En älgförvaltningsgrupp består av sex mandat, till hälften vardera representerade av jägare och markägare. De sistnämnda har alltid ordförandeposten, tillika utslagsröst.

När nya siffror visade att tätheten av älg i Hökhöjdens älgförvaltningsområde var 6,5 per 1 000 hektar i vinterstam, och inte de 9 per 1 000 hektar som man räknat med, valde representanten för det privata skogsbruket att lägga sin röst på att höja antalet till 8,8.

Detta eftersom han inte ser sambandet mellan älgarna och de ökade betesskadorna.

Plan godkändes

Planen godkändes av Länsstyrelsen i Örebro, som även i beslutet påtalade att betesskadorna ökade – samtidigt som älgstammen minskat.

Stora Enso och Sveaskog, som innehar de två övriga markägarmandaten motsatte sig beslutet och har överklagat till Naturvårdsverket. De vill att stammen hålls kvar på 6,5.

Undertecknat överklagandet har Tobias Hjortstråle, viltchef på Stora Enso, gjort.

Varför har ni överklagat?

– Därför att vi tycker att länsstyrelsen har tagit ett felaktigt beslut, vilket brukar vara orsaken till att man överklagar.

Vad är felaktigt?

– Att man har godkänt en förvaltningsplan som går stick i stäv med intentionen i förvaltningen.

Vad menar du med stick i stäv?

– Har du läst överklagandet? Då är det ganska solklart varför vi överklagar, eller hur?

– Att länsstyrelsen fastställer en förvaltningsplan som syftar till att tätheten av älg ska öka i ett område där vi har accelererande betesskador i skogen är inte i linje med den förvaltning av älg som riksdagen har beslutat om och som vi jobbar med för att genomföra i Sverige, säger Tobias Hjortstråle.

Du kommer nyligen från länsstyrelsen till den här rollen, blev du förvånad över beslutet från din tidigare myndighet?

– Jag uttalar mig inte om mitt perspektiv som jag haft tidigare. När jag inte längre representerar min förra arbetsgivare ska jag inte uttala mig om det perspektivet. Jag arbetar för Stora Enso i dag och uttalar mig utifrån det perspektivet.

Vad gäller betesskadorna i området har de ökat kraftigt de senaste åren, till skillnad från älgstammen som sänkts från 11,2 i vinterstam till 6,5.

Länsstyrelsen slår fast att älgstammens utveckling och mängden skador inte går hand i hand?

– Nej, absolut, de går inte hand i hand. Men antalet älgar påverkar skadorna. Om man halverar en älgstam får du inte per automatik halverade betesskador. Så enkelt är inte sambandet. Det förstår alla som håller på med viltförvaltning. Men alla förstår också att två älgar äter mer än en älg gör.

Om man har gått från drygt 11 till 6,5 älgar, hur såg skadebilden ut tidigare?

– De siffrorna har inte jag i huvudet nu. De tre senaste åren har skadenivån ökat från 7 till 25 procent, säger Tobias Hjortstråle.

Om man tycker att skadorna är alldeles för stora, även nu när man legat på 6,5 älgar per 1 000 hektar, varför vill man då behålla stammen på den nivån?

– I förvaltningen i stort, när man gör förändringar i exempelvis avskjutningsmålen, så gör man bäst i att göra små förändringar i stället för att man trycker gasen i botten eller tvärnitar i förvaltningen.

– Den absolut bästa vägen, och det tror jag att både jägare och markägare är helt överens om, är att om man ska göra en förändring på något så tar man sikte på att göra det under lite längre tid och jobbar med små justeringar för att komma dit man vill. Om vi nu tror att den sänkningen av älgtätheten, som man gjort i Hökhöjdens älgförvaltningsområde, kommer att leda till att skadorna minskar får man också ha lite is i magen och se vart det tar vägen.

Det fanns ju även förslag från er sida, i det tidigare förvaltningsarbetet, om att man kunde sänka den ytterligare?

– Ja, absolut finns den tanken med. Men i överklagan till Naturvårdsverket yrkar vi ju på att planen ska fastställas med ett oförändrat täthetsmått, svarar Tobias Hjortstråle och hänvisar till målet om 6,5 älgar per 1 000 hektar.

Frågan om det, med Stora Ensos och Sveaskogs förslag, kommer att finnas en meningsfull jakt i området i framtiden – med hänsyn till predationen från 2,4 vargrevir, vill han inte svara på. Men en jaktbar stam kommer det att finnas, menar han.

Hur mycket kan man jaga då?

– Det framgår av den förvaltningsplan som var inlämnad, vad jaktuttaget är. Det är enkel matematik. Om man vill hålla en älgstam på en oförändrad nivå så kan man jaga ett X antal djur. Vill man att älgstammen ska öka i antal får man jaga mindre, vill man att älgstammen ska sjunka får man jaga mer. Det är en väldigt enkel matematik.

