fredag 29 mars

Opinion

Krönika: Det finns alltid ett skäl att avlysa ripjakt

Det verkar alltid finnas ännu ett skäl för länsstyrelsen att avlysa småviltjakt på statens marker. Är det inte älgjakt så är det renskötsel eller något annat.
Det är ständiga strider från olika intressen och den som inte är insatt tror förmodligen att det är trångt på fjället. Men verkligheten är ofta en helt annan. Aldrig annars är du så ensam som på ripfjället.

I lördags, dagen före rippremiären, vandrade en kamrat och jag upp på fjället. Ryggsäckarna var besvärande tunga, hunden lite för het och sommarvärmen gjorde sig ständigt påmind.

Men efter några kilometers marsch var vi framme vid en liten fjällsjö, vacker som en saga. Snart var tälten resta och direkt spred sig lugnet. Kvällen var ljummen och vi satt där vid sjökanten och kokade kaffe samtidigt som storlommen ropade och mörkret föll.

 

Foto: Olle Olsson

Liksom flera andra år hade vi bokat jakt på ett kvoterat jaktområde som kräver lite tur i lottningen för att man ska komma åt jakten. Systemet kräver att du måste ställa dig i kö i april och köpa jaktkort i maj. Naturligtvis är även antalet jaktdagar du kan boka hårt begränsat.

Jag antar att man kan kalla jakten exklusiv. Priset antyder det i alla fall.

 

Bara ett par veckor innan rippremiären beslutade länsstyrelsen i Jämtland att avlysa all småviltjakt på 55 procent av arealen inom den sameby där vi nu skulle jaga.
Samebyn ville egentligen i sin ansökan att all småviltjakt skulle avlysas inom hela samebyn men de nöjde sig till sist med ett jaktförbud på småvilt (älgjakten ska bedrivas som vanligt) på drygt hälften av markerna.

Som skäl för avlysning angavs att småviltjakten försvårar renskötseln.

På de kvoterade områdena får maximalt fem jägare jaga småvilt per dag. Områdena ser kanske små ut när du tittar på kartan men ett jaktområde är mellan 6.000 och 11.000 hektar stort. Det är svårtillgängliga marker med få bilvägar och förmodligen finns det stora arealer där ingen jägare går på ett helt år.

 

Min kamrat och jag satt där vid fjällsjön och blickade ut över de karga, steniga fjällen. På vägen upp hade vi inte sett vare sig någon ren eller människa. Och på den vägen fortsatte det.

Efter två dygn på fjället var ett avlägset hagelskott det enda tecknet på mänsklig aktivitet vi kunde märka. Och det är precis så det varit varje år vi jagat i de här områdena. Du ser aldrig någon annan människa och du hör sällan ens några avlägsna skott.

Några renar såg vi till sist. Kanske var de 20, kanske var de 30. Inte fler. Hur vi, med vår ripjakt, skulle kunna försvåra skötseln av dessa renar förstår jag ärligt talat inte.

 

Någon avlysning av småviltjakt på grund av renskötseln blev det heller inte i just de här områdena det här året. Men från och med måndag är det stängt för småviltjägarna. Då inleds älgjakten där några tiotals jägare ska jaga älg på cirka 100.000 hektar.

Och senare i höst är det åter lapp på luckan för ripjägarna. Då är det renskötseln som försvåras igen.

Vi jägare måste kunna samsas med både varandra och renskötseln i dessa enorma, folktomma områden. Varför försöker inte länsstyrelsen hitta lösningar som passar alla, i stället för att slentrianmässigt avlysa småviltjakt av än det ena än det andra skälet?

Är det viljan eller kunnandet som saknas hos myndigheten?

Delta i debatten

Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se

Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.

Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.