Vargen skapar stor oro och skada. Dagligen får vi höra om fårfarmare som får sina djur angripna, tackor som kastar sina foster och inte blir dräktiga. Jägarna som reglerar viltstammarna får sina älskade jakthundar dödade eller lemlästade. Förskolor håller barnen inne på dagarna av rädsla för att det stryker varg utanför.

Hur långt ska det gå innan regeringen börjar sätta landsbygdens människor och tamdjur före vargen?

Skadlig utveckling

En hög vargpopulationen är direkt skadlig för utvecklingen på landsbygden. För att inte tala om den känsla av otrygghet detta skapar.

Att tvingas välja bort lantbruk med djurhållning eller att inte längre kunna jaga med lös hund på grund av riskerna för vargangrepp, är att begränsa människors frihet.

Såväl varg som övriga stora rovdjur behöver anpassas till landsbygden, inte tvärtom.

Vargen skapar otrygghet, anser artikelförfattarna. Foto: (i hägn) Ingemar Pettersson

Vargarna blir fler

Läget är kritiskt då förra vinterns inventeringar visade på cirka 365 vargar i Sverige. Till det har det också fötts ett stort antal valpar, varvid stammen just nu borde ha passerat 400 vargar.

Med den synnerligen begränsade jakten, innebär detta en ökning till närmare 450 vargar nästa år.

Av dessa medges endast jakt på totalt 24 vargar, trots alla rapporter om bekräftade och misstänkta angrepp.

Fler revir nu

Riksdagen beslutade år 2013 att Sverige ska ha 170–270 vargar för att uppfylla EU-direktivets krav om gynnsam bevarandestatus. Intervallet byggde på den vetenskapliga analysen av minsta livskraftiga population (MVP), 100 vargar, som Naturvårdsverket låtit forskarna ta fram.

Trots att riksdagen beslutade att koncentrationen av varg skulle minska, finns det fler vargrevir i dag än när beslutet togs. I synnerhet i Värmland, som är Sveriges revirtätaste län.

Att riksdagens beslut inte följs i en tillförlitlig förvaltning, urholkar förtroendet för riksdagens förmåga att hantera komplexa och kontroversiella frågor som rovdjurspolitiken.

Regeringen föreslår nu att miniminivåerna ska tas bort på län och att dessa enbart ska sättas för förvaltningsområden. Ett bra förslag som minskar inlåsningseffekterna, men löser inte huvudproblemet med en alltför stor vargstam koncentrerad till några få mellansvenska län.

Tar ingen hänsyn

Vi måste backa tillbaka till slutsatsen med minsta livskraftiga stam, MVP, med 100 vargindivider (baserat på den skandinaviska halvön), som utbredningsområde för varg.

Därmed hade en gynnsam bevarande status-siffra på 170 vargar, legat en bra bit över intervallet, till skillnad från Naturvårdsverkets siffra som nu ligger på 300 individer. Alltså 200 fler vargar än vad man sagt är den minsta livskraftiga populationen.

Detta är en utveckling som visar att regeringen inte tar någon hänsyn till vare sig riksdagsbeslutet eller till de människor som bor och verkar med vargens närvaro runt husknuten.

Jakten behöver öka och vargstammen minska av hänsyn till de människor som dagligen berörs av vargar. Foto: Olle Olsson

Prioritera trygghet

Regeringens agerande gör att utvecklingen går åt motsatt håll, vargstammen förtätas. I stället borde regeringen stärka de regionala viltförvaltningsdelegationerna och ge dem fullt mandat att besluta om de regionala målen för vargstammen utifrån de lokala förutsättningarna.

Det regionala arbetet med att minska förtätningen måste prioriteras. Antalet vargar måste minskas kraftigt. Trygghet för människor och tamdjur måste prioriteras.

Därför måste regeringen göra om och göra rätt, så att vargstammen inte är större än vad landsbygden verkligen kan acceptera.

Marléne Lund Kopparklint

riksdagsledamot Värmland (M)

Sten Bergheden

riksdagsledamot Skaraborg (M)