Med dagens älgjaktssystem där skogsbruket bestämmer ska alla älgar till varje pris skjutas. Men det finns vägar att gå för att rädda älgstammen.

Att vänta till skottillfället är perfekt är just det bågjägare är bra på. Då behövs mycket sällan ett andra skott.

När älgstammens storlek inte är i närheten av att uppnå målen i förvaltningsplanen ska man inte jaga älg över huvud taget.

Viktigast vid jakt är att bespara viltet onödigt lidande. Ett snabbt andraskott kan vara avgörande för att så sker. Hinner bågjägarna med det?

Den som är lite skogskunnig inser att älgens födointag bara är en bråkdel av de verkliga tillväxtförlusterna i våra skogar, som ganska lätt skulle kunna åtgärdas.

Att det är betesskador på tall i norra Sverige beror på att det är väldigt stora områden som täcks av tallungskogar med väldigt lite lövträd.

Genetiken samt art- och habitatdirektivet styr hela vargförvaltningen. Någon större hänsyn till människor, näringar och landsbygd tas inte. Naturvårdsverket har misslyckats med vargförvaltningen, och en ny viltmyndighet måste omgående ta över frågan.

De första resultaten av den finska studien av bågjakt har under veckan presenterats och det ser försiktigt positivt ut för de som länge längtat att få spänna bågen även i Sverige, även om ett definitivt beslut lär dröja ett tag till. Men varför är så många inom jägarkåren skeptiska?

Om de enorma arealerna kraftledningsgator utnyttjas för viltfoderproduktion minskar viltbetet i produktionsskogen samtidigt som vi kan hålla fler hjortvilt. Men nästan ingen gör något konkret.

Artikelserien om älgen på Svenskjakt.se visar på problem inom älgförvaltningen som finns i hela landet. Att rädda älgstammen är högprioriterat.

Anpassa jakttiden efter älgtillgången, avskaffa avlysningsjakten och bruka skogen med metoder som gynnar både vilt och ungskog. Titta på hur skogsbruket bedrevs för 50 år sedan, då vi hade mycket mer älg än nu.

Nu är älgjakten över och det börjar bli dags för älgförvaltningsgruppen att planera den fortsatta förvaltningen av vår nationalsymbol. Älgstammen fortsätter att minska kraftigt i de södra delarna av Härjedalen. Orsaken är ett för högt rovdjurstryck och en för stor avskjutning under en följd av år.

Jag förstår inte hur det kan bli olagligt att ha några blyhagelpatroner i byxfickan efter att EU:s blyhagelförordning träder i kraft den 16 februari.

Regeringskansliet är befolkat av vänsterfolk och miljöpartister som driver sin egen agenda. Har man som nu oerfarna statsråd och många tjänstemän med andra lojaliteter blir politikerna lurade upp på läktaren.

Jag blir så fruktansvärt besviken och arg när jag läser landsbygdsminister Peter Kullgrens (KD) undanflykter och bortförklaringar i jaktfrågor.

Om man på Holmen tror att problemen med betesskador löser sig genom att jaga dräktiga hondjur och några älgkalvar i djupsnö, har man tappat greppet om verkligheten. Däremot kommer skogsbolaget längre från den samsyn man säger sig eftersträva.

Just nu förekommer mycket spekulationer om vad det nya blyhagelförbudet kommer att innebära. Jag ser det endast som ytterligare ett sätt för jakthatarna att komma åt oss jägare.

Jag har svårt att förstå att det idag finns en så tydlig motsättning mellan jägare och oss så kallade miljömuppar, ofta medlemmar i Naturskyddsföreningen eller Miljöpartiet.

EU:s sju miljoner jägare borde ha något att säga till om. Vi borde gemensamt göra som fransmännen gör när de är missnöjda. Protestera så det märks. I stället knyter vi näven i byxfickan. Det hjälper föga.