Det finns i grunden en bred politisk enighet om skyddsjakten på varg, som ett komplement till förebyggande åtgärder för att minska de skador som vargen orsakar lantbruket.

Vi är också oeniga. Skyddsjakt måste också ta hänsyn till genetiskt viktiga vargar, och att vi har en livskraftig vargstam i Sverige.

Lära av misstag

Det systematiska arbetet, med rovdjursavvisande stängsel och kunskap om hur jakthundar kan få ett bättre skydd, ger resultat. Trots att vargstammen ökat har skadorna halverats de senaste åren.

Det är ett kvitto på att vi kan skapa samexistens mellan rovdjur och människa. Vi måste bara vara lite smartare än vargen och ligga steget före. Lära av våra misstag.

Samexistens är oerhört viktigt. Vi har ett ansvar att hejda det sjätte massutdöendet av arter i våra byar, tätorter, regioner, i Sverige, i Europa och i världen.

Regler finns

Vargar är kloka djur. De lär sig nya saker och de lär sig av varandra. När en varg knäckt koden för hur man tar sig förbi ett rovdjursavvisande stängsel så behöver vi ta till skyddsjakten.

Men det finns regler för när skyddsjakt får ske: den ska förhindra allvarlig skada, det ska inte finnas någon annan lösning och gynnsam bevarandestatus får inte äventyras.

När sätter då vår lagstiftning upp begränsningar för skyddsjakten – ett så viktigt instrument – som vi alla är överens om är ett bra verktyg?

Största hotet

Två orsaker kan vara skälet. Dels om vargen är en genetiskt viktig individ. Det andra är om det totala jakttrycket är för stort.
Därför menar jag att den tredje jaktformen – den illegala jakten – är det största hotet mot att vi ska kunna bedriva en effektiv skyddsjakt när den behövs som bäst.

Det är självklart också så att licensjakten påverkar detta. En minskad eller slopad licensjakt skulle kunna göra att vi kan lägga allt fokus på förebyggande åtgärder kombinerat med skyddsjakten och på så sätt skapa bättre förutsättningar på samexistens mellan människor och vargarna.

Minskad licensjakt

All dödlighet behöver räknas med vid beslut om jakt för att kunna bedöma påverkan på bevarandestatusen (det vill säga totalt jaktuttag vid skydds- och licensjakt, trafikdödlighet och försvinnanden).

Den som förespråkar mer skyddsjakt måste vara beredd att minska två andra jaktformer: den illegala jakten måste upphöra, och licensjakten minskas.
Vi debatterade nyligen detta i riksdagen, och när Peter Helander från Centerpartiet vägrade acceptera att den illegala jakten är en jaktform så citerade jag WWF: ”Vi måste bryta den utbredda tystnadskulturen som råder kring brott mot stora rovdjur. Fler brott måste anmälas och förövare lagföras, annars hotas i förlängningen rättsstaten och demokratin. Den illegala jakten ska därför bekämpas kraftfullt av myndigheterna tillsammans med övriga aktörer i samhället.”

Jag hoppas att vi alla ska samverka kring det.

Maria Gardfjell (MP).

Maria Gardfjell (MP)

1:e vice ordförande miljö- och jordbruksutskottet