Tror du att det kommer att finnas ett fortsatt intresse för att jaga älg i området?

– Om vi säger så här, den planen som länsstyrelsen nu har beslutat om ger ju ett mindre utrymme för jakt.

I några år, ja?

– Ja.

Om vi räknar på 6,5 älgar per 1 000 hektar, kommer det då finnas ett fortsatt intresse för älgjakt i området?

– Jag kan inte uttala mig om Hökhöjden för jag känner inte jägarna där och har ingen aning om vad deras intresse är, säger Tobias Hjortstråle och räknar med att det finns omkring 130 älgförvaltningsområden i Sverige.

– Att man har 6,5 älgar per 1 000 hektar i vinterstam är på något sätt ett ganska normalt förhållande i stora delar av Sverige. Det är ingen siffra som är exceptionellt låg eller hög på något sätt, svarar han.

Därtill finns 2,4 vargrevir som har sin predation inom området?

– Ja, och den predationen räknar man ju ut med hjälp av populationsberäkningen i Lst-Moose. Hur stor predationen och den övriga dödligheten är. Det är samma sak där, det är ganska enkel matematik.

Tobias Hjortstråle framhåller att ståndortsanpassningen i området är högre än vad som krävs, såväl på magra marker som på mellanmarker.

– I Hökhöjdens älgförvaltningsområde har vi ändå en ståndortsanpassning som ligger på 82 procent tror jag, på mager tallmark. Vilket överskrider målet som Skogsstyrelsen har för tallföryngring och ståndortsanpassningar i förvaltningen i Sverige. Målet är att det ska vara över 80 procent på mager mark, säger han.

Det innebär i praktiken att tall planterats på tallmarker.

Alternativ föryngring

I tidigare artiklar i Svensk Jakt har både forskare och en norsk skogsbolagschef framhållit att antalet stammar har en avgörande roll för mängden betesskador. Med fler stammar skapas mer foder och de betade träden kan röjas bort – utan att göra avkall på antalet slutavverkningsbara stammar, enligt den norske skogsbolagschefen.

– Då säger du att skogsägarnas uppgift med föryngring av skog är att skapa mer älgfoder? frågar Tobias Hjortstråle.

Nej, jag frågar om det finns något sätt att komma runt procenten skadade stammar, annat än att sänka älgstammen?

– Det har vi redan diskuterat, det är att öka ståndortsanpassningen. I stora delar av Sverige, framför allt i södra Sverige, har vi ett stort problem med ståndortsanpassning – att vi har för lite föryngring med tall på mager- och mellanmark. Det är ett stort problem.

– Sen har vi ett annat stort problem och det är att på vissa platser så är det alldeles för mycket klövvilt som konkurrerar om den foderresurs som finns. Då måste man beskatta klövviltstammarna.

Vi har tidigare berättat om norsk älgförvaltning där det talas mycket om frösådder eller självföryngring, att man får upp fler stammar och därmed också tål ett högre betestryck?

– Jag är varken skogsskötselspecialist eller specialist på norsk förvaltning, så det kan jag inte uttala mig om. Jag har ingen aning om hur det hänger ihop. Jag är viltekolog, säger Tobias Hjortstråle.

Oavsett utfallet står det klart att älgförvaltningsgruppen i Hökhöjden inte är överens om den beslutade planen. Nu är det upp till Naturvårdsverket att avgöra om de ska gå emot majoriteten i älgförvaltningsgruppen och länsstyrelsens beslut – eller inte.

Hur ser ni på saken om Naturvårdsverket fastslår planen med högre stam?

– Det har jag ingen aning om, det kan jag inte svara på nu. Det får vi invänta och se, men jag har svårt att tro att Naturvårdsverket skulle fastställa den planen eftersom den går stick i stäv med vad förvaltningen syftar till.

Svensk Jakt rapporterade förra året om när länsstyrelsen valde att ändra avskjutningsmålen för områden i Hälsingland. I och med myndighetens agerande kallade storskogsbrukets aktuelle representant förvaltningen för ”toppstyrd”.

Demokrati

Vad gäller beslutet i Hökhöjden har det tagits ett demokratiskt majoritetsbeslut. River Naturvårdsverket upp beslutet hade det varit ett slag mot demokratin, menar privatskogsbrukets representant.

Hur ser du på demokratin i och med att beslutet överklagas?

– Det skulle innebära att man aldrig skulle överklaga en plan där markägarsidan med utslagsröst har lämnat in en plan som länsstyrelsen godkänner. Men det finns de som tycker att man kan överklaga de planerna också. Det är väl det yttersta måttet på en demokrati, att man får besluten som prövats av en myndighet, prövade i en överinstans – om man tycker att beslutet är felaktigt. Det är väl det som kännetecknar en demokrati, svarar Tobias Hjortstråle.