande inför framtiden, skriver styrelsen för Jägareförbundet Gävleborg. 

Centerpartiet i Skåne är mycket kritiskt till förslaget om att utöka miniminivån för varg i södra rovdjursförvaltningsområdet. Vi anser att antalet vargar ska hållas på den nivå riksdagen beslutat om.

Vi jagar på Sveaskogs marker i ett vargrevir i södra Sverige. Trots att betesskadorna minskar kraftigt måste vi nå upp till företagets avskjutningsmål.

Älgbetesinventeringen inom ett område ger en statistiskt säkerställd skattning av antalet tallar i hela området, men också en lika säkerställd skattning av antalet tallar som är skadade. Något som även utvärderats och bedömts som statistiskt säkerställt av Sveriges lantbruksuniversitet, skriver företrädare för Skogsstyrelsen i en replik.

För att få en rättvisande bild över betesskador på tallungskog måste man i Äbin ta hänsyn till hur många tallar som finns i undersökta områden.

Det finns många uppfattningar om hur vi genomför älgbetesinventeringen Äbin. I grunden välkomnar Skogsstyrelsen förstås debatten om resultaten som är ett viktigt underlag för älgförvaltningen, skriver två företrädare för Skogsstyrelsen i en debattreplik.

Jägare och hundägare och fårägare är mycket väl medvetna om varför vargen återtar markerna. Sanningen är att det finns för många miljö- och djurrättsaktivister i svenska myndigheter.

Vi är i ett läge då älgstammen på vissa håll skjutits sönder eller som inom Norra Hälsingland, där jag för övrigt jagar och sitter i förvaltningsområdets styrelse, helt klart påverkats av våra rovdjur. Trots det bedrivs ingen adaptiv förvaltning från länsstyrelsens sida. 

Skogsbolagen bedriver ett utrotningskrig mot älgen och det är dags att jägarna säger ifrån, för att rädda älgen och älgjakten inför framtiden. Vi jägare måste – även om det känns tufft – säga upp våra arrenden.

Problemen med betesskador på skog kommer inte att lösas med fler tvingande styrmedel. I stället har behovet av att underlätta för lokal och regional samverkan samt ökade kunskaper hos alla berörda, framkommit som viktiga faktorer, skriver företrädare för Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i en debattreplik.