Så här skriver landsbygdsminister Jennie Nilsson på Socialdemokraternas hemsida om jakt och viltvård:

”Konflikterna kring jakten på rovdjur måste upphöra och ordning och reda skapas i förvaltningen av dessa. Starka krafter vill använda frågan om rovdjur för att dra isär Sverige. Vi accepterar inte detta utan vi vill hitta lösningar som leder till att människor kan leva och verka på landsbygden samtidigt som vi bevarar en biologisk mångfald. Både skyddsjakt och licensjakt är verktyg i den förvaltningen. Besluten ska fattas regionalt, vara utformade så de följer EU-rätten och fattas i god tid så att överklaganden hinns med.”

Lyssna på debatten!

Landsbygdsministern specificerar inte vilka hon menar med starka krafter, men om någon vill veta var man kan hitta sådana krafter är det bara att gå in på webb-tv på riksdagens hemsida och lyssna på debatten om Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård, från den 16 december i år.

Två timmar och nitton minuter in i debatten går Rebecka Le Moine, Miljöpartiets taleskvinna i frågor om biologisk mångfald, upp i talarstolen.

Där upprepar hon mycket av det hon – tillsammans med Jens Holm, Vänsterpartiets talesperson i jaktfrågor – i augusti sagt vid en demonstration som leddes av personer dömda för allvarliga brott mot djurägare och jägare.

Miljöpartisten vill att Naturvårdsverket ska ersättas av en svenska kopia av Statens Naturoppsyn, SNO, som finns i Norge. Det nya statliga verket ska betalas av de som löser jaktkort i Sverige (norska SNO har en budget på flera hundra miljoner kronor per år).

Inget förtroende

Efter riksdagsvalet 2018 valde Socialdemokraterna att bilda regering med stöd av det parti som nu vid två tillfällen offentligt redovisat en syn på svensk viltvård som möjligtvis har stöd av Vänsterpartiet, om man ska man tro vad de skriver i sina program.

Sedan en tid tillbaka har ytterligare två partier valt att samarbeta med Miljöpartiet, varav åtminstone ett påstår sig tala glesbygdens sak.

Riksdagsledamoten Isak Froms (S) desperata tal om snabb skyddsjakt i Jämtland några minuter tidigare i samma debatt och Centerpartiets och Liberalernas totala tystnad gör inte att mitt förtroende för deras agerande i viltvårdsfrågor ökar.

Hur många gånger har vi hört Sveriges största parti använda uttrycket ”ordning och reda” när de talar om viltvårdsfrågor?

Kan det bli ordning och reda när man delegerar dessa frågor till stödpartier med åsikter som stöds av under tio procent av svenska folket, varav de allra flesta bor i Sveriges största städer?

Mats S Johansson