Motiveringen från åklagaren är att han har lyssnat på samtalet mellan Karl Hedin och hans syster (det samtal då Karl Hedin skojar och nämner ordet gråben) med sina egna hörlurar – ”sådana som popartisterna har”!

Då upptäckte Magnusson att det som NOA-poliserna skrivit av från samtalet inte stämde, det de hade beskrivit i utskriften som ”ohörbart”, kunde åklagaren nu höra med sina egna hörlurar. Han tycker att även polisen borde ha sådana fina hörlurar!

Ett sjunkande skepp

Det Lars Magnusson nu hörde från inspelningen gjorde det omöjligt att fortsätta hävda att Karl Hedin hade skjutit en varg den 26 oktober 2018. Därmed föll största delen av grunden för tillslaget mot Karl Hedin och de tre övriga som skedde samma dag. Trots detta hävdar åklagaren att misstankarna mot Hedin kvarstår.

Magnusson hävdar nu att Hedin hade tänkt jaga varg den 26 oktober och att han ska ha medverkat i giftdelen, trots att ”den trovärdiga källan” erkänt att hon ljugit även om detta och själv är ansvarig för giftet. Detta är nog bara ett sätt att klamra sig fast vid ett sjunkande skepp!

Vad menar Magnusson med sin fantastiska förklaring? Att de drabbade och vi andra ska acceptera, och låta passera, att hans förklaring till att Hedin och hans olycksbröder låstes in på Kronobergshäktet under 31 dagar, för att NOA-poliserna som själva skrutit om hur välutrustade de är rent tekniskt, inte hade använt sig av riktiga hörlurar?

Menar Lars Magnusson verkligen allvar? Vem tror han går på detta?

Nära samarbete

Att polismyndigheten i Örebro, som av en händelse omhändertog Karl Hedins jaktvapen, i samma stund som hovrätten beslutat att de skulle lämnas ut till honom, pekar på ett nära samarbete mellan handläggarna i NOA, miljöåklagaren och den polis som nu fullföljer trakasserierna utan att vara insatt i fallet.

De följer bara det etablerade mönstret i REMA-åklagarnas system för straff före dom, genom att fördröja utlämnandet, tvinga till nya överklaganden och därmed förlänga plågan för Karl Hedin.

Nya frågor kommer upp efter Lars Magnussons osannolika förklaring. Varför är åklagaren så envis i sin vägran att låta hovrätten och den misstänkte få lyssna på inspelningen av samtalet?

Har ljudupptagningen hela tiden visat att misstanken om att en varg skulle ha skjutits var fabricerad av NOA:s miljöpoliser?

Många frågor – inga svar

På vad grundade Lars Magnusson egentligen beslutet i oktober förra året, när han drog igång hela aktionen med anhållanden, gripanden, häktningar och inlåsningar i 31 dagar under full isolering? Lyssnade han inte själv på inspelningen av det aktuella samtalet då?

Fanns det verkligen tid till, att han skulle ha fått samtalet i utskrivet och felaktigt skick av NOA och hunnit studera detta i detalj, inför sitt beslut att dra igång hela cirkusen, bara halvannan timme efter att Karl Hedin talat med sin syster i telefon?

Kan det i stället vara så, att han bara är ett lydigt redskap i NOA-polisernas märkliga jakt på möjligheten att tysta Karl Hedin?

En jakt där tecknen blir allt tydligare på, att miljöpoliserna i NOA:s specialgrupp agerat i andra pågående polisutredningar, pressat icke trovärdiga vittnen och sökt gömma undan dem från kontakt med sin övriga familj, manipulerat centrala ”bevis” i två fall, med sina oförklarligt felaktiga avskrifter av olagligt inspelade telefonsamtal.

Försöker skrämma och tysta

Dessa miljöpoliser med påstådd spetskompetens har även bortsett från alla för erfarna utredare ringande varningsklockor, struntat i all hänsyn till ett dokumenterat labilt vittnes hälsotillstånd och trovärdighet, pressat vittnets barn i hårda förhör och totalt struntat i riskerna för alla de vilda djur som miljöpoliserna säger sig värna om, genom att inte direkt ta bort påstått utlagt gift i naturen.

Detta agerande från NOA:s miljöpoliser är uppenbarligen helt inriktat på att försöka skrämma, tysta och trakassera Karl Hedin, vars åsikter om den förda rovdjurspolitiken och frilevande varg i Sverige inte är politiskt korrekta i den nuvarande maktens ögon.

En skadebegränsande reträtt

NOA:s miljöpolisers och REMA:s fokus har med de nya hisnande turerna i ärendet uppenbart övergått från att ge sken av att vara en utredning av ett eller flera misstänkta jaktbrott, till en lätt panikartad skadebegränsande reträtt från tidigare positioner och hur denna skall kunna genomföras, utan att ytterligare tappa ansiktet.

Nu agerar man plötsligt mycket snabbt för att skydda sig, efter att under åtta månader ha bedrivit utredningen i veritabel snigelfart.
Hur kan de ansvariga cheferna för REMA och NOA tillåta detta förödande spel, som raserar allt eventuellt kvarvarande förtroende för rättssystemet? Hur länge ska denna cirkus tillåtas fortsätta?

Vad säger deras högsta chefer, riksåklagaren och rikspolischefen? Ser de inte vartåt detta barkar?

Björn Törnvall

Medförfattare till boken Maktmissbruket