I ett uppmärksammat svar till motionärerna skriver partistyrelsen, som vill avslå motionerna: ”Den så kallade ventilen kommer inte att omfatta vapen med jämförbar funktionalitet till de som tidigare varit godkända.” Formuleringen som kan uppfattas som svårbegriplig har väckt frågor – inte minst om vad ”ventilen” egentligen avser och vad partiet nu är berett att stödja.

Skönsmässig bedömning

Mycket talar för att skrivningen om ventilen syftar på det mest långtgående och kontroversiella förslaget i Wågnerts vapenutredning (SOU 2024:31): ett slags generalklausul som skulle göra det möjligt för Polismyndigheten att skönsmässigt neka licens även när både sökanden och vapnet uppfyller alla lagkrav.

Utredningen formulerar det så här: ”Tillstånd till innehav av ett skjutvapen ska inte få ges om innehav för det avsedda ändamålet av den sortens vapen innebär en risk för allmän ordning och säkerhet som är oproportionerlig i förhållande till nyttan för ändamålet.” (s.765)

Förslaget har i praktiken legat dött sedan utredningen publicerades, då det uppfattades som alltför extremt. Att Sverigedemokraternas partiledning nu tycks öppna för det är det första konkreta tecknet på att det åter aktualiseras. Kanske lever den dödförklarade generalklausulen?

Största förändringen

Om ”ventilen” införs skulle det vara den största enskilda förändringen av svensk vapenlagstiftning sedan regleringen infördes 1918.

Framför allt skulle det förändra hela systemet: från regler där lagstiftaren anger vad som är tillåtet till en ordning där Polismyndigheten ges stort utrymme att efter eget gottfinnande avgöra vad jägare och skyttar ska få inneha.

Vad som avses med ”en risk för allmän ordning och säkerhet som är oproportionerlig i förhållande till nyttan för ändamålet” preciseras inte. I stället vill utredaren att Polismyndigheten ska bedöma detta från fall till fall:

”Den föreslagna bestämmelsen är tänkt att tillämpas i fall där en intresseavvägning leder till bedömningen att riskerna med innehavet för allmän ordning och säkerhet klart överväger behovet av att skjutvapnen av det aktuella slaget får innehas för ett visst ändamål. Det kan till exempel handla om fall där vapnets sammantagna egenskaper medför stora risker för allmän ordning och säkerhet. Det kan också handla om fall där riskerna inte är lika påtagliga, men där ändamålet kan tillgodoses lika väl med andra typer av skjutvapen som medför väsentligt lägre risker för allmän ordning och säkerhet.” (s. 766)

Ett elefantstudsarförbud

Utredningen ger två exempel på sådant som borde omfattas av generalklausulen:
• karbiner av typen AR-9 i kaliber 9×19, som används bland annat i dynamiskt skytte (s. 757)
• ”vapen med mycket hög anslagsenergi […] där avledning till den illegala marknaden kan leda till risker för angrepp på exempelvis polisstationer eller militära mål” (s. 766)

Det sistnämnda är i praktiken en återkomst av det tidigare ”elefantstudsarförbudet” som Polismyndigheten drev 2018 men som aldrig blev verklighet. Några faktiska exempel på problem kopplade till sådana vapen ges inte. Något angrepp på en polisstation med en elefantstudsare har såklart aldrig heller förekommit i svensk kriminalhistoria.

Normala vapen

Det är samtidigt välkänt att Polismyndigheten (eller tidigare RPS) historiskt ansett en lång rad helt normala jakt- och sportskyttevapen olämpliga eller samhällsfarliga.

Bland dessa finns:
• enkelskottsgevär i .22LR.
• repetergevär med fällbar kolv eller pistolgrepp.
• halvautomatiska .22LR-gevär.

• gevär som kan utrustas med kikarsikte.
• gevär som inte kan utrustas med kikarsikte.
• gevär med ”patronläge av militär typ”.
• gevär med påbyggnad av pipan.
• revolvrar i magnumkaliber.
• revolvrar med kortare pipa än 10,5 centimeter.
• hagelgevär med vikbar kolv.

Man har till och med hävdat att vapen som används av landslagsskyttar är olämpliga för målskytte.

Utredaren medger också uttryckligen att förslaget är tänkt att omfatta även sådant som inte kan förutses: ”Den tekniska utvecklingen går vidare snabbt och det är inte alltid möjligt för lagstiftaren att ligga steget före.” (s. 765)

Dramatisk omläggning

Tillbaka till Sverigedemokraternas motionssvar. Hade partistyrelsen inte räknat med att ventilen ska införas vore deras formulering meningslös. Att öppna för denna generalklausul vore dock en dramatisk omläggning av svensk vapenpolitik, både i fråga om restriktivitet och principer.

Sedan 1918, när vapen först började regleras i Sverige, har vad som varit tillåtet och på vilka grunder licens ska ges varit en fråga för lagstiftaren. Att överlåta centrala delar av vapenregleringen till Polismyndighetens skönsmässiga bedömningar skulle vara ett brott mot den traditionen.

Oklar mening

Dessutom är det oklart vad partistyrelsen menar med ”jämförbar funktionalitet”. Begreppet fuktionalitet förekommer inte i lagen och används i utredningen endast indirekt i betydelsen att vapnet går att skjuta med (s. 295; 829).

Om det är funktion i form av omladdningsmekanism som avses är alla sådana funktioner redan tillåtna i dag. Då skulle ventilen sakna praktisk betydelse.

Varför skulle man då vilja införa den?

En viktig fråga

Betydligt mer sannolikt är att det är andra egenskaper än funktion  – exempelvis utseende, kaliber eller möljlighet att montera olika tillbehör – som avses, Detta skulle ligga i linje med utredningens resonemang, och med Polismyndighetens.

Det vore sannolikt värdefullt om Sverigedemokraterna som deltar i Tidösamarbetet och därmed har stort inflytande på framtida regelverk klargjorde hur de resonerar.

För jägarna, sportskyttarna och alla som är beroende av förutsebar lagstiftning är frågan långt ifrån oviktig.

Om skribenten

Erik Lakomaa var expert i EU-kommissionens utvärdering av EU:s vapendirektiv och han har bland annat forskat om vapenstölder.

Erik Lakomaa
Docent och forskare vid EHFF, Handelshögskolan