Jag tror att vi själva har byggt upp hatet mot jakten och nu riskerar vi att bli av med den. Det första som försvinner är rovdjursjakten. Sedan följer löshundsjakten, för den tycker jaktkritikerna inte om, skriver debattören. Foto: Olle Olsson
Hatet mot jakten på våra rovdjur samt viss övrig jakt har eskalerat under de senaste åren.
Vad har egentligen hänt med jakten om man jämför med hur det var förr, för då hade vi inte problemen med det stora hatet som är nu mot jägarkåren och vår jaktutövning.
Jag känner att vi tappat greppet om etiken i jakten. Det gäller inte bara rovdjursjakten utan även i de flesta andra typer av jakt.
Det har uppstått någon slags machokultur kring jakt. Jägare ska posera med fällda djur över axlarna, det ska pratas vitt och brett i diverse poddar och det ska fotas och läggas ut på nätet för att marknadsföras. Det mesta handlar om hur häftigt och tufft allt är.
Vi använder flera hundar på samma djur vid jakt på hjortdjur och vid vildsvinsjakter där hundar hänger i djuren, vilket resulterar inte bara i lidande för viltet utan också i stora veterinärkostnader och i värsta fall dör hunden.
På godsjakter släpper man många hundar i såten, men har hundarna rätt beteende och är längden på drevtiden lämplig?
Det korsas hej vilt mellan hundraser, utan att man kan veta vad hunden får för egenskaper.
Det måste vara bättre med en renrasig hund för att bättre kunna säkerställa att hunden lämpar sig för den jakt den ska användas till.
Rasstandarder och avel har tillkommit utifrån det etiska jaktsätt som vi beslutat om för länge sedan.
Men det verkar som vi ska vända och vrida på allt när det gäller hundar för att allt ska gå fort och vara häftigt.
Vilt sprids och tillåts bli så många att vi inte längre behärskar att hålla dem nere i det antal som är lämpligt.
Vi åker i bilar och spårar viltet för att sedan snabbt släppa hundar på spåret.
Rättar vi oss efter jaktförordningen och står de stora jägar- och hundorganisationerna bakom detta nya beteende?
Jag tror att vi själva har byggt upp hatet mot jakten och nu riskerar vi att bli av med den. Det första som försvinner är rovdjursjakten. Sedan följer löshundsjakten, för den tycker jaktkritikerna inte om.
Ska vi fortsätta som det är nu, eller ska vi göra förändringar och hur ska vi i så fall lyckas få till det?
En förutsättning för förändring är att Svenska kennelklubben och Svenska Jägareförbundet pratar ihop sig och tar fram utbildningar i jaktetik och hundanvändning.
Jag tror också det måste till någon slags spärr för vilka bilder som läggs ut i sociala medier.Vi har ett mycket stort ansvar för hur vi presenterar vår jakt.
Allmogejägaren
Delta i debatten
- Skriv en debattartikel – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
- Du måste bifoga dina kontaktuppgifter: namn, adress, telefonnummer. Detta eftersom redaktionen måste veta vem du är (kontaktuppgifter publiceras inte).
- Skribenter som skriver under med sitt riktiga namn prioriteras.
- Om du önskar skriva under signatur ska det tydligt framgå. Du får inte använda en signatur som är ett riktigt personnamn, men som du inte själv heter.
- Flera införanden av samma debattör i samma ämne är aktuella om det tillförs nya fakta eller argument i texten.
- Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
- Debattartiklar som skrivs i organisationers, myndigheters, politiska partiers, etc, namn måste också undertecknas av en företrädare.
Exempel:
Fransbygdens jaktvårdsförening
genom ordförande Kalle Karlsson
