Så blev det likadant i år igen i våra två länder, Norge och Sverige. Vargjakten försiggår till stor del i domstol, resultatet av en stark internationell värnarideologi.

I de nordiska länderna finns ett fenomen som kallas för det Nordiska guldet. Det handlar om vår tilltro till myndigheter, vår tilltro till demokratin som helhet. Tilltro bygger på ömsesidig respekt. Bygger på att vi verkar tillsammans för samhällets bästa. Blir den tilltron blind och inte ifrågasättande är den livsfarlig för demokratin.

Tanken går till fablernas värld när man läser WWF:s debattinlägg på Svenskjakt.se. Rödluvan och vargen ligger nära till hands.

När vi eftersöksjägare anländer till en olycksplats händer det att viltet är borta. Inte på grund av att viltet gått vidare, utan för att det plockats upp av jakträttshavaren som passerat platsen. Jag vill vädja till jägarna att inte ta med sig trafikdödat vilt utan att först ha kontrollerat att olyckan är anmäld.

Vad vill WWF Sverige i vargfrågan, egentligen? Den ena månaden säger man en sak, i nästa en annan, skriver Svenska Jägareförbundets ordförande Peter Eriksson i en replik på ett tidigare debattinlägg.

Att det råder brist på vildsvinskött kanske främst beror på att jägarna får för dåligt betalt från vilthanteringsanläggningarna.

Fler eller färre vargar är egentligen inte det viktigaste. WWF vill fokusera på hur vi skyddar tamdjur och minskar den negativa påverkan en del människor upplever av vargen. Samtidigt vill vi ha en livskraftig vargpopulation. Vi vill hitta nya vägar framåt.

Vem i den privata stiftelsen WWF Sverige tar ansvar om deras anmälan till EU-domstolen får rakt motsatt effekt? Om förtroendet för svensk rovdjursförvaltning blir ännu lägre och polariseringen ännu värre den dagen EU-domstolens beslut kommer?

Ett beslut gällande utbetalningar av Viltvårdsfondens pengar är nära förestående. Jägarnas inbetalade medel ska absolut inte gå till organisationer som Svenska rovdjursföreningen och Jaktkritikerna som inte bidrar med en enda krona till att bygga fonden.

Tjänstemannabeslutet att flytta Jägareförbundets personal i Jönköpings län från vår jaktliga högborg Skedhult skapar konfrontation och missnöje. Jag uppmanar Svenska Jägareförbundets styrelse att agera innan det är för sent.

Äntligen har den socialdemokratiska regeringen bestämt sig för att avskaffa licenskravet på ljuddämpare. Men det behövdes ett valår för att efter åratal av beslutsångest göra slag i saken.

Genom att ta bort samtliga revir där vargarna är inavlade borde det vara en fördel för vargstammen. Det kan ge en hälsosam stam som vi har kontroll över.

Tack vare omfattande forskning har vi i Sverige vi en unik kunskap om en björnstam som med god marginal lever upp till alla krav om gynnsam bevarandestatus. Detta lyckosamma viltvårdsprojekt vill Världsnaturfonden WWF och Naturskyddsföreningen ersätta med en EU-dom baserad på ett över 40 år gammalt art-och habitatdirektiv, som utformades då Sverige inte ens var medlem i unionen.

Om rådjursstammen ska vårdas på ett riktigt sätt, så måste jakten styras med ett stramt regelverk. Det är inte upp till var och en att avgöra när man vill jaga.

Tyvärr så finns det jägare som inte ser till viltets bästa, utan bara skjuter så mycket det går. Jag har sett bevis på detta under mina 45 år i skogen.

Jag såg att det pågår en namninsamling mot vårjakt på råbock. Har inte Jägareförbundets länsföreningar i södra Sverige förtroende för jägarna?

Det är dags för förvaltningsrätter och Naturvårdsverk att inse att naturen är så förändrad och gles på bytesdjur från norra Dalarna och norrut i detta land att vargen inte har någon funktion, mer än att slå sönder den spillra av älg och annat vilt som finns kvar.

Att vara jägare är att både vilja ha många jakttillfällen och samtidigt avgöra om och när man vill fälla ett speciellt viltslag.

Pang sa det, så var en 49-årig historia över för Skedhult och Svenska Jägareförbundet, när nu förbundet beslutat att överge gården som varit centrum för länets jägare i så många år. Länsföreningen funderar över hur man nu ska göra, då de står för hyresavtalet med Eksjö kommun.