Vissa jaktmarker som ligger intill kustområden eller utmed med större vägar är extra utsatta för nedskräpning. Att markägare och jakträttshavare som utan ersättning plockar skräp, ska behöva betala för bli av med det är orimligt.

Det fanns ett land där man tjuvlyssnade på diverse människor. Landet försvann och den ökända polisen Stasi likaså. Landet hade en förkortning som var DDR. Nu drabbas svenska medborgare av liknande intrång.

Jägareförbundets agerande är inte tillräckligt för att få till en ändring i vargfrågan. Det är dags för de två jägarorganisationerna att göra gemensam sak för att få till ett upprop mot hur frågan hanteras.

Visst får väl LRF likväl som alla andra ha vilka åsikter man vill, samt fritt få framföra dessa. Problem uppstår då man samtidigt begär att alla andra ska tycka likadant.

Jag läste just artikeln på Svenskjakt.se om att Jägareförbundet föreslår vårjakt på råbock i hela landet. Jag blir mycket förvånad över ordvalen att Jägareförbundet bytt fot, och ändrat ståndpunkt.

Jag läste moderate riksdagsledamoten John Widegrens förslag om en mindre vargstam som kan stärkas genetiskt genom att flytta hit ryska vargar. Här ska fan inte flyttas några vargar. Vi har fullt upp med dem vi har.

Älgen verkar ha gått från att vara skogens konung till att bli skogens parasit.

En känsla av obehag infinner sig när man läser Sveaskogs ansökan om skyddsjakt på 50 älgar i ett område i Lycksele kommun. Jakten föreslås bedrivas från helikopter, från snöskoter och med hjälp av drönare.

Inget media erbjuder så snabb kommunikation till så många berörda som hemsidorna på nätet, och inget media är svårare att få medarbetare till. Att hålla sidorna aktuella är synnerligen viktigt.

Att jaga älg från helikopter låter förstås märkligt. Men i dag är vår älgstam alldeles för stor. En mer rimlig nivå på älgstammen vore hälften av det antal vi har idag.

Politikerna bär ansvaret när vargfrågan får sin lösning genom att människor tar saken i egna händer. Men de kommer knappast att förstå och ta ansvar för oskicket.

Hur ska vi lyckas med älgförvaltningen och nå målet som riksdagen en gång satte upp – ”En älgstam av hög kvalitet i balans med betesresursen”? Det går om vi får verktygen och strävar åt samma håll.

Svensk Jakts Martin Källberg måste ha missuppfattat mig allvarligt, skriver Naturskyddsföreningens chefsjurist Oscar Alarik i en replik på chefredaktörens krönika ”Kravet är en tydlig politisk hantering av vargfrågan”.

Stora klövviltstammar och färre aktiva jägare i glesbygden ger stora betesskador på skogen. Det leder till sänkt tillväxt och lägre kvalitet på virke som behövs i omställningen till ett fossilfritt samhälle, skriver företrädare för Sveaskog.

Vildsvinen kommer allt närmre där människor bor. De är kort sagt på väg in i städerna. Om kommunerna tar vara på jägarnas kompetens, kan problemen de orsakar mildras.

Vi nås i dagarna av allt fler rapporter om närgångna vargar. Vilda vargar som inte väjer för att gå bland hus och människor. Det är en oroande utveckling.

I skogarna ser vi nu en oroande ökning av skador som inte orsakas av vilt, från både insekter och svampar. Jag befarar att det beror på att vi har raserat den biologiska mångfalden så långt att de naturliga skyddsmekanismerna i våra gamla skogar är mer eller mindre borta.

Regeringens förslag om reglering av vapenmagasin riktar sig inte mot kriminella. Om det vore avsikten skulle lagförslaget ha utformats annorlunda.

Sveaskog avsätter hundratusentals hektar av sitt skogsinnehav för naturvård. Ställ det mot de 700 hektar som vandringsälgarna betar på.