Det har synts inte minst i Dagens Nyheter, som under många år satt en ära i att vara agendasättande i diverse frågor. Agendasättande i betydelsen uppfostrande.

I vargfrågan har DN länge haft en mycket tydligt uppfostrande linje, såväl i opinionstexter som på nyhetsplats. En linje anpassad för tidningens i huvudsak urbana publik, med urbana värderingar och de rätta, goda och fina åsikterna om varg.

Majoritet i riksdagen: Vargstammen ska sänkas kraftigt

Jag söker i Dagens Nyheters arkiv för att se vad man skrivit i ämnet på nyhets- och ledarsidor under 2022. Sedan årsskiftet har DN publicerat nio nyhetsartiklar om varg.

Tre av dessa är TT-artiklar (vilket också alltför ofta betyder att vinkeln är renodlat negativ till vargjakt, men i det här fallet rör det sig om tre relativt neutrala, kortare nyhetsnotiser).

De resterande sex DN-artiklarna är skrivna av tidningens egna reportar.

Den 26 maj, samma vecka som regeringen – via landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S) – gick ut med att vargstammen ska minskas, skred DN till verket med två artiklar. Den ena (en re-write på en SVT-nyhet) handlar om att vargstammen inte alls har ökat, som landsbygdsministern sagt.

Den andra artikeln går ut på att visa att antalet vargangrepp på tamdjur inte alls ökat, som LRF:s ordförande Palle Borgström framhållit.

Riksdagsbeslut om lägre vargstam

En månad senare kommer en artikel om att varg och lodjur finns kvar i Stockholms län, enligt den senaste säsongens rovdjursinventeringen.

Den 14 juli avlossar Dagens Nyheter en artikel om att 18 forskare skrivit en debattartikel i tidskriften Science, som en reaktion på regeringens beslut om att uppdra Naturvårdsverket att undersöka möjligheten att sänka vargstammen i Sverige. 

I artikeln berättar populationsgenetikern Linda Laikre att vargstammen, för att vara livskraftig, måste växa till minst 2.000 vargar och att ett större utbyte mellan bestånden i Norge, Sverige och Finland måste komma till stånd.

Den 15 och 16 augusti publicerar så Dagens Nyheter två artiklar som fortsätter på samma linje: samtliga röster som släpps fram är kritiska till Sveriges planer på att minska vargstammen.

I artikeln återfinns ingen upplysning om att ALLA forskare inte är överens om detta.

Sveriges Radios mediegranskande veckomagasin Medierna fångade dock upp Dagens Nyheters ensidiga rapportering och gjorde ett ifrågasättande inslag om detta under den gångna helgen. 

Svensk Jakt har följt upp med den här artikeln. 

DN har alltså publicerat sex egenproducerade vargartiklar i år.

Fem av dessa handlar om att att stammen är för liten.

Att stammen är för inavlad.

Ja, vi har hört det förut.

På Dagens Nyheters ledarplats har under 2022 två texter publicerats på temat varg. Båda är – förstås – kritiska till att minska vargstammen.

När man går igenom DN:s samtliga vargpubliceringar under året framgår det tydligt att Sveriges största morgontidning lever i tron att vargfrågan är en strikt vetenskaplig fråga.

Dagens Nyheter har uppenbarligen helt missat att vargfrågan är en politisk fråga, som inte enbart handlar om vargars gener – utan om avvägningar mellan många olika intressen. Genetik må vara en del av frågan, men det är långtifrån hela saken.

Att populationsgenetiker betraktar det hela som uteslutande en fråga om genetik är en sak, men den som gör anspråk på att försöka förklara sammanhang för sina läsare gör knappast sitt jobb om man inte också förklarar alla de övriga aspekter av vargfrågan som faktiskt föreligger.

Om vargfrågan enbart handlade om genetik, då hade vi kunnat låta Linda Laikre och hennes kollegor bestämma – om de varit överens.

Men nu är de ju inte det.

Och utöver det: frågan handlar om så många andra aspekter än enbart genetik. Om skador på tamdjur, om svårigheter i att leva på landsbygden med stark vargnärvaro. Om oro. Om minskad livskvalitet.

Om en lång rad upplevda problem som inte alltid går att kvantifiera.

Om att människor helt enkelt inte vill ha alltför många vargar springande i sin närhet.

Vilket i sig inte är särskilt konstigt, för så har det alltid varit. 

Så kommer det alltid att vara.

Därför är vargen en politisk fråga – för att det är våra politikers uppgift att balansera alla ingående intressen mot varandra, och göra en avvägning, en kompromiss.

Exempelvis en sådan kompromiss som blev rovdjursbeslutet i riksdagen 2013.

Det är också en del av demokratin, hur högt än rovdjursvännerna ylar av ilska.

Det är dock inte det enda som förbryllar mig i DN:s vargrapportering. Jag slås av det när jag läser tidningens intervju med professor Linda Laikre den 14 juli. Där serverar hon nämligen kärnan i ”det varggenetiska problemet”: att den skandinaviska halvöns vargar är mer eller mindre avskurna från vargpopulationen i Finland och Ryssland, vilket avsevärt minskar det genetiska utbytet. 

Detta beror på att renskötseln i norra Sverige har givits större betydelse än vargarna. Där ska inga vargar finnas.

Staten i Sverige och Norge har alltså skapat en sorts satellitpopulation av varg, avskild från omvärlden, av hänsyn till renskötseln. Om nu dessa vargars genetik är ett så stort problem, hur kan det då få fortsätta ske med staternas goda minne?

Detta är dels ett exempel på hur andra värden än strikt varggenetiska finns med i spelet (att mänsklig verksamhet, såsom renskötsel, kan värderas högre än varg).

Men det får mig också att undra över varför Dagens Nyheter inte fortsatt på det här spåret.

Om man nu, som DN:s hittillsvarande tämligen ensidiga och enkelspåriga publiceringar i ämnet gör gällande, anser att vargarnas genetik är så oerhört viktig, varför ger man sig då inte i kast med det verkliga problemet i sammanhanget: den renskötsel som bildar en effektiv propp för vargar på den skandinaviska halvön?

Kan det bero på att Dagens Nyheter inte riktigt törs glänta på den dörren, av rädsla för att det skulle uppfattas som kritik mot renskötarna, den nationella minoriteten samer? Kanske rentav som rasism?

Kan det vara så att varken DN-redaktionen eller tidningens läsekrets riktigt vill kännas vid den konflikten?

Eller är det helt enkelt bara bekvämare att fortsätta kritisera den syd- och mellansvenska landsbygdsbefolkningen, djurhållarna och jägarna, för att de står upp för sina intressen?

Är det kanske lättare att fortsätta låtsas som om vargfrågan enbart har en dimension: genetik?

Jag väntar med spänning på fortsättningen.