Jag skrev för något halvår sedan ett brev till ett antal riksdagsledamöter om riskerna med Riksåklagarens initiativ, att be regeringen klassa om jaktbrott till att jämföras med de allra värsta brotten. Sannolikt för att inte längre behöva använda sig av Rättegångsbalkens kapitel 27, §18, p.4, ”Straffvärdesventilen”, vid ansökan om tillstånd till hemlig avlyssning i jaktbrottsutredningar.

Brevet ledde inte till några svar eller reaktioner, men våra folkvalda har väl viktigare saker att göra, än att svara på brev från sina väljare antar jag?

Lättsinnig syn

Avlyssningsfrågan diskuteras nu, glädjande nog, allt oftare i media. Framför allt förvånar Moderaternas lättsinniga syn på riskerna med ökad hemlig avlyssning. Johan Forssell, partiets rättspolitiska talesperson, kallar avlyssning utan brottsmisstanke för ”proaktiv avlyssning”.

Mot denna bakgrund vill jag än en gång hävda vikten av att den personliga integriteten skyddas så långt det är möjligt. Avlyssning får inte användas utan att misstanke om brott föreligger – och då endast som en sista utväg, när utredningen kört fast.

Obegripligt cirkelresonemang

Riksdagens kontrollorgan, Säkerhets och integritetsskyddsnämnden, SIN, som bland annat har till uppgift att granska hur hemliga tvångsmedel används, har nyligen kritiserat åklagarkammaren i Eskilstuna för att den brutit mot bestämmelserna för när hemlig telefonavlyssning får sökas hos domstol och användas.

Märkligt nog verkar detta vara ett parallellfall till agerandet från REMA-åklagaren Lars Magnusson. Sensommaren 2018 sökte denne och fick av Västmanlands tingsrätt tillstånd, också mot rättegångsbalkens nämnda regler, att i hemlighet avlyssna ett antal telefoner, bland annat Karl Hedins, i det påstådda jaktbrottsärende som skulle komma att kallas Västmanlandsfallet.

En anmälan till samma nämnd, SIN, av Riksåklagarens (RÅ) vägran att ens öppna en förundersökning om lagligheten i Magnussons och rättens agerande i tillståndsfrågan, gjordes av Karl Hedin den 3 januari 2019.

Efter tio månaders funderande kom SIN den 17 oktober, i ett äkta cirkelresonemang, fram till att agerandet redan hade utretts av RÅ. Anmälan lades därför ner av SIN utan vidare åtgärd.

Ett obegripligt beslut av SIN. Det var ju just myndigheten RÅ:s märkliga beslut, att vägra utreda vad som hänt, som Karl Hedin ville ha prövat av riksdagens tillsynsnämnd.

Författningsdomstol behövs

Vad gäller åklagarkammaren i Eskilstuna vågade sig SIN nu på att uttala kritik. Var det kanske lite för känsligt eller obehagligt för nämnden att rikta kritik mot RÅ:s mycket märkligt formulerade beslut i ett direkt parallellfall? Varför annars detta märkliga cirkelresonemang där RÅ och SIN båda hävdade att den andra parten utrett frågan, utan att någon av dem gjort det?

Detta oseriösa dribblande med sanningen pekar på nödvändigheten av att Sverige snarast inrättar en av makten och politiken oberoende författningsdomstol.

Integriteten hotas av fel orsak

Åter till den föreslagna riskabla ökningen av möjligheterna till hemlig avlyssning i förmodade jaktbrottsmål. Jag anser givetvis inte att jaktbrott är acceptabelt på något sätt, men det är viktigt att skyddet för den personliga integriteten inte försämras ytterligare, av fel orsak.

Släpper vi på det lagliga skyddet i rena struntärenden, jämfört med att förhindra och utreda terrorism, spioneri, mord och andra mycket grova brott, kan Sverige inte längre kalla sig för en rättsstat, eller ”stormakt för mänskliga rättigheter”. Bara känslan av att kunna vara hemligen avlyssnad är en helt oacceptabel konsekvens av maktens ökade ambitioner på detta område.

När jag, under min numera avslutade yrkeskarriär, ofta tillbringade kortare eller längre tider med arbete för att på plats hjälpa svenska exportföretag och byggbolag i diverse totalitära hårt styrda länder, visste jag att jag ofta var avlyssnad. Det kändes aldrig bra, men gick att leva med tillfälligt. Jag hade ju alltid säkerhetsventilen i en returbiljett hem till det fria Sverige, där dessa lika obehagliga som kränkande övergrepp inte förekom – trodde jag då.

Vart är vi egentligen på väg nu?

Dagens regler missbrukas

Kanske är det därför och för att jag upptäckte att jag själv, som helt ovetande part i ett telefonsamtal, avlyssnats och förekommer med mitt namn i en förundersökning mot min avlyssnade gode vän Karl Hedin, som jag känner en extra stor oro över att lagstiftarna kan tänkas ta alltför lätt på den begäran om omklassning av jaktbrott som RÅ skickat till regeringen?

Aktivistiskt lagda myndighetsföreträdare vill få till en lagändring för att underlätta för domstolens beslut om tillstånd till hemlig avlyssning av jägare. Detta utan krav på att sökande åklagare som nu, måste argumentera för ett tillstånd under ”straffvärdesventilen” i Rättegångsbalken (27 Kap 18 §, punkt 4).

Detta påstås vara angeläget för att ”skydda landet mot den svårutredda grova organiserade brottsligheten”, understruket av nyligen avslöjad grov brottslighet via avlyssning av Encrochat och andra kanaler.

Inte i klass med terrorism

Ett skäl som kan verka vara nog så legitimt – om man inte observerar och starkt ifrågasätter att påstådda jaktbrott kan komma att smygas med och tillhöra de allra allvarligaste brotten mot person eller samhälle. Något som ger tillstånd till hemlig avlyssning av alldeles vanliga personer, till och med utan att misstankar om brott ens föreligger.

Det är viktigt att alla vi som jagar och inte vill utsättas för detta aktivistiskt drivna, mycket kränkande intrång i vår innersta privata sfär, nu protesterar på alla sätt vi kan. Till våra folkvalda i riksdagen, till våra intresseorganisationer och i media. Annars är det snart kört även på detta område, i vårt en gång så fria och trygga land.

Björn Törnvall