
Hundar är familjemedlemmar och att de blir vargdödade är inget att rycka på axlarna åt, anser debattören. Foto: Kjell-Erik Moseid
I Norrbotten, det vill säga där det bedrivs renskötsel, finns inga vargar och då är det naturligtvis inget problem med vargtagna hundar, som Malte Brännström skriver i debattartikeln Det smärtar att läsa om allt varghat.
Man får enligt artikeln helt enkelt vänja sig vid att ibland kommer jakthunden hem och ibland gör den det inte, på grund av att den dödats av varg.
En axelryckning
Att det kostar både tid och pengar att få fram en hund som dessutom blir en familjemedlem är enligt Brännström bara att rycka på axlarna åt.
Jag misstänker att han inte jagar med hund i de svenska varglänen och att han inte heller varit i de länder som omnämns i artikeln.
Om han varit där borde han veta att medborgarna ofta struntar i vad EU bestämt. De tar bort så många vargar de kan, och efter det finns inte mycket att klaga på.
Nya vargar föds
När det gäller påståendet om hur många vargar det finns i Sverige drar jag slutsatsen att Brännström hämtar sin information från bevarandesidan i vargcirkusen.
Tänk gärna en gång till, för vargar förökar sig varje år, och då kan de inte vara bara 300 år efter år.
Jan Eriksson