Högt upp på Naturskyddsföreningens hemsida hittar man en insamling med rubriken ”Hjälp oss stoppa den rekordstora jakten på svenska rovdjur”. Ändå förnekar föreningens ordförande Johanna Sandahl, i en replik på mitt inlägg WWF och Naturskyddsföreningen krokar arm med jaktfientliga organisationer att Naturskyddsföreningen driver frågan om licensjakt på varg och lodjur för att samla in pengar.

Genom att lägga till ett ord (enbart) som jag inte använt undviker Sandahl att komma med en direkt lögn. En känd, men ack så osaklig debatteknik.

I armkrok

Att hennes förening går i armkrok med jaktfientliga organisationer kommenteras inte alls. Det kan jag förstå efter att ha sett hur en av Naturskyddsföreningens regionavdelningar, som överklagat i stort sett alla demokratiskt beslutade jaktbeslut på rovdjur i år, på sin Facebooksida, agerar skyltfönster åt en förening som ”lajkar” kommentarer som uttalar direkta dödshot mot jägare.

Nästan en miljon

Tillbaka till frågan om pengainsamlingen.

Alla kan se att Naturskyddsföreningen har samlat in nästan en miljon kronor på ett sätt och med argument som jag väljer att inte kommentera, eftersom de redan beskrivits mycket bra i Svensk Jakts svar på Johanna Sandahls inlägg.

Hur har Naturskyddsföreningen tänkt använda den miljonen?

Sedan flera år drivs ett samarbetsprojekt med flera involverade aktörer med målet att rädda den skandinaviska fjällräven. Det av våra inhemska rovdjur som är mest hotat av alla.

Nära utrotning

Efter att ha varit oerhört nära en total utrotning har projektet lyckats vända den negativa utvecklingen. Antalet fjällrävar är i dag betydligt fler än de varit på mycket länge och trenden är positiv.

Projektet finansieras med en kombination av EU-medel (forskare/universitet), frivilligt arbete i form av jakt på rödräv (jägare) och statliga medel (via länsstyrelserna).

I dagarna har Länsstyrelsen i Norrbotten uttalat oro för att regeringen verkar ha för avsikt att minska anslagen till skydd av natur och att de riskerar att inte kunna fullfölja arbetet med att rädda den svenska fjällräven.

Annars inte ett ljud

Hur agerar då Naturskyddsföreningen när de hör länsstyrelsens uttala oro för den skandinaviska fjällrävsstammen?

Hur agerar Sveriges största miljöorganisation, en organisation som i en diskussion om licensjakten på lodjur i SVT presenterar sig som ”naturens försvarare”, när Sveriges mest sårbara rovdjur hotas?

En sökning på organisationens hemsida visar att fjällräven nämns några gånger i utbildningsmaterial som sänts till skolor i Sverige, annars inte ett ljud. Hur kan det vara så?

Jakt på rödräv

Jag fortsätter söka information om föreningen deltar i fjällrävsprojektet på något sätt, utan att hitta något som tyder på det.

Beror det på att en av de viktigaste åtgärderna för att rädda den skandinaviska fjällräven är jakt på ett annat rovdjur?

En jakt som enligt den medlemsstyrda föreningens uppdaterade jaktpolicy, eftersom man inte tar tillvara köttet som mat, är förkastlig.

En jakt som föreningens representant i debatt med Jägareförbundet i SVT beskriver som nöjesdödande eller, om skinnet tas tillvara, som troféjakt. Beskrivningar som används mycket aktivt för att värva medlemmar till direkt jaktfientliga organisationer och för att elda på hoten mot de som genomför en demokratiskt beslutad viltförvaltning.

Hur används pengarna?

En fråga till Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl:

Hur tänker du använda pengarna som, med en argumentation som utlöst en storm av hot mot de som beslutar och genomför den demokratiskt beslutade svenska rovdjursförvaltningen, samlats in?

Kommer pengarna att komma Sveriges mest hotade rovdjur till godo, eller ska de insamlade medlen användas för att fortsätta misskreditera svensk viltvård och svenskt miljöarbete i EU?

Mats S Johansson