Att det är betesskador på tall i norra Sverige beror på att det är väldigt stora områden som täcks av tallungskogar med väldigt lite lövträd.

Jägare från två grannlag räddade häromdagen en älgko som satt fast i ett gyttjigt dike.

Viltolyckorna minskade förra året. Däremot ökade olyckorna med vildsvin något. Det visar statistik från Nationella viltolycksrådet som försäkringsbolaget Dina försäkringar har analyserat.

Sedan det nya älgförvaltningssystem infördes har knappast frågan om skogens konung varit hetare – eller mer infekterad – än idag.
Kanske kan tillståndet kallas för kris. För allvarligt lär det åtminstone klassas som när regeringen begär en översyn av förvaltningen.
Men vad blir resultatet av det? Hos Naturvårdsverket är frågorna fler än svaren.

Avskjutningen av älg har aldrig varit så långt från de uppsatta målen som nu sedan den nya älgförvaltningen togs i bruk jaktåret 2012-2013. Faktum är att inte ett enda län verkar nå målen det senaste jaktåret.

Ett av de i dagsläget viktigaste målen inom svensk älgförvaltning är mängden betesskador på skog. Ändå är det knappt något älgförvaltningsområde i landet som når målen för betesskador – trots vikande älgstammar.

På uppdrag av Naturvårdsverket har tre forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, undersökt sambandet mellan antalet älgar och skador på tallar.

Jägarna kallar till krismöte. Ordföranden vill fira med tårta.
När de skogliga målen är uppnådda vill den ena sidan fira att planen lyckats. Den andra anser att älgstammen är på väg mot utrotning.

Är det nu, när man närmar sig målen för skogsskadorna, som förvaltningsarbetet sätts på riktigt prov?

Dagens älgförvaltningssystem bygger på att besluten fattas lokalt, i älgförvaltningsgruppen av representanter från jägare- och markägarsidan. Tre av varje, men med ordförandeskap och utslagsröst till markägarsidans fördel.
Det är också här som systemets brister blir uppenbara. Besvärande och bekymmersamt, kallar Länsstyrelsen Gävleborgs enhetschef problemet efter att ha blivit varse situationen i Långvinds och Öster Ljusnan älgförvaltningsområden.

Länsstyrelsen har av jägare fått skarp kritik för att löpande godkänna felaktiga förvaltningsplaner för älg. Till och med jägarnas ”test-plan” godkändes.
Men chefen på den aktuella länsstyrelsen är rak i sina svar. De vet vad som sker, att planer som inte stämmer med verkligheten kan godkännas – eftersom de står utan verktyg att agera.
– Vi har fått smäll på fingrarna av Naturvårdsverket, säger Sandra Wahlund på Länsstyrelsen Gävleborg.

För att bevisa sin tes om att länsstyrelsen inte har tillräcklig kunskap att förvalta älgstammen hållbart lämnade jägarna in en ”överdriven” skötselplan. Trots att målen inte nåtts på flera år nära på dubblade de sitt eget avskjutningsmål. Men myndigheten godkände utan några större krusiduller.

Det är kris i älgskogen och jakten styrs mot utrotning. Men varken markägarrepresentanter eller myndigheter lyssnar, menar jägarna. I ett försök att få gehör kallade nyligen jägare i östra Hälsingland, länsstyrelsen till ett krismöte.

Älgjakten är nu avslutad. I Dalarna fälldes strax över 5.000 älgar i länet, att jämföra med det planerade jaktuttaget på 6.631 älgar. Bara ett av länets 14 älgförvaltningsområden klarade att nå sin målsättning för avskjutningen. Nu slår länsstyrelsen larm.

Om man på Holmen tror att problemen med betesskador löser sig genom att jaga dräktiga hondjur och några älgkalvar i djupsnö, har man tappat greppet om verkligheten. Däremot kommer skogsbolaget längre från den samsyn man säger sig eftersträva.

Många älgjägare klagar på en vikande älgstam. I östra Jämtland är stora områden så gott som älgtomma. Ändå fortsätter jaktlagen att skjuta älgkor.

Jägarnas engagemang för den vikande älgstammen och den allt sämre älgjakten är stort, och förväntas bara öka. Med syftet att staka ut vägen till framtidens älgjakt och älgförvaltning sjösätter Jägareförbundet inom kort Forum Älgjakten.

Efter flera år med höga avskjutningssiffror viker älgstammen i norr. Enligt Jägareförbundets jaktvårdskonsulent Björn Sundgren kommer älgstammen i Norrbotten att dyka ner i en djup svacka.

Älgavskjutningen minskar i hela landet. Så även i södra Sverige. På Jägareförbundet Region syd vill inte klövviltansvarige jaktvårdskonsulent beskriva det som katastrof, men ser det som en ringande larmklocka om att lägga om förvaltningen.

En älgstam i fritt fall. Så beskrivs resultatet av den prognos som Svenska Jägareförbundet tagit fram. Visar den sig stämma har avskjutningen på tio år minskat med nära 40.000 älgar – och når nu nya lägsta nivåer.

Den tio kilometer långa vägsträckan är välkänd för eftersöksjägaren Michael Mårtensson. Bara den här vintern har han letat och avlivat ett antal älgar – men aldrig har han varit på ett uppdrag som det senaste.
– När jag kom till platsen var det som att åskan gick. Hela bilen och vagnen stod och gungade, säger han.