Det måste ha blivit något fel! Det är första tanken, när jag fiskar upp morgontidningen ur brevlådan och upptäcker att hela första sidan är så gott som blank.

Efter fredagens debatt i riksdagen, där en kvartett M-riksdagsledamöter debatterade vargfrågan med klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S), måste man ställa frågan: Vad vilja Socialdemokraterna i vargfrågan?

Med en blandning av lika delar nyvaken förvåning och skrämd förfäran spanar nu den urbana medieklassen från sina utsiktstorn mot landsbygden – mot jakten. Eller kanske snarare: mot de politiska krafter som gjort analysen att jägare och landsbygdsbefolkning i stort är en viktig väljargrupp.

Varför licensjakt på varg enbart i gränsrevir? Alltså revir som delas mellan minst två län? Eller, som i fallet Römskogsreviret i västra Värmland, som delas mellan två stater – Sverige och Norge?

Hela havet stormar i den svenska inrikespolitiken, men en sak är säker: Miljöpartiet lämnar regeringen – och jag tror det dröjer innan de återvänder till regeringsställning.

Det har pratats i åratal. Faktiskt i mer än ett decennium. Nu krävs det åtgärder innan det är för sent.

Jag antar att det är årstiden som gör det. Man kan för sitt inre måla upp bilden från Svenska Dagbladets redaktionsmöte: ”Nu är det jakttid. Vi borde kanske göra något på det?”

Att vi naturintresserade blir behandlade som idioter av radio och tv har vi fått vänja oss vid. Men rent fejk i naturfilmer som påstås vara dokumentära, trodde jag att åtminstone producenterna på Public service höll sig för goda för att försöka lura sina tittare med.

Björnstammen ska minskas i Jämtland. Men i stället för att fokusera på just det har byråkratisk klåfingrighet sett till att björnförvaltningen blir mycket, mycket svårare.

Beslutet om att förkorta jakttiden på ripa innebär ytterligare ett steg mot slutet för den någorlunda fria fjälljakten. Vad var ripan värd, i förhandlingen mellan de två regeringspartierna S och MP?

Idag är det pressfrihetens dag. Alla friheter måste försvaras, varje dag. I ord och handling. Även på jaktjournalistikens område.

Ger man någon lillfingret så tar vederbörande hela handen. I det vakuum som uppstod när regeringen avvecklade Jägareförbundets allmänna uppdrag vill nu Naturvårdsverket ta hela armen…

Forskare har kommit fram till att den illegala jakten på varg är omfattande i Sverige. Samtidigt hittas inga döda vargar, några nya misstänkta jaktbrott på varg har inte uppmärksammats på ett par år och någon tjuvjägare har heller inte fällts i domstol under den tiden. Är den illegala jakten på varg egentligen en jakt på eller av Svensson-spöken?

Jag hade det tvivelaktiga nöjet att bevaka andra delen av rättegången mot Karl Hedin, den del där åklagaren hävdade att Hedin och en av hans anställda ägnat lunchrasten åt att jaga varg den 26 oktober 2018.

Hoppet är inte det sista som överger människan. Det är prestigen.

Hur svårt kan det vara? Snabba hundar ska vara rådjurs- och hjortrena. Hundar som driver dessa viltslag får inte vara skarpsprungna.

Länsstyrelsen i Västra Götaland förnekar sig inte. Tidigare har den uppmanat medborgarna att anonymt ange jägare som de misstänker ägnar sig åt illegal vargjakt. I Ulricehamns Tidning för nu chefen för viltenheten fram grundlösa anklagelser om kommande tjuvjakt i ett nybildat vargrevir.

I söndagens Min sanning i SVT intervjuades Miljöpartiets tidigare språkrör (2002–2011) Peter Eriksson, som nu lämnat politiken efter nästan 30 år i politikens toppskikt, däribland två mandatperioder som minister i S-MP-regering. Och sanningar levererades minsann.

Snart har sex år gått sedan Naturvårdsverket utredde hur skyddsjakten på varg kan utvecklas. Ännu har inget av förslagen i utredningen fått något genomslag när länsstyrelserna ska besluta om skyddsjakt. Finns det ingen botten i det förtvivlans träsk som kallas svensk vargförvaltning?